Tag Archives: sömnbrist

Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga

Igår va jag en trött och tråkig mamma.

I förrgår, söndag, avslutade vi mannens ledighet med en slappar dag. Vi kollade på Spökjakt med Jocke och Jonna. Förra säsongen va de runt i Europa och utredde hemsökta hus. Riktigt bra, tycker jag. Den här säsongen besöker och utreder de hemsökta hus i Sverige. Första avsnittet va riktigt spännande. Svårt att hitta nån naturlig förklaring. Scaaary!

Lilla fröken somnade i bilen tidigare på dagen så vi insåg att det skulle bli lite tricky att få henne att somna. Efter en timme fick jag byta av pappan som försökt allt. Jag la mig hos henne, satte igång en ljudbok och låtsades somna. Hon gjorde några försök att prata igång mig men gav upp och efter en kvart sov hon. Han gjorde såklart förarbetet,  jag påstår inte att jag är nån supermom. Ok!

Under den kvarten hade mannen fått ett samtal från sitt jobb. Det va struligt och det behövdes mer folk så han fick åka.
DET hade jag inte räknat med när vi kollade på Spökjakt!!
Det otäcka som satt kvar i minnesbanken va tvunget att nollas med nån totalt ofarlig film. ”Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga”.

Skulle jag jobba som filmrecensent (drömjobb) skulle jag ha svårt att skriva om just den här filmen för den va bra och mindre bra, inte dålig. Men jag ska försöka. Will Ferrell är väl ändå en knepig skådis? Talangfull, absolut. Hans rollkaraktärer är lite knasiga, för mig på gränsen till overkligt knasiga. Jag har iaf aldrig mött en sån personlighet i verkliga livet. Jag är nog inget Will-fan. Jag gillar träffsäkra ironiska kommentarer, inte snubbeltrubbel.
Hur som…
Lars har en dröm, att vinna Eurovision. Med barndomsvännen Sigrit (Rachel McAdams) bildar han Fire Saga, en liten duo som underhåller på lokala puben. Genom en slump kommer deras bidrag med i Islands melodifestival. Saker händer och det blir otroligt nog Lars och Sigrit, Fire Saga som ska representera Island i Eurovison. Ingen tror på dem. ”Lite Charlie Chaplin-humor”, missförstånd, ett fantastiskt medley med kända schlageransikten och ett klassiskt ”aha-moment”  senare reder allt ut sig (såklart).
Först tänkte jag stänga av filmen men lät den rulla på i bakgrunden när jag kollade Pinterest på paddan. Men jag la ner paddan efter ett tag.
Jag kan inte säga att det va en bra film men…det va nåt. Kanske va det alla kända skådisar och artister som de fått med i filmen, kanske va det Rachel McAdams (det va nåt med hennes karaktär) eller så va det behovet av att neutralisera Spökjakten. Jag tror bannemä att jag båda skrattade och blev lite blöt i ögat. Ska man se den? Ja varför inte?
Betyg: 3,7/5
Ett ganska bra betyg. Kan inte nöja mig med 3,5/5. Det är en väldigt speciel film, eller så är det jag som är ovan vid den här typen av film. Jag vet inte!!
Men först ska man se Once Upon a Time in Hollywood, Bad Boys For Life! MYCKET bra, tycker jag.
En film som inte levde upp till mina förväntningar va Birds of Prey. Harley Quinn va så mycket bättre i Suicide Squad.

Men det jag skulle komma till va att jag sov otroligt dåligt med Spökjakt i färskt minne och ensam i sängen. Somnade helt och hållet vid fem snåret och blev väckt runt nio. Inte tillräckligt för mig.
Hela dagen va jag mamman med kortaste stubinen ever. Jag ogillar alltid när barnet klättrar runt när vi äter. Man sitter still och äter! Igår ogillade jag det lite extra så med ett läckande, till bredden fyllt tacobröd i ena handen ledde jag in barnet på sitt rum. Arg efter ungefär tio tillsägningar som ignorerats. En liten time out för att lugna och förstå. Pappan satt lugnt och åt sin taco. Hur kan man inte bli stressad av att ha en ”studsboll” bredvid sig när man äter. En studsboll som dessutom tar tag i ryggstödet och välter stolen bakåt för att sen släppa den framåt igen. Kanske åtta timmars sömn hjälper?
Men det slutade inte där. Pappan och barnet gick ut, jag slappade i soffan med ljudbok och Candy Crush. Jag hörde glada skrik och skratt. Det där vill man ju va med på. Jag gick ut med kameran. Glad lek vill jag fånga på bild.
Det va fotboll som utlöst lyckan. Lilltjejen gillar att sparka fotboll men efter ett tag börjar hon kasta sig i gräset och plocka upp bollen med händerna och allt som plockas upp med händerna ska mot ansiktet.
VI har massa mördarsniglar, de släpper mycket slem, av slemmet kan man bli magsjuk, ingen gillar magsjuka, jag gillar magsjuka minst av alla. Igår regnade det så det va lite sniglar ute på tur.
– Fotboll älskling, den sparkar man på med foten. Inte handboll. FOOOOOTboll!
Jag vill ju inte att hon ska bli rädd så jag försöker va lite pedagogisk. Rätt ska ju va rätt oxå. Man får faktiskt inte plocka upp en fotboll. Det är regelbrott. Vi måste följa reglerna, alltid. Det blir roligare då.
Men cykla lite kanske? Cykla på den rosa cykeln med trampor och en stång bak för en vuxen att hålla i. Barnet vägrar. Trampar lite framåt och trycker sen tramporna bakåt, hårt så det tvärbromsar.
– Vi måste ju öva! Kom igen nu! Åååååh va duktig du är.
Jag pushar och går bredvid för att säkra upp lite extra. Plötsligt kan barnet inte hantera ett styre. Hon bara piper och säger att hon inte kan. Konstigt, för hon kunde förra veckan. Jag leder cykeln tillbaka hem.
Så, att springa och sparka boll blev till att kasta sig ner och ta bollen med händerna och att cykla kunde hon inte just då… Men det va mycket spring i benen så energin skulle användas på nåt sätt.
En promenad! Hundra meter från hemmet va hon ”så sleeeeeeten” för att i nästa sekund skrika ”spring med mig” och babbla oavbrutet hela tiden.  Vi tog oss till platsen där vi brukar vända och då va energin tillbaka. Klockan hade hunnit bli halv nio. Det är ju omöjligt att ha koll på tiden när det är så ljust ute. Nej, vi har ingen spikad läggtid. Nu på sommaren får det bli som det blir men vi försöker få henne i säng innan nio, oftast. Ibland somnar hon i soffan och det tycker jag är okey. Minns från min barndom att jag älskade att somna i soffan.
– Jag duschar, hon äter kvällsmat, ta in henne i duschen, jag blåser håret, borstar hennes tänder efter dusch och lägger henne när du betalar dina räkningar.
En vattensäker plan sooooom sprack.
Jag ville få barnet i säng för att kunna prata utan avbrott, kolla några saker på datorn och sitta i soffan utan att nån klättrar över mig, kastar sig på mig och står framför TV.n. Han säger: Men jag har inget emot att ha med lillan ja.
Hur det blev? Han sitter i soffan och ser på TV i lugn och ro. Jag har ett klättrande, babblande och hoppande barn på mig i soffan. Hon somnade på mig. Vet inte ens vad vi såg på. Kanske Åreakuten. Av förklarliga skäl fastnade jag inte alls för den serien medan han fortsatte kolla sen när vi la oss. Bra serie, sa han.

Jag ÄLSKAR ungen över allt annat. Han är en superbra pappa. Han är bäst på att leka med henne. Men ibland får man va lite trött, tråkig och gnällig mamma.