En till Allt för föräldrar webbplats

Den där möbeln

Har du någon favoritmöbel? En möbel som egentligen inte passar in eller får plats nånstans. En möbel som du släpar runt från rum till rum i hopp om att hitta den ultimata platsen? För du älskar ju den där möbeln.

Jag har en sån möbel. Jag tycker iof om att dra runt alla möbler och göra om. Det är mycket roligare att städa om jag får göra om lite oxå.
Men det är EN möbel som alltid står kvar i hallen när jag känner mig klar. DEN möbeln får tryckas in i nåt rum och därmed förstöra den så långt lyckade ommöbleringen.
Denna möbel är fåtöljen som vi köpte när Stella föddes. Den skulle vi ha som matningsfåtölj. Den går att fälla till liggande läge och har en inbyggd fotpall. Den satt jag många timmar i de första sex månaderna. Redan då va den intryckt och helt fel i det aktuella rummet. Då stod den i vårt sovrum i hörnet framför altandörr och garderobsdörr. Det va ett väldigt flyttande på den för att komma åt garderoben. Altandörren användes inte så mycket då eftersom det va vinter.
Sen flyttade den in i Stellas rum. Go att sitta i när vi ska läsa bok för Stella…eller? Den va lite trång att sitta två i även om den ena va ”modell toddler”. Meckigt liksom. Sen började jakten på platsen.
Det går inte så bra.
Nu står den i vårt TV-rum. Det är djupet på den som ställer till det, sen vill man ju kunna fälla den oxå. Nu står den mot en vägg mellan två fönster och sticker ut. Det ser så konstigt ut. Men trots att den är så svårplacerad är det den både jag och Daniel väljer om vi är själva vid TV:n. Den är så skön OCH vi köpte den ju när Stella föddes. Hade det varit en fåtölj som nån av oss köpt lite random så hade den åkt ut för lääääängesen.

Redan när vi skulle ha med den hem från IKEA blev det problem. Vi hade med ögonmått bestämt att den skulle få plats i bilen. Vi räknade inte med emballaget. Daniel fick lite panik och tyckte att det va så jobbigt att folk kollade när vi slet med att få in paketet så han satte sig i bilen med paketet halvt inpackat i bilen och drog längst bort på parkeringen. Jag skrattade så jag stod dubbelvikt. Jag tycker ju inte att sånt är jobbigt. Jagbryr mig inte om vad folk tycker i såna lägen. Jag kände ingen av dem ändå och fick de skratta lite så va väl det bara härligt. Det slutade med att vi drog av allt emballage och fick in fåtöljen.

Både jag och Daniel har redan börjat prata om att i framtiden slänga ut den stora soffan och köpa varsin fåtölj. Man sitter ju mycket bekvämare i fåtöljer. Nån soffa måste vi väl ha men den här stora vi har nu är jag trööööött på.
Sitta i en fåtölj med en filt och ett katt i knät. Det är livet dä!

Kan ju tillägga att den där fåtöljen va det enda Daniel kunde sitta i när han ramlat ner från taket så det va ju tur att vi hade den. Hade han lyckats ta sig ner i soffan så hade han nog blivit kvar där.
Och nu när jag hade träningsvärk så va det otroligt hjälpsamt att kunna använda kraften från ryggstödet när jag skulle resa mig. Trycker man in fotstödet så kommer ryggstödet upp i sittläge. Lite hävkraft liksom.

Här har vi den älskade men svårplacerade fåtöljen:
unnamed

Kommer aldrig göra mig av med den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *