Hej och välkommen hit!
Efter att inte ha bloggat på ett par år tänkte jag köra igång nu igen.För er som inte känner mig så heter jag Christina Melin och är 39 år. Ensamstående mamma till Fanny 13 år och Felix 9 år som jag har tillsammans med min exman Martin Melin. Efter att vår kärnfamilj splittrades så ser vår familjekonstellation lite annorlunda ut och idag har vi istället en väldigt stor och kärleksfull stjärnfamilj. I bloggen kommer du kunna följa vår familj, min vardag som består av mycket pusslande för att få tiden att räcka till,och min viktresa som börjar nu..
… Inga Ursäkter!
Nu är det slut med ursäkter, och tro mig dom har varit många… Jag hinner inte, jag kör imorgon istället det blev ju för sent. Sen slår man sig ner i soffan med diverse godsaker. Känner ni igen er? Men när kläderna börjar bli för små och definitivt inte sitter som dom ska kan man ju fortsätta att köpa större kläder eller ta tag i det och hitta tillfällen att träna och hitta tillbaka till en vikt man trivs med. Inte minst så viktigt när att man är singel, känner mig lite som Bridget Jones all by myself ha ha. Nä inte riktigt jag har fantastiska vänner och trivs rätt bra med livet som det ser ut nu. Men visst drömmer jag om att hitta kärleken, dock inte på Tinder eller andra dejtingsajter men det är ett annat inlägg ;). Men vad är då viktigt? Jo att trivas med sig själv. Så sagt och gjort träffade därför min vän My som numera jobbar som PT och hon har tagit sig an mig och håller just nu på att lägga upp ett program för att nå bästa resultat.
Det skulle vägas och mätas, shit vilken ångest och samtidigt vilken pepp att sätta i gång. Fick en chock när jag såg vad vågen visade! Efter genomgången tyckte My att vi skulle köra på den tiden som var kvar. Träningspasset var sjukt jobbigt och jag och förstår inte efter dagens träning hur det ens kommer vara möjligt att träna på fredag igen??
Kunde knappt gå ner för trapporna efter passet som då bara höll på i 20 min, ja ni fattar. Och jag får snällt äta upp att jag innan kläckte ur mig lite kaxigt till My: hur mycket kan man hinna på den korta stunden? När Simon skrev boken Träning för latmaskar och jag fick fick följa Camillas resa på nära håll och se resultatet så fattade jag mitt beslut, kan hon så kan jag och kan jag så kan du!
Nu kör vi! Kramar Christina
Kommentera (11)