Precis enligt tradition känner jag mig som en grinch på julafton idag då jag inte riktigt förstå det romantiska och fina i att ha en dag då alla känner sig tvingade att springa och köpa rosor och choklad till de man älskar.
Kvällen har Daniel och barnen spenderat på träning i Växjö och jag själv har njutit av att sitta i ett tyst hus och läsa handlingar inför morgondagens möten. Inte särkilt romantiskt men intressant. Ingenting känns särkilt romantiskt eller äkta med denna dagen för min del så det passade mig utmärkt.
Mina sociala medier har traditionsenligt totalt svämmat över av kärleksförklaringar, rosor och choklad. Jag älskar högtider men den jag gillar minst är utan tvekan alla hjärtans dag. Kärlek har varken ålder, kön, färg eller en specifik dag om året som vi bör dela med oss av vår uppskattning till vår omgivning.
Sanningen är faktiskt att jag skulle uppskatta den väldigt fina buketten som står på bordet en aning mer vilken annan dag som helst under året.
Idag har maken köpt blommor för att det är vad som förväntas av honom inte för att han själv kände för det, det tar utan tvekan död på den genuina biten av de kärleksfulla signalerna man förmedlar.
Nu vet min make hur jag känner inför alla hjärtans dag men vågade trots detta inte hoppa över de obligatoriska blommorna, chokladen eller kärleksförklaringen.
Som ni ser så njöt jag av chokladen.
Jag måste ändå säga att han kom hem med en otroligt vacker bukett från Flitiga Lisas blommor i Alvesta och erkänna att jag själv kom hem med bakelser då båda barnen än så länge faktiskt älskar alla hjärtans dag.
Vi får väl se om vi vill visa våran romantiska sida helt självmant innan alla hjärtans dag år 2020.
Jag hade helt enkelt önskat att det varit lika viktigt för oss att dela med oss av kärlek och uppskattning till vår omgivning hela 365 dagar om året.
På återhörande / Claudia a.k.a The A grouchy hag.