Monthly Archives: februari 2021

Just nu, ganska normal.

Även om vi nu är i nytt år och det finns ett vaccin så kan jag inte låta bli att tänka på dem som inte fick följa med in i det nya 2021. De som dog i covid-19. Så jävla ovärdigt att dö av en jävla influensa! En mild förkylning för några blev döden för andra. Nån som va lite snuvig eller kanske raspig i halsen satte en dödsstämpel på någon som litade på att de med symptom skulle stanna hemma, för säkerhetsskull. Det visade sig att egoismen är enorm i detta land.

Vad jag vet har ingen i min lilla krets haft covid men alla fick iaf följa med in i 2021. Visst har 2020 varit ett annorlunda år men jag kan inte kalla det för ett skit år pga att jag inte har fått resa runt eller gått på massa fester.
För de som varit allvarligt sjuka/haft nära som varit allvarligt sjuka/haft nära som dött har det varit ett skit år.
Det är ändå många som meddelat via alla möjliga kanaler att de haft ett skit år. Då har de ändå varit friska men begränsade av restriktioner.  Om restriktionerna är orsak till deras skit år är väl ändå det ett slag i fejset på de som varit i ”dödens blickfång”.
Men alla har ju rätt att tycka vad de vill och känna som de känner (även jag som tycker så här). De är ju en hel del frustration, rastlöshet och förtvivlan som framkallas av att inte kunna göra sånt man tycker om att göra. Själen, krôppen och hjärnan behöver ju det de behöver liksom.
Jag är ju en hemmavarg med bacillskräck så just nu är jag helt normal med alla mina hygienrutiner och rädslor.
Men visst saknar jag att krama de jag brukar krama, träffa vänner och att träna. Det är ju nästan så att jag blir glad när jag ser att det ringer en försäljare. Nu ska det pratas!! (Nej, där är jag inte än)
Jag vet att det sitter folk som tänker ”ja men du har iaf en familj att umgås med”. Men det är inte alltid superskôj att gå på varandra heller. Jag har läst att det har blivit en hel del skilsmässor orsakat av hemmajobb.

För mig har detta varit ett jobbigt år för att jag har varit rädd för att jag eller nån jag tycker om ska bli svårt sjuk i den mest oberäkneliga sjukdomen som jag upplevt. Men jag har gjort vad jag kan och det som restriktionerna krävt. Jag har pausat mitt gymkort, det va inte kul eftersom det är lite av ett ”happy plejs” det där gymet. Jag har inte gått på restaurang och jag har handlat en hel del på nätet. Det jag har handlat här i stan handlade jag strax före stängning då det nästan varit folktomt på stan. Support your locals… Man får nästan dåligt samvete för att man inte går på stan och shoppar. Butikerna måste slå igen om vi slutar shoppa… Ja, mina lungor slutar eventuellt funka om jag går runt bland folk. Det är fan en rejäl vågskål alltså. Många butiker här har verkligen gjort rejäla insatser för att hålla det säkert. Jag hoppas att vi alla överlever, butiker och folk.

2020 kommer för mig vara året då vi miste den fantastiska Adam Alsing. Det känns så overkligt. Jag lyssnar på de gamla avsnitten av poden Adam o co och där tystnar ju aldrig hans röst men det känns så förjävla tråkigt att han inte kommer vara med längre. TVs absolut bästa!

Ska vi ta det där vaccinet nu´ra och få en riktigt social sommar!! Tills vaccinet är i kroppen är det bara att fortsätta hålla i, ut och avstånd.