Supercharlie

• Inlägg av: christinamelin
• Datum: 17 februari, 2017
• Kategori: Okategoriserade

Nu sitter Camilla och skriver på en ny Supercharlie bok med bilder som är illustrerade av Mills Sarri. Extra kul såklart när man känner karaktärerna.När Camilla skrev sin första bok så gjorde hon även låtar som handlade om Supercharlie. Det finns även en app, som angrybirds fast du slänger bajs, barnsligt roligt:).Fanny har alltid haft ett stort intresse av sång och musik, eftersom Camilla visste att jag och Fanny delade det intresset fick jag frågan om Fanny ville sjunga in låtarna. Det blev ett jublande jaaaaa.

Ni kan hitta låtarna på itunes och spotify, dom heter Supercharlie och Vill du flyga med mig, ett youtubeklipp från framträdandet hittar du här. Ni kan även söka på Fanny Melin

Där och då började ett hårt arbete att lära sig texten och sedan tillbringade vi många timmar i studion tillsammans med Pelle Nylén som gjorde musiken till låtarna som Camilla skrev.

Det här var våren 2011 och Fanny var sju år, då var det även release för boken och mingel på Junibacken. Vid den tidpunkten hade jag och Camilla inte träffats med barnen än, det var fortfarande lite kyligt mellan oss. Jag och Camilla gjorde våra försök att lära känna varandra, men det var som att dansa cha cha ett steg fram och två tillbaka. Det var så mycket känslor och tyvärr tog dom ibland över. I samband med utskicket fick jag då ett mail av Camilla där hon frågade om jag ville komma med barnen på premiären och att Fanny kunde sjunga där?

Hon visste att det kunde vara jobbigt för mig att se barnen med henne och Martin i tidningar.  Hon förklarade där att Martin och hon knappt skulle ha tid att hänga och hon skulle inte heller ha tid för mer än ett snabbt hej till mig och barnen. Om det skulle kännas lite lättare för mig. Egentligen hade jag inga problem med att hon och Martin hade en relation eller att se dom tillsammans, för mig var den stora grejen barnen. Att acceptera henne som en viktig person i barnens liv, det kändes inte lika självklart då som nu..

Funderade ett tag men kände väl någonstans att det var dags att utsätta sig för det, någon gång skulle ju vara den första. Så vi sa ja med en liten klump i magen.

På premiärdagen var jag så nervös att jag mådde illa, men jag fokuserade på Fanny och hennes uppträdande.

Vad var det värsta som kunde hända? Att dom skulle springa fram och krama henne? Skulle det inte isf vara jättebra? Men känslor kan man inte styra över, men jag var där och det gick jättebra.

Kommer ihåg när vi precis kommit dit och Fanny säger där är Camilla. Vilken panik jag fick och försvann in på toaletten med barnen och väntade på att hon skulle passera. Men när vi stod senare där i publiken och klappade stolt i händerna när Fanny uppträdde släppte den känslan.

Ibland måste man bara rycka det där plåstret och övervinna sin egen rädsla. Jag är väldigt glad att jag gjorde mig själv den tjänsten och jag är glad att barnen såg att vi kunde vara i samma rum. Även fast man inte talar illa eller pratar alls, så märker barnen. Dom läser  oss och vill vara till lags, säger det dom tror att vi vill höra.

Camilla kommer senare under dagen beskriva hur hon kände inför den här dagen, ni kan läsa det här

Ha en fin fredag! Kramar C