Winter is coming.

Even the strongest blizzards start with a single snowflake.

Varje år kommer halkan och varje år står jag oförberedd och halkar nervöst omkring på vägen. Jag antar att jag inte är ensam om att vara ute i sista minuten med vinterdäcken då det alltid är en utmaning att få en tid.

Idag när jag var ute och körde fick jag dock en välbehövlig påminnelse via min radiokanal, det är dags att sätta på vinterdäcken då kylan är på väg!

Jag åkte ner till mina egna superhjältar på Euromaster på vinst och förlust och de lyckades klämma in min bil mellan två bokningar så att jag i år kan ta mig fram stabilt när halkan slår till. De var faktiskt riktigt imponerade att jag i år kom ner innan kylan slog till på riktigt.

There’s a first time for everything.

Att jag fick skämmas över hur skitig min bil var kändes dock inte så bra, så jag fortsatte att ge pärlan min lite omvårdnad.

Att köra bilen igenom biltvätten hos Oljeshejkerna Johnsson är både bekvämt, smidigt och effektivt, under tiden bilen tvättades hann jag skicka iväg lite mejl och ringa en del samtal.

Min pärla är nu både vintersäker och skinande ren!

På återhörande / Claudia

Kan man köpa en docka till sin son i julklapp frågade min vän mig idag, självklart kan du det!

Jag tror  dock att där kan det vara lite lättare med våra döttrar jämfört med våra söner. Om flickor har på sig pösiga jeans, leker med bilar, spelar fotboll och hänger med killarna är hon en pojk-flicka, och den benämningen på en flicka omges av lite coolhet? Kanske något föräldrarna kan stoltsera med inför andra. Men hur många föräldrar har du hört som berättar om sin son som älskar rosa, leker tebjudning med sina dockor och tycker att smink är det bästa som finns?

Jag tycker att man ska vända på frågan, varför borde man inte köpa en docka till sin son om han gillar att leka med dockor.

Jag älskade bilar redan som liten och när vi flyttade till Sverige var det mina små leksaksbilar som jag omsorgsfullt valde att ta med mig.

Dagens samtal ledde självklart till en diskussion om fördomar, vad som betraktas som tjej respektive pojkleksaker.

Jag minns tillbaka till när Theodor tog med sig Isabelles docka in på sjukhuset där vi i korridoren möter en äldre herre som vänder sig till min son och säger strängt att dockor är för flickor och inte för pojkar. Jag sa lugnt och försiktigt jag håller absolut inte med dig och du har ingen rätt att säga till min son att han inte bör leka med dockor.

Han vänder då sin uppmärksamhet till mig och säger att  du är säkert ”en sån där vänsterfeminist” som förvirrar ditt barn det där bara är fel,  att tvinga på pojken dockor, jag är förvånad att du inte klär honom i klänning också.

 Jag sa vid detta tillfälle till gubbstruten att han var en trångsynt otrevlig gubbjäkel och att han skulle fokusera mer på sitt egna uppförande mot människor än att min son bar omkring på en docka. Sen tog jag min son och gick.

När vi satte oss i bilen sa min son, mamma den gubben var elak, Jag passar ju dockis åt Belle, varför blev han arg för det? Min son har alltid fått leka med dockor precis så mycket som han vill!

Barn leker. Vad de leker med varierar från barn till barn. Jag har alltid låtit mina barn leka med det de tycker är roligt för stunden (så länge det inte är köksknivarna). Vill mitt barn leka med dockor så får mitt barn göra det oavsett kön. Jag tror absolut inte att dockor påverkar pojkar på något negativt sätt, däremot  så är jag orolig för hur trångsynta idioter kan påverka samhället.

Det viktigaste är att barnet leker, är glad och trygg. Jag hoppas att vi köper leksaker till våra barn utifrån deras intresse inte utifrån deras kön och de trångsynta, bakåtsträvande åsikter som sorgligt nog år 2018 fortfarande kan leva vidare runt oss.

På återhörande / Claudia

With so many people around me in such pain I feel like a reminder that you can  find your way back to living again is what I want to use my plattform for tonight. Give it time time but never forget you will get there. The grief and pain will get a companion named joy.

You think you can’t survive the pain.
You sometimes don´t know how you can make it through another day. But then you do.
Then the days turn to weeks and you keep getting stronger. The pain is still there, of course. It feels like a weak pulse in your gut.
It´s a constant reminder so you can never entirely forget it. But it does get easier to survive.
Soon, it´s no longer surviving but living. It´s when you start taking care of yourself in all dimensions. Day by day. Week by week.
When you get tired of merely surviving, please know in time you will be living again.

Sylvia Marcia

På återhörande / Claudia

En sorgens dag går mot sitt slut.

 Vi förlorade Amira allt för tidigt, du har rört vid mångas hjärtan och idag tvingades vi att ta farväl.

Kvar lämnas nu en förkrossad familj och vänner som skall lära sig att leva igen utan dig vid sin sida.

Minnena av dig är en värdefull skatt som vi kommer dela med oss av till din son.

Vi bär med oss dig i våra hjärtan.

You May be gone but you will never be forgotten

Until we meet again

/ Claudia