En till Allt för föräldrar webbplats

Tvärniten

När jag ska in i mataffärn går jag helst i snurrdörren, den som rör sig automatiskt runt runt och slussar in folk. Jag slipper att ta i nåt och det blir inga möten som det kan bli i vanliga handtagsdörren. ”Hupp hupp, ska jag gå eller du, ja-ha nu gick vi samtidigt igen.”
Under pandemin har det varit lite ”living on the edge-moment” att dela snurrutrymme med okänt folk men det är så pass stort att vi har kunnat stå med bra avstånd.
Igår skulle jag snabbt in och köpa frukt och hudlotion.
Jag går efter en man mot snurrdörren. Han  t v ä r n i t a r  precis framför dörren och blir stående. Jag stannar oxå. Väntar. Väntar. Väntar.
Kom han på nåt? Fick han en briljant idé, uppfann han precis nåt sensationellt som vi kommer få läsa om i historieböckerna. Stod jag bakom han som uppfann…löste han universumsgåta? Eller varför stod vi där?

Vissa människor har den där egenskapen som låter dem stanna upp på mindre lämpliga platser. De kan stanna och börja fippla efter bilnyckeln mitt på ett övergångsställe eller starta ett samtal med polarn i en dörröppning. De får tid och rum att böja sig runt dem. Otroligt! Jag tror verkligen inte att det tänker på det eller gör det för att jävlas, de bara är i sitt nu.
AAAAAANYWAY…

Mannen stod stilla och jag såg utrymmet som skulle snurra in nån människa till butiken vara på väg bort. Jag rundade mannen och klev in. Jag hade karl och barn i bilen så jag hade lite annat för mig än att stå där och vänta på….ja vem vet vad vi väntade på.
DÅ:
– Jag va före dig!
– Eh va?
Vad är det som händer? Skämtar han?
– Här går vi en och en och jag va före dig!
Han är riktigt otrevlig och vad då ”här går vi en och en”. Är det han som äger butiken eller? Jag fattar ju att han tänker på pandemin och restriktionerna. Jag kan inte minnas att det funnits nån skylt om att man ska vara en och en i snurren, bara en ”håll avståndslapp”. Jag kan ha fel, MEN, det har definitivt inte funnits nåt kösystem vid snurrdörren.
– Då skulle du väl ha gått in då. Du stod ju bara still, säger jag medan snurrdörren sluter sig om mig. Egentligen hade jag velat tvärvända och fråga va fan han menade.
Va är det för sätt, att parkera framför dörren och sen börja skälla på folk som vill gå in?
Den här mannen va antagligen bekymrad för covid. Ni som känner mig vet att jag själv är ganska (underdrift) bekymrad för det här med smitta så jag har följt restriktionerna och jag tycker att det är för tidigt att släppa på dem. Jag har ju typ gjort egna restriktioner. Jag är på gränsen till att inför krav på vaccinpass för att folk ska få beträda tomten. Dessutom är jag vaccinerad sen i juni så jag är en skötsam pandemiöverlevare. Jag har gjort mitt. Trots vaccin har jag fortsatt leva med restriktioner så jag klappar mig själv på axeln.

(Mellan oss två så tror jag att det va en ”antivaccare” jag mötte. Han vill inte ta vaccin men han ska minsann handla utan munskydd klockan 16.15 på en onsdag (torgdag = aningens mer aktivitet på stan). Nej, han hade inget munskydd vilket jag faktiskt förväntar mig att folk med sån rädsla borde ha, vill ha.)

Man kan inte gå runt och förvänta sig att folk tänker som en själv. Vad än hans anledning till tvärniten va så kan ju inte folk runt om veta. Kanske va han rädd för dörren och jobbade med sin rädsla, stod där och samlade mod… Men oavsett så hade han kunnat hålla mun och besparat mig sin syra. Det går att svära inombord, jag vet för jag gör det.

Den där mannen kanske har levt isolerat och inte kramat nån på två år. Jag känner mig själv lite ringrostig angående det sociala, inte så som han men… Han kommer in i det.
Och lite jäkla bitter kan man faktiskt få va efter de här två åren!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *