En till Allt för föräldrar webbplats

Jag upplever…

Det är glest mellan uppdateringarna. Det beror mest på att jag inte finner tiden. Tiden finns men det är så mycket folk runt mig och då blir jag stressad. En annan orsak är att jag inte får ordning på bildöverföringen från telefon till dator. Tråkigt att inte få med bilder i inläggen utan att maila mig själv. Inte så jobbigt men…ändå lite för jobbigt.

Nu har karln börjat jobba igen. Jag hade lite ångest inför det. Jag tycker att det är ganska skönt när vi är hemma båda två. Man behöver inte göra det mesta av tiden hela tiden. När han jobbar ska han på sin fritid dela upp sig på alla barnen, saker som måste göras och mig. Bara att skriva detta gör mig yr. Tar några djupa andetag….

Jag har träffat folk som säger det jag har tänkt:
– Alla säger att småbarns-åren är jobbiga men jag tycker fan att preteen-åren är värre!

Jag upplever nämligen oxå att det är teensen som kräver mest föräldraskap, även om de själva inte håller med om det…förrän de behöver en vuxens hjälp…och det gör de, ofta!
Inget ont om det. Ett barn har rätt till sina föräldrarnas uppmärksamhet hela livet. Det är de som SÄGER att småbarnstiden är jobbigast, utan att ha hunnit in i sina barns tonår, som jag retar mig liiiite på. Hur kan de ha en aning om hur kommande år ser ut? Nån sa att många skiljer sig när de har småbarn. Det KAN ju inte stämma!! ”Klarade vi småbarnstiden så klarar vi allt”.  Driver du med mig? Småbarn kan ju inte styra sina impulser och beteende. Tonåringar däremot, det är uträknade små varelser. (Skrivet med glimten i ögat och en smula ”tro mig”) Härliga och roliga på alla sätt till man säger emot dem. Typ… Men de ska ju forma sina vuxenpersonligheter och på ett sätt är det väl bra att de ifrågasätter. Man kan ju bara hoppas att de tar med sig det till sitt vuxna liv och törs stå upp för sig själva.
Man längtar ju lite till de får barn och får uppleva sina barns frigörelse. *Hehe…* Precis som jag själv nu gör med husets barn. *slutar flina* Livets ironi.
Well played Karma!!
Alla perioder har förmodligen sin charm och sin utmaning. Jag har inte varit med om tiden mellan 4-7 år än. Pojkarna va 8 och 10 när jag lärde känna dem. Men från åtta år upp till typ 13år va det ganska lugnt. Då lekte de med kompisar på humana tider och sov hela nätter.

Tänk om folk bara kunde sluta tala om för en hur saker är. Det är olika för alla!! Notera att jag skrev ”Jag upplever…” Jag beskriver min syn på ”jobbig” tid, jobbig är FEL ordval. Utmanande tid är nog ett bättre ordval. Det är inte jobbigt med barn, det är en utmaning och en prövning av tålamodet. Och det är helt valfritt att skaffa. För det mesta är det (som tur är) helt jäkla fantastiskt. Tänk att man kan älska en annan varelse så mycket. Älskar man sitt barn så där mycket för att man valt att skaffa det? För att man kontrollerade/valde att det skulle komma ett barn? Även om man blir gravid så finns ju möjligheten att avsluta graviditeten. De som tar det beslutet vet väl antagligen att de inte kan ta ansvar för att älska det där barnet just nu. Känns fan som att jag är nåt på spåret. Är vi alla såna kontrollfreak att vi älskar mest när vi valt situationen? Nu flummar jag lite väl mycket va?
Lillan ser på tv och det känns som att min ”egentid” tar över förnuftet. Fingrarna knappar på tangentbordet som om det inte finns någon morgondag.
MAN MÅSTE VÄL INTE ENS BESTÄMMA VAD SOM ÄR ”JOBBIGAST” jag menar mest utmanande och tålamodsprövande????

Lillan sover nu i eget rum. För ungefär en vecka sen frågade jag om hon ville ha sängen i sitt rum. Hon sa ja. Den dagen funderade jag länge på om hon skulle få sova i rummet som ligger innanför vårt rum (längst ifrån övriga familjens ljud). Det rummet är lite mindre. Fungerar nu som ”lilla TV-rummet”. Hennes rum är lite större och skulle egentligen passa bättre som TV- och pysselrum. Hon velade i beslutet om sovrum så hon fick vara kvar i sitt rum. Det har gått jättebra. Läggningen har varit lite utdragen några kvällar men det gäller ju bara att vara den stönigaste. Under helgen blev det så sent en kväll och jag visste att det skulle bli ännu senare om vi skulle köra nattning i hennes rum så då fick hon sova hos oss. Man får ju välja sina fighter och det va ju jag som erbjöd henne, inte hon som fick som hon ville. Det tror jag är en viktig faktor.

Helgen har förövrigt varit helt fantastisk. Vi har hängt vid sjön hos morsan. Lillan har badat och lekt, jag har suttit stilla i en stol och fotat.

PLUMS

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *