VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Mysig helg

IMG_5590I helgen har Charlie varit hos oss, alltid lika mysigt. Så kul att ha en bonus, första gången han var hos mig och hälsade på var han bara 4 månader.  Felix och Charlie är nära i ålder och dom är verkligen bästa brorsorna. Det är aldrig tjafs och dom har så roligt tillsammans:)

På lördagen körde jag en PW direkt på morgonen och efter det skulle vi in till stan för att träffa våra vänner vi brukar åka till Cypern med på somrarna:), och då blev det ytterligare en promenad:). Har många kompisar som hör av sig nu och vill med ut och röra på sig:), så kul!

Efter promenaden var det mysigt att ta en fika och tjejerna roade sig med att prova glasögon till årets resa.IMG_7652IMG_7657IMG_7655 IMG_7656På kvällen bjöd min vän Tanja över oss och Ullis och Niklas på middag. Tanjas Figaro är lika gammal som Felix  så vi märkte knappt av killarna. Det bjöds på hemmagjord Pizza, den var så god.Inte lchf alls men ibland måste man fuska, framförallt när man blir bjuden på middag.

Men sockret fuskar jag inte med, som idag när grannen fyllde år och det bjöds på diverse godsaker. Då vet jag att jag får hell igen innan jag rensat ut sockret ur kroppen. Just nu är jag så motiverad och är piggare och känner mig bättre i kroppen och då är det helt enkelt inte värt att förstöra det. Det finns så många bra alternativ om man blir sugen:).

Idag var det äntligen dags för galapremiären av Marcus och Martinus nya film, gissa om barnen var taggade när Martin kom och hämtade upp dom:)? Helt otroligt vad poppis dom killarna har blivit. Camilla lyckades hitta biljetter till deras konsert så det ska bli kul att se dom live i februari:). IMG_7569FullSizeRenderIMG_7581Hoppas du har haft en fin helg! Kramar C

 

Kommentera

Annons

Att vara lite spontan…

mess

(Konversation med Camilla igår)

Som singel gäller det ju att vara beredd;) och planera för  att ev kunna vara lite spontan.

Det är dock inte alltid så lätt att vara spontan i en ospontan miljö, jag menar även om jag är spontan som person så lever jag i en omgivning där det krävs lite planering. Det är ju inte så att man går runt som en egen liten enhet;). Barnen ska skjutsas fram och tillbaka (och barnen då menar jag absolut inte bara mina egna), alla ska vara hela och rena, mätta, goa och glada och hunden ska ha bajsat;). Och det kan ju iof kombineras med att man som tonårsförälder ska ut och nattvandra.

Men jag njuter av mitt kaos och mitt vardagspusslande. Det är det som är livet och jag älskar mitt gäng❤️gänget

Hoppas ni alla har en fin kväll kramar C

Kommentera (2)

Annons

Kämpar på

Eftersom min PT är sjuk så har jag fått hemläxa , vi räknar med att snart kunna vara igång igen.  Ska göra lite övningar några dagar i veckan för att ”väcka” musklerna.

Idag började jag träningspasset med en Powerwalk med broddar, väldigt halt just nu och svårt att hålla uppe tempot.

Processed with VSCO with a5 preset

Plockade fram Simons bok ”Träning för latmaskar” och gjorde följande övningar:

12×3 armhävningar

B3617DEA-17AC-497E-B0EC-BC76BCFA6DB812×3 squatsDCFBBA28-7285-4415-9753-3360D0027E1612×3 utfall419FFFD5-E152-44B8-AFF1-2E3B53F7F784Plankan hoppade jag idag, är så svag i magmusklerna. Måste få hjälp att hitta rätt ställning. Jag får ont i svanken när jag kör vet inte riktigt vad jag gör för fel??

Nu har jag precis hämtat Fanny från Cheerleading träningen och har gjort iordning lite kvällsfika till barnen och ska se något avsnitt av Skam. Första serien på länge som jag fastnat för. Finns på svt play för er som missat den:)IMG_2695Kram C



Kommentera (3)


Annons

SMHI kunde ju ha haft fel

IMG_7539Tack för fina kommentarer om inlägget om min pappas sjukdom och mitt yrkesval, jag blev så rörd av era kommentarer.

Tidigt i morse åkte jag i väg för att hämta min kollega. I vårt  arbete är ju uppdragen inte  alltid i närheten av kontoret, så ibland blir det korta resor och ibland lite längre.

Finns dagar som denna som gör det är extra viktigt att närvara, helt enkelt för svårt att ställa in och därför valde vi i morse att åka trots klass 2 varningar.

SMHI kunde ju ha haft fel..

Men det hade dom inte.  Det blev snökaos, men det märktes i trafiken att folk tog det försiktigt. Inte en enda gång har vi varit med om någon vansinnes omkörning eller bilar som ligger för nära. Sen var det inga stormbyar där vi befann oss som dom varnat för, det mötte oss först  när vi närmade oss Stockholm.IMG_7532Efter många timmar i bil och väldigt givande möten kommer jag somna ovaggad ikväll. Nu ska jag pussa lite på barnen och umgås med mamma som fixat med allt när jag varit borta innan det är dags att krama kudden.IMG_4362

 

 

 

 

 

Kommentera

Annons

När livet förändras


Fick frågan vad jag arbetar med. Jag arbetar heltid numera (arbetade ca 75% när barnen var yngre) som  uppdragschef inom personlig assistans och har arbetat med det sedan 2005. Och trivs otroligt bra:). Men egentligen mycket längre än så..

Det här är min historia.

När jag var 14 år, väcktes jag av att min mamma ropade till mig och mina bröder om hjälp för att pappa hade blivit sjuk.

Han  kunde inte stödja på sina ben och sluddrade när han pratade. Den paniken jag kände när vi ringde efter ambulans kommer jag fortfarande ihåg. Mina föräldrar hade precis fyllt 50 år och befann sig mitt i livet.

Vi kom in på Kiruna lasarett mitt i natten, året var -91, där kunde dom inte göra så mycket utan han transporterades vidare till Gällivare 11 mil bort tur och retur för att göra en datatomografi så man kunde konstatera om det var en propp eller en blödning han drabbats av. Det ska ju egentligen göras inom ett par timmar, hur mycket större skadan blev av all väntan vet jag inte. Pappa hade fått en stroke, han  var okontaktbar och en lång tids rehab väntade. Han hade blivit  förlamad på vänster sida. Där och då började hans kamp om vägen tillbaka. Första tiden visste vi inte om han skulle överleva och vi famlade i hopp och förtvivlan. Men efter en tid blev han bättre och han fick börja om från början. Han fick lära sig att ta på sig med en arm, hålla balansen, äta och började långt senare att gåträna. Han var på sjukhus en lång tid och sedan fick han komma hem på korta permissioner.

Jag vet hur jag brottades med att vara tonåring med allt vad det innebär med att passa in och sova över hos varandra. Samtidigt som jag ville vara hemma för att ha kontroll och hjälpa min mamma. Inget mer fick ju hända.

Min pappa blev sakta bättre och vi fick hjälp att bostadsanpassning huset och pappa kunde komma hem och familjen var samlad igen:) Min mamma vårdade honom dygnet runt, hon blev anhörigvårdare. När man trodde att allt hade lugnat ner sig började nästa helvete. Av ärrbildningarna som blev fick min pappa ibland kramper, liknande epilepsi. Väldigt obehagligt att se och vara med om. Trodde att han skulle dö varje gång. Innan dom fick kontroll på medicinering kunde det ske vart och när som helst.

-94 då kom LSS reformen och rätten till assistans. Det var ingen som hade berättat för oss att det ens var möjligt att kunna ansöka om det utan man fick ta reda på det Själv. Det blev efter lång tid ett beslut dygnet runt och ett liv med assistans.

Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm och ville pröva mina vingar. Då arbetade jag bl.a. som undersköterska på Stockholm sjukhem under flera år men  2003 började jag att arbeta som uppdragschef inom personlig assistans och kände då att jag hittat rätt.

Jag trivs jättebra med mitt arbete, att få göra skillnad, mötet med alla fantastiska människor man träffar. Att få vara med att skapa trygghet, bra arbetsgrupper och med små medel ge dom bästa förutsättningarna. Det viktigaste för min pappa var ett gott bemötande och att han hade personal på plats den tid han behövde hjälp för att kunna leva ett sånt bra liv som bara var möjligt med sitt handikapp. Att leva inte bara överleva. Detta är vad jag strävar efter varje dag i mitt arbete.

För min pappa var det viktigt att få åka till vårt lantställe och bara få sitta och blicka ut över havet. Det gjorde vi varje sommar. Vi hyrde in hjälpmedel och visst var det lite extra jobb med rampar, transportabla liftar, trappor. Men  så värt allt slit när man såg hur nöjd han var över att kunna åka till en plats han som han älskade, trots sitt funktionshinder.IMG_7515Vilka öden man möter och hur många som sliter i det tysta. Jag är så stolt att få förtroendet och möjligheten att få hjälpa till med ett så viktigt uppdrag. Det är svårt att få assistans ännu svårare idag.Bedömningarna blir hårdare och dom drar ner på tid, man får hoppas att politikerna tar sitt ansvar i denna viktiga fråga.

Min pappa levde 19 år med sin sjukdom, i slutet hade han varit tvungen att amputera först ett ben och sen det andra pga blodcirkulationen. Det var otroligt jobbigt för honom men han gav inte upp för det..

Han var en riktig fighter och kämpade på för han ville vara med oss. Det fanns ingenting i livet som var viktigare för honom än familjen och att vi skulle ha det bra. Men tillslut orkade inte hans kropp och han somnade in.IMG_7516Är så oerhört tacksam att han hann med att träffa och få lära känna Fanny och Felix och att dom fick ett fint minne av sin morfar❤️

 

 

Kommentera (25)

För att få de senaste uppdateringarna