Precis enligt tradition känner jag mig som en grinch på julafton idag då jag inte riktigt förstå det romantiska och fina i att ha en dag då alla känner sig tvingade att springa och köpa rosor och choklad till de man älskar.

Kvällen har Daniel och barnen spenderat på träning i Växjö och jag själv har njutit av att sitta i ett tyst hus och läsa handlingar inför morgondagens möten. Inte särkilt romantiskt men intressant. Ingenting känns särkilt romantiskt eller äkta med denna dagen för min del så det passade mig utmärkt.

Mina sociala medier har traditionsenligt totalt svämmat över av kärleksförklaringar, rosor och choklad. Jag älskar högtider men den jag gillar minst är utan tvekan alla hjärtans dag. Kärlek har varken ålder, kön, färg eller en specifik dag om året som vi bör dela med oss av vår uppskattning till vår omgivning.

Sanningen är faktiskt att jag skulle uppskatta den väldigt fina buketten som står på bordet en aning mer vilken annan dag som helst under året.

Idag har maken köpt blommor för att det är vad som förväntas av honom inte för att han själv kände för det, det tar utan tvekan död på den genuina biten av de  kärleksfulla signalerna man förmedlar.

Nu vet min make hur jag känner inför alla hjärtans dag men vågade trots detta inte hoppa över de obligatoriska blommorna, chokladen eller kärleksförklaringen.

Som ni ser så njöt jag av chokladen.

Jag måste ändå säga att han kom hem med en otroligt vacker bukett från Flitiga Lisas blommor i Alvesta och erkänna att jag själv kom hem med bakelser då båda barnen än så länge faktiskt älskar alla hjärtans dag.

Vi får väl se om vi vill visa våran romantiska sida helt självmant innan alla hjärtans dag år 2020.

Jag hade helt enkelt önskat att det varit lika viktigt för oss att dela med oss av kärlek och uppskattning till vår omgivning hela 365 dagar om året.

På återhörande / Claudia a.k.a The A grouchy hag.

Det gör ont i mig att min vän som drabbats av utbrändhet och att han skäms innerligt för detta. Det är en situation fylld med skam, han skäms inför sin familj, vänner, kollegor och vet inte hur han ska försvara sin sitt mående inför omgivningen.

Han vill helst inte åka till mataffären då han är livrädd att stöta på någon han känner som hört att han är sjukskriven , han är livrädd att någon ska komma på spontanbesök och fråga hur det är med honom.

Han vet inte varför han är drabbats av utbrändhet och han känner att hans manlighet tagits ifrån honom. Män ska absolut inte gråta, vara ledsna och sakna energi.

Men and woman endure pain and heartbreak
both men and woman cry, both genders have feelings and a soul that can break.

Gender is given too much importans 
We should be able too see humans just as humans.

Psykisk ohälsa ökar lavinartat och vi känner nog alla någon som är drabbad eller kanske är det vi själva som drabbats. Psykisk ohälsa har länge varit ett tabubelagt ämne men det har skett en förändring. Allt fler människor pratar öppet och delar med sig av sina erfarenheter.

Rädslan som uppstår grundar sig till stor del i brist på kunskap och förståelse. Psykisk ohälsa är det vanligaste hälsoproblemet i Sverige, trots detta har ämnet allt för länge bemöts av tystnad och när det kommit en liten viskning har den bemöts med fördomarna .

Det enda sättet att råda bot på rädslan är ganska självklart, vi måste vara villiga att tala men även att lyssna.

Det har länge stått klart för mig att det krävs en attitydförändring kring detta ämne. Kroppsliga problem, som ett bruten ben kan vi prata om ogenerat runt fikabordet på jobbet. Men när det kommer till hur vi mår inombords är det tyst. Lika väl som du kan ha värk i ett ben kan du ha smärta inombords. Vi lever i en stressfylld värld, med skyhöga prestationskrav samtidigt som psykisk ohälsa drabbar allt fler.

Sociala medier svämmat över av alla bilder på ”the picture perfect life”. Vi jämnför oss allt mer med varandra och kan nog alla känna av stressen och känslan av att inte räcka till då ens egna verklighet inte lever upp till den perfekt diktade verklighet som målats upp via sociala medier idag.

Sanningen är att vi alla gnabbas med maken, vi får alla berg av tvätt och vi alla känner oss ibland otillräckliga. Vi tar bara inte kort på det och lägger upp på sociala medier. Även killen som tog musikvärlden med storm och hade vad många anser är det ”the picture perfect life” kände av extrem stress och kämpade med att hitta meningen med livet.

Det tål att upprepas, psykisk ohälsa är det vanligaste hälsoproblemet i Sverige, det är inget man bör känna skam över eller rädsla inför.

Jag bär armband från Aldrigensam.com för att hjälpa till att bryta tystnaden kring psykisk ohälsa.

Don’t lose hope.
When the sun goes
down the stars come
out.

DU ÄR INTE ENSAM

/ Claudia

Föreställ dig att din trettonåriga dotter är i simhallen i Växjö med tjejkompisar. När du ringer till henne får du höra att hon har blivit  inträngd i ett hörn av fyra äldre killar.

De filmar din dotter och pratar om hennes bröst.

Flickorna agerar precis som man bör och kontaktar personalen.

Nu vill jag att du tänker på vad du förväntar dig för stöd och hjälp av personalen i simhallen.

Jag behövde inte fundera särkilt länge innan jag kommer fram till att jag förväntar mig att jag som vårdnadshavare omedelbart blir kontaktad och att polis kallas till platsen innan pojkarna hinner avlägsna sig.

Det finns flera trettonåriga flickor, mammor och pappor som ikväll inte behöver föreställa sig detta senario då detta är vad trettioåriga flickor idag blev utsatta för i Växjö simhall.

Enligt den information jag fått ifrågasattes sex stycken flickor när polisanmälan kom på tal. De fick till sig att om de vill göra polisanmälan så måste de göra detta på egen hand och det personalen på simhallen kan bistå dem med är att slänga ut killarna.

Pappa i familjen jag är bekant med kontaktade omedelbart simhallen när han fick veta vad som hänt och fick höra att personalen var medvetna om händelsen och att de var på väg att slänga ut killarna. Pappan bad dem att absolut inte göra detta då han kontaktat polisen.

Polisen var snabba på plats och fick tag på tre av fyra killar, den killen som kom undan är självklart den som filmat.

Det lilla äcklet springer nu omkring med sin mobil som innehåller filmer på tjejerna i badkläder.

Endast tre tjejer vågade anmäla händelsen.

Jag är snart trettiofem år gammal och kan knappt föreställa mig skräcken om fyra män skulle tränga in mig i ett hörn i en simhall och börja filma samtidigt som de diskuterar mina bröst. Jag kan inte föreställa mig skräcken, ilskan och hjälplösheten om det vore jag som trettonåring.

Att föreställa mig som mamma till den trettonåringen flickan får vartenda cell i min kropp att brisera.

Här nedan följer en text en av mammorna skrivit..

De filmade min dotter och pratade om hennes bröst.

Trettonåringar ska inte bli sexuellt trakasserade i simhallar.

Trettonåringar ska inte ifrågasättas av ansvarig i simhallen varför det är nödvändigt att polisanmäla.
Trettonåringar ska inte behöva försvara sig just för att de är tjejer i en simhallen och inte på någon annan plats på jorden för den delen.
Trettonåringar ska inte få panik när vuxna MÄN tränger in dom i hörn, filmade ovan/under vattenytan i en simhall och samtidigt diskuterar deras bröst, och tafsar.
Sex stycken  trettonåringar i två olika kompisgäng ÄGER rätten att tas på fullaste allvar i en simhall.

ENOUGH SAID❌

Jag kan minnas en tid då jag kände mig trygg i samhället men den utveckling vi gått emot har bestulit mig på min trygghet som kvinna och förälder i dagens Sverige

Så svårt ska det inte behöva vara, vi pratar om grundläggande mänskliga rättigheter.

Våra döttrar har rätt att växa upp omgivna av frihet och respekt, jag tänker inte stå tyst när frihet begränsas utav rädsla och bristen på respekt ifrån deras medmänniskor.

På återhörande / Claudia

Baby it’s not only cold outside, it’s freezing in my temporary office.

Just nu pågår en omfattande renovering på mitt nya jobb vilket innebär att det är iskallt såväl ute som inne på kontoret.

Mitt kontor är som ni ser inte direkt en fungerande arbetsplats för tillfället, men det kommer bli väldigt fint när det är färdigt.

Hantverkarna håller värmen genom att arbeta på i ett väldigt högt tempo.

Jag tar under renoveringstiden plats på chefens kontor som inte är i mycket bättre skick men det går att stänga om sig.

Hör och häpna, idag har till och med jag klätt mig efter väder!

White cracked lips, pale face, and breathing in snowflakes with a smile on my face.

Trots kyla och en fasligt hög ljudnivå trivs jag ypperligt med mina nya arbetsuppgifter och kollegor.

Några andra som har frusit när kylan slog till med besked var barnen som jag fick panikhandla vinterskor till här om kvällen.

Isabelle är numera i den åldern då hon inte längre vill ha traditionella vinterkängor till barn, hon hade flyt när jag hittade boots från Canada Snow hos Scorett med en liten rabatt vilket gjorde affären överkomlig.

Isabelle gav skorna högsta betyg.

Theodors traditionella vinterkängor till barn fyndade jag till halva priset på Bergqvist skor

Viking vinterkängor till barn med BOA knäppning gjorde succe hos sonen.

Även jag var nöjd då jag trots panikinköp lyckades fynda ordentligt!

På återhörande / Claudia

Nytt jobb, nya politiska uppdrag, vardagsliv och vinteraktiviteter.

 De senaste två veckorna har varit minst sagt effektiva, spännande och utvecklande.

Theodor har börjat träna innebandy och gjorde till allas våra stora glädje mål under sitt första poolspel i helgen.

Tyvärr fanns inte jag på plats men han var väldigt nöjd med sin hejaklack i form av pappa Daniel och jag var väldigt nöjd med täta uppdateringar via mobilen.

Samtidigt som Theodor spelade poolspel fanns jag på plats med Isabelle  som medverkade på kulturnatten i Växjö hos Kulturama Preparandum där hennes dansgrupp Expressions hade dans premiär.

Visst är de grymma!

Jag är minst sagt en stolt mamma till en målskytt och en riktigt tuff dansande tjej som vågar ta plats med betydligt äldre tjejer på scen.

GIRL POWER!

Jag har även deltagit i utbildning för förtroendevalda i Alvesta kommun, en mycket intressant och lärorik dag som kommer ta lite tid att smälta.

Nämndsammanträde, kommunstyrelse, individutskott och en hel del andra politiska aktiviteter har fyllt almanackan.
Det är en inlärningsprocess jag befinner mig i just nu och stundtals känns det som hjärnan är överbelastad men då får man sätta ner och repetera, sortera och ställa frågor.

En sak är säker kunskap väger aldrig tungt i ryggsäcken och politik är riktigt roligt,

Benji följer med mig till nya jobbet men när politiska möten står på agendan får han stanna hemma och vakta farfar som är nyopererad och uttråkad.

Benji tar ansvaret att se efter farfar på stort allvar och lyckas sätta ett leende på Sören varje dag.

Barnen och Daniel har spenderat en hel del tid i Hanaslöv, då det enda jag kan ta mig ner för backen i är en pulka så får jag stanna hemma i min ensamhet. När barnen var små fyllde jag en funktion med att springa upp och ner för backen men nu klarar de sig på egenhand och jag blir överflödig.

Jag önskar innerligt att jag lärt mig åka skidor och kunde dela detta intresse med familjen, att städa i ett tomt hus är dock ganska effektivt.

Nu står faktiskt sömn på agendan då ännu en fullspäckad dag hägrar imorgon.

Sov sött.

På återhörande / Claudia