Andra natten som jag inte kunnat sova/sovit väldigt oroligt.
Vaknar till ett försiktigt ”mammaaaaa” från lilltjejen. ”Men vad ska vi göra idag? Är det fint väder”. Oh my…jag får knappt upp ögonlocken. Jag är bara vaken i hôvvet, inte för världen. Tôsa är tack och lov inte en morgonpigg unge.
Nationaldagen bjuder inte på vidare härligt väder. Regn regn regn. Jag har inget emot regn. Det är ganska gôtt att naturen hjälper till att skölja bort pollen och fågelskit och att gräs och annan växtlighet får vatten. Man vill ju inte ha en brun gräsmatta som knastrar när man går på den.
MEN…
Med regn kommer de fram. Mördarsniglarna. Usch. Jag erkänner att jag tidigare år inte har varit en aktiv bekämpare mot dessa slemkorvar. I år har jag tagit upp kampen och som jag kämpar. Jag KAN inte gå förbi en utan att avliva den.
Det är ju inte roligt att gå ut när gräsmattan är full av dem. Jag vill inte halka och sätta mig på en sån där.
”Nu kan du ju döda jättemånga” försökte sambon peppa. Jag förklarade för honom att det är ett evighetsarbete. Man blir aldrig klar!! Så därför stannar jag inne. Ser jag en är det kört sen, då kan jag och snigeldräparn hamna vart som helst.
Snigeldräparn = Skrapan som vi avlägsnar ogräs mellan plattorna med.
Jag har funderat på snigelpellets men måste kolla upp så det inte skadar andra djur som eventuellt kan få i sig det. Mossbekämpning ska oxå funka. Vi har en ganska stor trädgård så det blir dyrt att enbart förlita sig på bekämpningsmedel.
One thought on “Död åt mördarsniglarna”