Monthly Archives: augusti 2020

Bamsebyn

River väl av det här med Bamsebyn då.

Lillan älskar Bamse. På kvällarna somnar hon till ljudet av en Bamsesaga (nån av oss läser för henne först).

Det började när hon skulle bli blöjfri. Jag gjorde rutor på ett A4-papper och köpte hem roliga klistermärken med figurer som hon gillar. Efter varje avklarat tjottabesök fick hon välja ett klistermärke och sätta det i en ruta. Att kissa gick jättebra men numero 2 va lite trixigare så jag ”steppade upp mitt game”. Kollade på diverse nätshoppingsidor med barngrejer och fann Bamsefigurerna. Jag köpte hem ett gäng och de blev bajsbelöning. Funkade! Fem figurer gick åt för detta projekt.IMG_1760Så här såg klistermärkeskartan ut. Hon tyckte att det va så kul och vi hade faktiskt väldigt få ”olyckor”. En nattlig och kanske två på dagtid. Jag trodde att det skulle bli så jobbigt att gå från blöja till toalett men det gick jättesmidigt.

Dessa figurer behövde ett hem. När hon fyllde tre år stod byn i hennes rum. Nu har byn befolkats med de figurer som finns på marknaden.  Typ varje kväll får jag återställa ordningen i byn. Jag ställer upp dem vid sina respektive hem. Lova brukar få sova hos Skalman eftersom han är ensam. Krösus Sork och Reinard Räv har fått en guldklimp (sten som sprejats med guldfärg) att hålla till vid eftersom de inte har några hem…än.
Invånarna i byn har en jobbig ovana att vandra iväg. Särskilt Minihopp och Brumma, de yngsta. De har bland annat hittats i Duplobrandbilens lådor. De har alltså kastat ur brandmännens räddningsprylar och krupit ner själva. Inte okey. Skalman och Lilleskutt har hittats semestrande i mina fårskinnstofflor. På nåt sätt lyckades de få in tofflorna under vår säng oxå. Kan ju ha varit nåt uppdrag förstås. Mycket kan man hitta under sängen men knappast några Dunderklockor eller skatter. Jag va lite förvånad över att hitta dem där men glad att de återfanns hela och oskadda.

IMG_1758Obefolkad just nu.

Så, eftersom lillan inte förstår byns regler och ordning ligger figurerna i en Dunderhonungsburk där hon inte når den.
Vad hände med att hennes rum ska vara en plats där hon kommer åt allt, tänker kanske du?
Det får finnas gränser!!! (Självklart får hon leka med den men figurerna kommer jag att basa över ett tag till. Hon säger till när hon vill leka så tar jag fram dem.)

Jag är ingen sparare. Jag slänger/säljer saker lite för fort ibland. Jag har ångrat några saker som jag sålt.
Bamsebyn ska jag absolut spara. Den är så fin och håller för en generation till.

Apropå att spara så vacuumförpackade jag lite av ”hennes första” härom dan. Jag sparar alla hennes julklänningar, kläder som folk sytt/stickat, Manchester United ställ, VM -18 stället och första pyjamasen m.m. Dockvagnen, Bamsebyn, Duplo, jordgloben och några mysdjur ska sparas till framtiden.

Där har ni det. Inlägget om Bamsebyn.

 

Älskar IKEA (och gamla ärvda möbler)

Jag har egentligen inget emot hösten. Officiellt är det höst 1 september så vi är inte där riktigt än. Men…sommaren går alltid för fort. Jag gillar (som de flesta andra)  värmen (lagom varmt), att man inte behöver krångla med flera lager kläder och de ljusa kvällarna. Men det jag gillar mest är att öppna alla dörrar. Man traskar in och ut och för detta behöver man bara glida i nån typ av tofflor. Så enkelt. Fossingarna slipper strumpor och skor. Tårna kan spreta fritt och hälarna (iaf mina) får lite mer kärlek i form av fotfil och  insmörjning i dyrt sheasmör.
Barnet springer barfota mellan poolen, gungan och studsmattan.
På vintern, om jag glömmer plånboken när jag ska handla är det nästan så att jag åker ändå och hoppas att jag känner nån så jag kan låna pengar av. Hellre det än att krångla av och på vinterskorna.
Det är så enkelt på sommaren.

Jag är en lättpåverkad människa.
Jag trodde att jag va en ”ljust och fräscht” människa. Folk lägger ju upp så otroligt fina bilder på instagram. Jag bytte ut karlns alla svarta möbler mot vita när jag flyttade in. Det tog inte alls långt tid att inse att det där ÄR inte jag. Det är superfint hos andra men det passar inte hos mig, jag får inte till det. Jag vill ha mörka träslag. Inte svart kanske. Hittade tillslut en tv-möbel på Mio i materialet drivved. Ääääälskar den. Gamla skåp och byråar efter min morfar blev förvaring.
Jag får till en, för mig,  mer hemtrevlig känsla med det mörka. Kanske hänger ihop med min mörka själ… *blink blink*
Barnrummet:
Ja men även där fick jag för mig att jag ville ha vitt med små inslag av ljuuuuusrosa och grått. Jag älskar kombon vitt/grått. Jag köpte en sån där stringhylla som jag sett på insta. Men! Jag fick inte till det. En snygg bok på en hylla, sätta ett fint gosedjur på den andra och en speldosa på den tredje… Prydnader på ett barnrum?? Den hyllan sitter nu i lekstugan.
Vi köpte en Kallaxhylla, två lådinsatser, fyra förvaringslådor. Skitbra. Det får plats så mycket i den. Enda kruxet är att den är klumpig i ett litet barnrum. Jag vet inte hur många gånger jag har vänt den från stående till liggande. Senare köpte en Flysta (oxå IKEA) och den är perfekt. Liten och nätt, Superbra höjd för tjejens längd som ”liggande” möbel.
Så fick jag se att morsan hade en fin trähylla. Trä = mååålaaa. Jag såg framför mig hur jag målar den vit i sin helhet (skulle ha valt grå färg ist) och dess utstickande detaljer i rosa, blå och grön. Jag har iaf lärt mig att inte hålla det enbart vitt.

Jag slipade och torkade av. Köpte en liter vit färg. Äldsta pôjken målade en hel dubbelsäng med en halvliter färg så en liter borde räcka. Icke!
Hyllans insida förblev omålad pga att färgen tog slut. Då kom jag på att jag sett folk tapetsera möbler. Och överblivna tapetrullar har vi. Efter mycket funderingar tog jag en grå tapet. Vitt och grått! Jag målade detaljerna med Annie Sloan Chalkpaint och vaxade dem. Sen gick jag lös med guldvaxet. Där tappade jag det lite. Kunde inte sluta i tid.
Äntligen klar.
Vi baxade in den på lillans rum och jag såg direkt att den inte passade in. För det första, ungen nådde kanske tre hyllplan om hon sträckte på sig. Kanske kunde jag använda de översta planen till leksaker som jag är lite rädd om, typ Bamsebyn (mer om den i ett annat inlägg). Vad jag än satte där ville hon absolut ha just den saken. Så slog det mig. Återigen va bilden i huvudet en instagrambild! Hennes rum ska inte va nåt instagramvänligt museum. Det ska vara anpassat efter henne. Hon ska ju nå alla sina leksaker (utom Bamsebyn och jordgloben). Så nu står den nya hyllan här i lilla TV-rummet. Ska beställa hem lite lådor från IKEA och göra pysselförvaring av den.

IMG_1755 IMG_1756Men i detta flyttande av möbler fick jag rensa lite i leksakslådorna. Saker hon aldrig tittar åt hamnade i källaren i väntan på sin dom. Hon har inte lekt så mycket på sitt rum på ett tag men nu när Flysta-hyllan flyttade in igen leker hon där igen. Jag vill verkligen rekommendera den som förvaring. Jag tog den största lådan i Skubbpaketet (oxå IKEA) och det funkade superbra. Tror att hon gillar att hon ser vart sakerna är. Hon till och med städar självmant innan hon går och lägger sig!!

IMG_1757

 Kallaxhyllan fick oxå vara kvar (stående) så nu har hon mycket bra och användbar förvaring. Ja där står Bamsebyn ja. Obefolkad. Mer om det i nästa inlägg. Det kallar jag cliffhanger. En 43 åring som lovar att skriva ett helt inlägg om en leksaksby.

Just det ja… IKEA. Jag är absolut inte sponsrad om nån av mina 3 följare trodde det. Jag älskar dock IKEA. Så jäkla mycket bra grejer. Jag älskar oxå gamla ärvda möbler med historia. Jag mixar jämt precis hus som helst.

Han, hon, superhjälte

Oooookey…
Jag är inte en person som säger hen till vardags. Jag kör på det gamla old fashion ”han eller hon”. Jag har aldrig träffat nån som identifierat sig som annat än han eller hon men när jag gör det så kommer jag självklart respektera om det skulle finnas ett önskemål om definition.
Så med det skrivet:
Jag gillar inte att man ska regissera barns lek. Att en flicka ska motas mot bilbanan för att hon har lekt för länge med dockorna eller en pojke motas mot dockorna för att han lekt med traktorer är madness om du frågar mig.
När jag fick barn, en flicka, blev det mycket rosa och lila när hon va liten och ej talför. Det köptes nog absolut mest dockor och andra ”tjejgrejer”. Men när hon för första gången såg en liten leksaksbil och älskade den körde jag raka vägen till leksaksaffären och köpte ett gäng bilar. Till sin Duplosamling har hon önskat Elsas slott och tankstation med Bilarfigurerna. Hon älskar att dansa och att spela fotboll. Hon är verkligen allround och det har hon fått välja att bli.
Kidsen vet vad de gillar oavsett om vi försöker påverka. Tror jag.

I förrgår satt jag och beställde lite nya höstkläder till lilltjejen. Hon älskar att klä ut sig så jag kollade in den fliken. Hittade den här:
Namnlös
Jättefin spindeltjejklänning, Men det finns väl ingen spindelkvinna/tjej?
Men om hon fanns skulle hon knappast godkänna den här prinsessklänningen som hjältedräkt. Eller?
Hur ska spindeltjejen kunna hoppa mellan höghusen, klättra på väggar, smyga längs väggar i en jäkla tyllkjol??
Det kräver ju sina trosor om man säger så. Tights funkar ju oxå såklart. En annan utmaning är att ha dräkten under kläderna i ett ”alltid redo läge”. Inte helt problemfritt. Just superheros är svårt att göra tjej- eller killiga. Vill en tjej vara spindelmannen så får hon väl helt enkelt dra på sig dräkten.
Japp, det är valfritt att köpa men värt en tanke ändå.

Här har det precis varit vattenkrig mellan lillan och mellanbrodern. Hon hade kul. Hon frös men fan va hon inte brydde sig. Det är inte ofta killarna är hemma längre stunder så hon passade på.
Varm dusch och kvällsmat coming up.

Jag upplever…

Det är glest mellan uppdateringarna. Det beror mest på att jag inte finner tiden. Tiden finns men det är så mycket folk runt mig och då blir jag stressad. En annan orsak är att jag inte får ordning på bildöverföringen från telefon till dator. Tråkigt att inte få med bilder i inläggen utan att maila mig själv. Inte så jobbigt men…ändå lite för jobbigt.

Nu har karln börjat jobba igen. Jag hade lite ångest inför det. Jag tycker att det är ganska skönt när vi är hemma båda två. Man behöver inte göra det mesta av tiden hela tiden. När han jobbar ska han på sin fritid dela upp sig på alla barnen, saker som måste göras och mig. Bara att skriva detta gör mig yr. Tar några djupa andetag….

Jag har träffat folk som säger det jag har tänkt:
– Alla säger att småbarns-åren är jobbiga men jag tycker fan att preteen-åren är värre!

Jag upplever nämligen oxå att det är teensen som kräver mest föräldraskap, även om de själva inte håller med om det…förrän de behöver en vuxens hjälp…och det gör de, ofta!
Inget ont om det. Ett barn har rätt till sina föräldrarnas uppmärksamhet hela livet. Det är de som SÄGER att småbarnstiden är jobbigast, utan att ha hunnit in i sina barns tonår, som jag retar mig liiiite på. Hur kan de ha en aning om hur kommande år ser ut? Nån sa att många skiljer sig när de har småbarn. Det KAN ju inte stämma!! ”Klarade vi småbarnstiden så klarar vi allt”.  Driver du med mig? Småbarn kan ju inte styra sina impulser och beteende. Tonåringar däremot, det är uträknade små varelser. (Skrivet med glimten i ögat och en smula ”tro mig”) Härliga och roliga på alla sätt till man säger emot dem. Typ… Men de ska ju forma sina vuxenpersonligheter och på ett sätt är det väl bra att de ifrågasätter. Man kan ju bara hoppas att de tar med sig det till sitt vuxna liv och törs stå upp för sig själva.
Man längtar ju lite till de får barn och får uppleva sina barns frigörelse. *Hehe…* Precis som jag själv nu gör med husets barn. *slutar flina* Livets ironi.
Well played Karma!!
Alla perioder har förmodligen sin charm och sin utmaning. Jag har inte varit med om tiden mellan 4-7 år än. Pojkarna va 8 och 10 när jag lärde känna dem. Men från åtta år upp till typ 13år va det ganska lugnt. Då lekte de med kompisar på humana tider och sov hela nätter.

Tänk om folk bara kunde sluta tala om för en hur saker är. Det är olika för alla!! Notera att jag skrev ”Jag upplever…” Jag beskriver min syn på ”jobbig” tid, jobbig är FEL ordval. Utmanande tid är nog ett bättre ordval. Det är inte jobbigt med barn, det är en utmaning och en prövning av tålamodet. Och det är helt valfritt att skaffa. För det mesta är det (som tur är) helt jäkla fantastiskt. Tänk att man kan älska en annan varelse så mycket. Älskar man sitt barn så där mycket för att man valt att skaffa det? För att man kontrollerade/valde att det skulle komma ett barn? Även om man blir gravid så finns ju möjligheten att avsluta graviditeten. De som tar det beslutet vet väl antagligen att de inte kan ta ansvar för att älska det där barnet just nu. Känns fan som att jag är nåt på spåret. Är vi alla såna kontrollfreak att vi älskar mest när vi valt situationen? Nu flummar jag lite väl mycket va?
Lillan ser på tv och det känns som att min ”egentid” tar över förnuftet. Fingrarna knappar på tangentbordet som om det inte finns någon morgondag.
MAN MÅSTE VÄL INTE ENS BESTÄMMA VAD SOM ÄR ”JOBBIGAST” jag menar mest utmanande och tålamodsprövande????

Lillan sover nu i eget rum. För ungefär en vecka sen frågade jag om hon ville ha sängen i sitt rum. Hon sa ja. Den dagen funderade jag länge på om hon skulle få sova i rummet som ligger innanför vårt rum (längst ifrån övriga familjens ljud). Det rummet är lite mindre. Fungerar nu som ”lilla TV-rummet”. Hennes rum är lite större och skulle egentligen passa bättre som TV- och pysselrum. Hon velade i beslutet om sovrum så hon fick vara kvar i sitt rum. Det har gått jättebra. Läggningen har varit lite utdragen några kvällar men det gäller ju bara att vara den stönigaste. Under helgen blev det så sent en kväll och jag visste att det skulle bli ännu senare om vi skulle köra nattning i hennes rum så då fick hon sova hos oss. Man får ju välja sina fighter och det va ju jag som erbjöd henne, inte hon som fick som hon ville. Det tror jag är en viktig faktor.

Helgen har förövrigt varit helt fantastisk. Vi har hängt vid sjön hos morsan. Lillan har badat och lekt, jag har suttit stilla i en stol och fotat.

PLUMS

Curly Sue

Nej, jag gick inte upp först och plockade hallon till lillans gröt. Jag sov jättedåligt och va så trött att jag knappt minns att de gick upp.
Det blev två avsnitt av Defending Jacob, de sista för denne säsong. Underligt slut ändå.
Sen drog vi till tippen och slängde lite byggspill. Jag ÄLSKAR tippen! Finns det nåt bättre än att se space växa fram när man rensar och slänger. Ja det finns förmodligen en hel del som är bättre men jag har lätt med ”att rensa” på min topp tio lista: ”Saker jag älskar”.
Efter tippen är det glass som gäller. Det är bara så. Jag va sjukt sugen på en lakritsglass, karln kommer ut med en Barebells-glass….sockerfri! Ja det va ju iof bra med tanke å vad jag skev igår. Nu försökte han ju ge mig ett bättre alternativ. Jag sa ju att jag är ett hopplöst fall.

Garaget är nu klart, utvändigt. Han kapade och spikade och jag underhöll den lilla. Vi gav oss in i hallonhäcken. Eller det som egentligen hände va att jag stod och böööjde mig in så långt jag nådde eftersom jag föreställer mig att det bor både ormar och grävlingar där inne i snåret. Men vi fick ihop en liten kopp. Senare på kvällen skickade jag in mannen som helt orädd traskade runt i snåret. Han fick ihop ganska mycket men bären skulle passera min rensning oxå. Det blev iaf så vi kunde äta lite nu på kvällen och till gröten imorgon.

 

Vädret bjöd på det mesta idag. Blåste som attan på dagen och sen blev det strålande sol som avlöstes av regn. Mitt barn älskar regn. Hon sprang runt och ”fångade regndroppar på tungan” (det är hennes ord). När regnet kom hade vi inte fått upp stuprören så hon ställde sig under hängröret och liksom duschade i regnvatten.

 

Håret är lockigt annars men regnvatten gör lockarna så där perfekta och bounce-iga. Jag vet inte hur många bilder jag tog på dessa lockar men det va många. Kan ses på instagram.

Med regn kommer sniglarna. De kommer ändå på kvällskvisten men regn lockar verkligen fram varenda snigel. Det blev ett…nej, tre varv med snigeldräparn. Till lillans lycka träffade vi grannarna som va på promenad med valpen. Hon fick klappa och busa lite. Lycka! Vi borde ha ett husdjur. Det är bra för barn att växa upp med djur. De lär sig mycket av det, tror jag. Jag är ju visserligen allergisk men det finns ju mediciner mot sånt.

Läggning…
Vi har börjat med att en av oss läser för henne och sen sätter vi på Bamse så får hon ligga själv och lyssna lite. Det funkar rätt bra. Jag börjar fundera på om det är dax att flytta in hennes säng till hennes rum. Nu står den alltså i vårt sovrum. Är jag redo för det? Det är nog mest jag som drar på det. Känns så tryggt att ha henne nära men vill ju att hon ska ha en trygg känsla i sitt rum.
Får ta en funderare på det.