Far & son… ja de har ett speciellt band.
Idag har det varit en hemmadag för Z eftersom han inte fick gå till dagis vilket han älskar men det är frågan om han verkligen hade orkat det. Han är mycket trött och äter helst inte…. förutom banan då så i slutet av veckan hänger han väl i träden som en liten apa.
Men faktum är att vi tog ändå en sväng över till förskolan på morgonkvisten. Det stället är liksom heligt för oss båda och jag ville också se hur han var när han kom tillsammans med alla gulliga dagisbarn. Han hade en mysig stund men det var väl inget direkt fart på han. Vi var väl där någon timma och lekte innan vi åkte hem igen men som stämningen är på den arbetsplatsen så skulle jag kunnat stanna hela dagen. Vilka människor de lyckats få dit… helt fantastiskt.
Dagen för övrigt har varit lugn och väldigt solig och mysig. Vi fick besök av min vän Linda som sög i sig lite varmt kaffe i solen… nästa gång blir det nog till att göra frappe i stället. Z njöt och var lugnet själv…man är inte van vid att ha en så lugn Z.
Nu försöker han komma till ro och jag ska själv passa på att hugga några timmar sömn!!!
Z i våras
Jaa… en liten infektion eller förkylning förklarade jag den senaste veckans lugn….
Han blev ju en aning förkyld på söndagen och jag tänkte att det var därför hans beteende blivit annorlunda och att raketen i baken ramlat bort tillfälligt. På måndagen gick han som vanligt till dagis eftersom han var glad och givetvis feberfri vilket han fortfarande är. Visst… han åt inget nämnvärt men det kanske var en fas.
Jag har övervägt en tid att ringa läkaren men vad ska man säga? Han är lugn och sitter snällt brevid mig i soffan o läser en bok eller att han inte slår sig själv så mycket just nu. Hmm… det lät så futtigt men igår ringde jag ändå.
T o m dagis hade reagerat på hans beteende och de ringde och berättade att han inte mådde bra.
Så via Z:s läkare åkte vi upp till barnakuten och undersökningar och tester gjordes. De fann ingen pågående infektion.. varken bakteriell eller virus. En misstanke föll på om han skadat huvudet när han dunkat det så det spekulerades om hjärnblödning, hjärnskakning och jag vet inte vad.
Efter ett antal timmar kom en läkare (som knappt var myndig men hon var den äldsta i gamet) och kollade reflexer och andra små hjärn-fel-undersökningar. Hon kunde inte se något tydligt så vi skickades hem och de ska återkomma på onsdag för att se om det blivit bättre innan de fortsätter med ev röntgen.
Jaha tänkte jag… då är han ju ändå frisk. Då kan han väl gå på dagis i morgon om det inte är något fel på honom antydde jag till Dr dängrot.
”Neee… det rekommenderar jag inte” svarade hon eftertänksamt. ”ifall det är en hjärnblödning”
Hur ska man tolka det. Om hon ens tror det i sin vildaste fantasi… skickar man då hem en person för att SE? Ja, uppenbart gör man det. Natten har varit mycket ledsam för lille Z vilket kan vara ett bra tecken enligt mig men han äter fortfarande inte… inte ens glass.
Ne nu vill jag ha tillbaka min underbara lilla raketunge som jämt är vaken och busar. Nu får det vara bra med lugnet. Personligen tror jag inte på någon hjärnblödning…. kanske snarare någon nedsatt sköldkörtel eftersom han är så trött. Många med SMS har just nedsättning där. Men vad vet jag….
Vi väntar och ser….och hoppas.
Kommentera
Ja det är en vacker syn… ett litet chokladmonster som bara helt enkelt inte kan sitta lugnt och dricka sin choklad ur sin nappflaska utan att han måste pilla bort nappen och kontrollera innehållet lite mer ingående. Ja det är sekundkoll som gäller men han är ganska söt mitt chokladhjärta.
Idag är det stormöte med Barnhabiliteringens psykolog som gäller. Z:s rektor och resursen ska vara med, likaså som alla andra som har en del av Z habilitering. Ärligt har jag faktiskt redan glömt vad vi exakt ska ta upp på mötet men min urvattnade hjärna fungerar som vanligt inte. Men vi lär nog märka vad det kommer att handla om.
Inom sjukvården finns det ett antal mediciner som förskrivs varje dag. Antibiotika mot elaka baciller, krämer mot såriga hudar, andas-lättare-mediciner, slutahosta-mediciner, tabortsmärta-mediciner och givetvis en uppsjö av sömn tabletter och lugnande medel… för att inte tala om antidepressiva piller. Alla de är givetvis superbra att de finns men varför finns det inga mediciner som botar trötthet?
Är man för pigg eller svårt att somna så är det bara att knapra lagliga preparat som läkaren glatt skriver ut men om man inte får sova…. då finns det inget.
För en tid sen frågade en läkare mig om jag behövde hjälp att sova och att han gärna skrev ut en sövande pillerburk till mig. Men… problemet är inte att jag inte KANsomna utan att det inte finns en möjlighet till det. Jag ställde en finurlig motfråga om han inte kunde skriva ut sig själv på recept med den verkan att han kunde leka med Z på nätterna…men det hade han visst inte befogenhet för.
Någon..eller väldigt många för den delen säger till mig ”Men du måste ju sova…annars mår man inte bra”
Jo det är sant och som om jag inte redan vet det. Visst är det välmening till det yttersta men när läget är som det är och min underbara son SKA bo i sitt eget hem och inte lämnas bort pga att han har en diagnos så är det bara att gilla läget. Fast jag tycker nog att det borde finna något medel man skulle kunna ta så kroppen orkar…och hjärnan. Men så fort ett syntetiskt ämne ska tillsättas för att öka vakenhet och minska sömnbehov… då är det olagligt. Konstigt att narkotikaklassade sömnmedel är så jäkla accepterat.
Det bästa får välmåendet är ju att sova och äta rätt… och en viss del motion också… det är jag medveten om. Så det blir väl till att ge sig ut i spåret lite oftare och äta ekologiskt rätt. Färdig-gnällt om det!
Vad det gäller framtiden för Z och hans sömn så har jag forskat lite i hur andra gör. Vissa väljer att låsa dörren till sovrummet… det vill säga ”låsa in dem” på nätterna. För deras säkerhet skull. Vissa har ett litet titthål i dörren, andra en kamera monterad. Det finns faktiskt fall som gått till domstol beroende på att de låst in sina barn med SMS för att det stred mot de männskliga rättigheterna men de friades visst. Skulle jag själv vilja låsa in underbara Z i ett rum om natten? Inlåst som en fånge.
Nej, det lockar inte direkt. Men jag var tvungen att ringa barnombudsmannen i Sverige för att se deras ståndpunkt i frågan och deras svar var inte helt klart. Till viss del tyckte de att man fick se till deras egna säkerhet men samtidigt att stänga in någon mot sin vilja är frihetsberövande.
Så åter igen måste det finnas någon som ständigt är vaken i hemmet för att föhindra att de gör sig illa på något sätt. Och den dagen då jag stänger in min kära Z i ett låst rum.. det är dagen då pelargoner kör bil och elefanter flyger till månen och borrar efter olja.
Kommentera
Ja det är årets största dag egentligen. Att fira de kämpande mödrarna, de som nu har kämpat klart med sina ungar som äntligen lämnat boet, de som väntar på att få kämpa…
Eller varför inte helt enkelt införa varje dag som Mors dag… en blomkvast då och då skulle väl inte vara för mycket begärt?!
Dagen till ära for vi till Z:s mormor, min mor för att ge henne lite uppvaktning av oss. En nu snorig liten glansögd Z stormade upp för trapporna till hennes lägenhet och dunkade sedvanligt på dörren.
Så fort han lyckade få upp dörren så rusade han fram till henne och beordrade tydligt att han behövde hjälp med att få av sig skorna innan han styrde kosan mot badrummet där han alltid ska tvätta händerna, spola toaletten. dansa i duschen och förhoppningsvis enligt hans tycke kontrollera kattlådan.
När de rutinerna var slutförda under viss protest gav vi oss i kast med gott kaffe och glass med chokladsås till Z.
Det blir ju lätt att man ser ut som en tvättbjörn efter en glassfest.
Men att sitta still en längre tid… det är för de gamla resonerade Z när han satte fart på nya äventyr. Efter en stund hittade han ett löpband… ja det är klart att man ska bränna en kalori tänkte Z och tog sig en löptur.
Jag passade på att filma lite med min otroligt enkla kamera vilket resulterade i några korta snuttar som man dessutom måste luta huvudet 90grader för att se. Ja det där med dataprogram….
Mors dag 011
Ja hur man lättast pillar in en filmsnutt här vet jag inte men jag fick in en länk iallafall. Måste lära mig bloggsystemet snart när jag får tid….
Vilket som så börjar min oro lägga sig angående Z igen.. tror jag. Förmodligen är det bara en av alla förkylningar som cirkulerar just nu… men aldrig att han blivit så slö innan förr. Men idag när lite feber visat sig på tempen så är det full fart igen.
Efter en stunds fikande, löpträning och kattjakt så begav vi oss hemåt igen för att kurera den lilla gullungen!
Grattis Mamma på Mors Dag!!!! Tusen rosor som aldrig vissnar till dig !!!!
Kommentera
Att man aldrig kan sluta oroa sig. Är det inte för de stigande bensinpriserna så är det för att hjulen ska lossna på bilen när jag ligger på motorvägen i 110km/h för jag inte efterdragit bultarna som däckgrabben sa till mig att göra när de bytte till sommar däck.
Men framförallt denna oro för Z. Dagens orosfaktor är: EN LUGN Z som stilla sitter snällt i soffan brevis pappa Marcus i flera timmar, sover, leker lugnt för sig själv och dessutom säger nej till glass.
Sist han var så här lugn var för ett år sedan då han höll på att insjukna i RS-virus som krävde en vecka på sjukhus med syrgas, cpap och en massa mediciner….
Z må vara trött ofta beroende på sömnbrist men det resulterar ALDRIG i ett lugn….
Ne, jag ska tänka positivt och inte sitta och läsa sjukdomssajter på nätet och jämföra symptom….
Imorgon är det nog åter en raket i baken och glödande fötter på lille Z när han svävar fram i ett övermänskligt tempo, högt och lågt.
Så vad bjöd dagen på idag? En liten som tidigt intog en delikat frukost bestående av gröt och förtjockad mjölk… det låter väl gott?
Under eftermiddagen tog jag en av schäfrarna och baxade in honom i bilen och åkte iväg för att spåra. En ganska spontan ide så det blev ingen komlicerat utan det mest viktigaste packades med… köttbullar och kaffe.
Jag mötte upp väninnan Linda och hennes blodtörstiga rottweiler Alice… eller snarare köttbullhungriga rottweiler Alice i en fin skog några mil från staden.
Vi la snabbt några spår så vi sedan kunde fika bort någon timma vilket är det mest avkopplande som finns.
När jag knallade runt i den tysta gröna skogen så lade jag märke till detaljer som kändes helt onaturligt. Frigolitbitar mitt i mossan. Jaha tänkte jag. Det var väl någon som fick för sig att ta sin nya tv från elgiganten och kunde bara inte bärga sig tills han var hemma utan gjorde en lov på fem kilometer, åkte rakt in i närmsta skog och slet upp sin tv så den skyddande frigoliten spred sig med vinden mellan granarna. Så måste det ha varit.
Det tog inte lång tid innan jag ramlade över resterna av trollens senaste fest….
Men även skogstrollen firar väl ibland. Men där var inte spänningen slut.
Mina vältränade kriminalögon som har sett alltför många mordfilmer fastnade på något plastigt svart som stack upp ur lite jord och mossa.
Jag kunde inte bärga mig…. tänk om…
För vem går och slänger säckar i skogen… och gömmer dem slarvigt. Det kunde förstås varit den upphetsade tv-mannen som passade på att tömma bilen när han ändå höll på men min nyfikenhet tog överhand.
Jag ska inte påstå att mitt hjärta bultade sakta när jag smög fram till säckarna och kände på dem med ena handen innan jag tog mod till mig och i ett snabbt ryck slet upp dem.
TRÄDGÅRDSAVFALL…. hmmm. Jag gick lite generat därifrån och hoppade verkligen ingen sett mig när jag smög som kommisarie Beck i skogen.
Mitt sista fynd innan jag plockade ur den förväntansfulla Rocco ur bilen var ytterligare en svart påse… men aningen mindre.
Ja vad säger man… klart att man ska plocka upp efter sin hund när de pudrar näsan och det hade de lyckats med… ja de kände sig väl nöjda med sin bedrift och såg tydligen hela skogen som en soptipp… vilket jag också gjorde nu.
Spåren gick i flygande fart och en nu mycket nöjd Rocco är trött och belåten.
Ja en skön dag i det stora hela och nu vaknar väl mitt lilla hjärta snart. Hoppas jag i alla fall för om han mot förmodan skulle sova i natt så blir det doktorn i morgon… för då är han sjuk.
Kommentera