Monthly Archives: juni 2020

Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga

Igår va jag en trött och tråkig mamma.

I förrgår, söndag, avslutade vi mannens ledighet med en slappar dag. Vi kollade på Spökjakt med Jocke och Jonna. Förra säsongen va de runt i Europa och utredde hemsökta hus. Riktigt bra, tycker jag. Den här säsongen besöker och utreder de hemsökta hus i Sverige. Första avsnittet va riktigt spännande. Svårt att hitta nån naturlig förklaring. Scaaary!

Lilla fröken somnade i bilen tidigare på dagen så vi insåg att det skulle bli lite tricky att få henne att somna. Efter en timme fick jag byta av pappan som försökt allt. Jag la mig hos henne, satte igång en ljudbok och låtsades somna. Hon gjorde några försök att prata igång mig men gav upp och efter en kvart sov hon. Han gjorde såklart förarbetet,  jag påstår inte att jag är nån supermom. Ok!

Under den kvarten hade mannen fått ett samtal från sitt jobb. Det va struligt och det behövdes mer folk så han fick åka.
DET hade jag inte räknat med när vi kollade på Spökjakt!!
Det otäcka som satt kvar i minnesbanken va tvunget att nollas med nån totalt ofarlig film. ”Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga”.

Skulle jag jobba som filmrecensent (drömjobb) skulle jag ha svårt att skriva om just den här filmen för den va bra och mindre bra, inte dålig. Men jag ska försöka. Will Ferrell är väl ändå en knepig skådis? Talangfull, absolut. Hans rollkaraktärer är lite knasiga, för mig på gränsen till overkligt knasiga. Jag har iaf aldrig mött en sån personlighet i verkliga livet. Jag är nog inget Will-fan. Jag gillar träffsäkra ironiska kommentarer, inte snubbeltrubbel.
Hur som…
Lars har en dröm, att vinna Eurovision. Med barndomsvännen Sigrit (Rachel McAdams) bildar han Fire Saga, en liten duo som underhåller på lokala puben. Genom en slump kommer deras bidrag med i Islands melodifestival. Saker händer och det blir otroligt nog Lars och Sigrit, Fire Saga som ska representera Island i Eurovison. Ingen tror på dem. ”Lite Charlie Chaplin-humor”, missförstånd, ett fantastiskt medley med kända schlageransikten och ett klassiskt ”aha-moment”  senare reder allt ut sig (såklart).
Först tänkte jag stänga av filmen men lät den rulla på i bakgrunden när jag kollade Pinterest på paddan. Men jag la ner paddan efter ett tag.
Jag kan inte säga att det va en bra film men…det va nåt. Kanske va det alla kända skådisar och artister som de fått med i filmen, kanske va det Rachel McAdams (det va nåt med hennes karaktär) eller så va det behovet av att neutralisera Spökjakten. Jag tror bannemä att jag båda skrattade och blev lite blöt i ögat. Ska man se den? Ja varför inte?
Betyg: 3,7/5
Ett ganska bra betyg. Kan inte nöja mig med 3,5/5. Det är en väldigt speciel film, eller så är det jag som är ovan vid den här typen av film. Jag vet inte!!
Men först ska man se Once Upon a Time in Hollywood, Bad Boys For Life! MYCKET bra, tycker jag.
En film som inte levde upp till mina förväntningar va Birds of Prey. Harley Quinn va så mycket bättre i Suicide Squad.

Men det jag skulle komma till va att jag sov otroligt dåligt med Spökjakt i färskt minne och ensam i sängen. Somnade helt och hållet vid fem snåret och blev väckt runt nio. Inte tillräckligt för mig.
Hela dagen va jag mamman med kortaste stubinen ever. Jag ogillar alltid när barnet klättrar runt när vi äter. Man sitter still och äter! Igår ogillade jag det lite extra så med ett läckande, till bredden fyllt tacobröd i ena handen ledde jag in barnet på sitt rum. Arg efter ungefär tio tillsägningar som ignorerats. En liten time out för att lugna och förstå. Pappan satt lugnt och åt sin taco. Hur kan man inte bli stressad av att ha en ”studsboll” bredvid sig när man äter. En studsboll som dessutom tar tag i ryggstödet och välter stolen bakåt för att sen släppa den framåt igen. Kanske åtta timmars sömn hjälper?
Men det slutade inte där. Pappan och barnet gick ut, jag slappade i soffan med ljudbok och Candy Crush. Jag hörde glada skrik och skratt. Det där vill man ju va med på. Jag gick ut med kameran. Glad lek vill jag fånga på bild.
Det va fotboll som utlöst lyckan. Lilltjejen gillar att sparka fotboll men efter ett tag börjar hon kasta sig i gräset och plocka upp bollen med händerna och allt som plockas upp med händerna ska mot ansiktet.
VI har massa mördarsniglar, de släpper mycket slem, av slemmet kan man bli magsjuk, ingen gillar magsjuka, jag gillar magsjuka minst av alla. Igår regnade det så det va lite sniglar ute på tur.
– Fotboll älskling, den sparkar man på med foten. Inte handboll. FOOOOOTboll!
Jag vill ju inte att hon ska bli rädd så jag försöker va lite pedagogisk. Rätt ska ju va rätt oxå. Man får faktiskt inte plocka upp en fotboll. Det är regelbrott. Vi måste följa reglerna, alltid. Det blir roligare då.
Men cykla lite kanske? Cykla på den rosa cykeln med trampor och en stång bak för en vuxen att hålla i. Barnet vägrar. Trampar lite framåt och trycker sen tramporna bakåt, hårt så det tvärbromsar.
– Vi måste ju öva! Kom igen nu! Åååååh va duktig du är.
Jag pushar och går bredvid för att säkra upp lite extra. Plötsligt kan barnet inte hantera ett styre. Hon bara piper och säger att hon inte kan. Konstigt, för hon kunde förra veckan. Jag leder cykeln tillbaka hem.
Så, att springa och sparka boll blev till att kasta sig ner och ta bollen med händerna och att cykla kunde hon inte just då… Men det va mycket spring i benen så energin skulle användas på nåt sätt.
En promenad! Hundra meter från hemmet va hon ”så sleeeeeeten” för att i nästa sekund skrika ”spring med mig” och babbla oavbrutet hela tiden.  Vi tog oss till platsen där vi brukar vända och då va energin tillbaka. Klockan hade hunnit bli halv nio. Det är ju omöjligt att ha koll på tiden när det är så ljust ute. Nej, vi har ingen spikad läggtid. Nu på sommaren får det bli som det blir men vi försöker få henne i säng innan nio, oftast. Ibland somnar hon i soffan och det tycker jag är okey. Minns från min barndom att jag älskade att somna i soffan.
– Jag duschar, hon äter kvällsmat, ta in henne i duschen, jag blåser håret, borstar hennes tänder efter dusch och lägger henne när du betalar dina räkningar.
En vattensäker plan sooooom sprack.
Jag ville få barnet i säng för att kunna prata utan avbrott, kolla några saker på datorn och sitta i soffan utan att nån klättrar över mig, kastar sig på mig och står framför TV.n. Han säger: Men jag har inget emot att ha med lillan ja.
Hur det blev? Han sitter i soffan och ser på TV i lugn och ro. Jag har ett klättrande, babblande och hoppande barn på mig i soffan. Hon somnade på mig. Vet inte ens vad vi såg på. Kanske Åreakuten. Av förklarliga skäl fastnade jag inte alls för den serien medan han fortsatte kolla sen när vi la oss. Bra serie, sa han.

Jag ÄLSKAR ungen över allt annat. Han är en superbra pappa. Han är bäst på att leka med henne. Men ibland får man va lite trött, tråkig och gnällig mamma.

Namn och andranamn

När man fått barn och folk träffar barnet så är det väldigt intressant för dem att se vem barnet liknar. Vet inte varför. Men en sak har jag märkt, det är väldigt viktigt för pappasidan att hitta likheter med sin släkting, pappan. Min svärmor påpekade så ofta hon kunde att alla som träffade pojkarna tyckte att de va så lika sin far. Jag har sett en bild på pojkarnas mamma när hon va runt 10-12 år och den ena pojken har helt klart hennes drag. Men för farmodern va det lite viktigt att de liknade hennes son.

När vi fick vårt gemensamma barn hade tyvärr farmodern gått bort så om hon tyckte att även detta barn va en kopia av fadern får vi aldrig veta men andra på den sidan tog över stafettpinnen. ”Hon är så likt den yngsta av pojkarna”, ”Hon ser precis ut som den äldsta av pojkarna när han föddes”. Jepp, tôsongen va likt båda bröderna.
Det roliga är att ungen va en kopia av mig till för bara ett halvår sen. Nu ser jag mer av pappan i henne då och då. Min släkt är lite mer försiktiga och kan inte riktigt se vem hon är likt, de tycker att de ser oss båda i henne.
Helt ärligt så tycker jag att det kvittar. Okey om pappan söker sina drag i barnet, det kan jag förstå.

En annan sak som folk hade intresse av va barnets namn. Äldre släktingar hade åsikter om vad barnet skulle heta i andranamn. Jag har fått mitt andranamn efter en sen länge avliden släkting. Jag har aldrig träffat människan, jag har knappt sett nån bild av henne och jag har heller inte fått några fina historier om kvinnan som jag ska hedra hela mitt liv genom att bära hennes namn. I skolan skämdes jag för namnet eftersom det är så otroligt gammalt och ovanligt. En gång skulle vi leka en namnlek men vi skulle använda vårt andranamn. Jag ljög och sa att jag heter Malin i andranamn.
Tillbaka till mitt barns andranamn.
Både min och mannens mammor heter Elisabeth i andranamn. Men jag ser ingen mening med döpa nån efter nån. När vi satt med namnpappret som va tvunget att skickas in senast nästa dag, funderade vi på om vi ens skulle ha nåt andranamn på tôsen. Tilltalsnamnet va klart. Vi började googla och fann namnlistor. När vi fann ett namn som vi gillade kollade vi vad det betyder och kom så fram till vad hon skulle heta i andra namn. Det blev två extranamn. Nu slumpade det sig så att ett av de valda namnen va en fransk version av Elisabeth.
På dopet frågade de äldre av pappans släktingar varför vi inte namngett flickebarnet efter den avlidna farmodern. Då kunde vi presentera den franska versionen. Han blev inte helt nöjd men lite nöjdare. Egentligen bryr jag mig inte om vad han tycker. Att barnet inte fick ett av farmoderns namn betyder inte att vi inte saknar henne. Barnet skulle inte kunna få en mer kärleksfull farmor. Människan älskade sina barnbarn över allt annat här i välden och det suger verkligen att hon inte fick se lilltjejen. Hon va så glad för att det skulle komma en flicka in i hennes värld av pojkar och män.

Det bästa som hänt mig

Mannen tog två veckors semester och plötsligt föll andan på att göra klart garaget. Renoveringen påbörjades i september förra året men en liten olycka som slutade med sex månaders vila satte stopp för bygget. Men nu, efter två veckors intensivt spikande, kapande, hålla i brädor och ett och annat litet missöde ÄR garaget klart utvändigt. Typ klart. Det är såklart lite småfix kvar, ni vet sånt som kanske inte blir klart på ett tag.

Hur som helst….

Jag har snöat in totalt på ljudböcker. Vanligtvis föredrar jag vanliga böcker (som man håller i) men under sommaren är det bekvämare att ha boken i örat. Perfekt när man grejar. Inser att jag kommer behöva såna där trådlösa lurar för jag blir galen på att de där snörena fastnar i verktyg och att jag trasslar in mig själv i dem.
Jag har lyssnat igenom hela serien med Emma Sköld av Sofie Sarenbrant. När jag lyssnat klart på den sista började jag söka efter en ny kriminalare men fann ingen som jag riktigt fastnade för. Kollade in topplistan (eller om det va nyheterna) och fann ”Det bästa som har hänt mig”. Ska erkänna att jag nästan stängde av den efter bara några minuter men i brist på nåt annat att trycka igång fortsatte jag. Mycket bra val att fortsätta!

Den handlar om tre tjejer som har lite olika erfarenhet om det här med att bli och vara mamma. Det som fångade mig va att en av de tre huvudpersonerna går med i nån mammagrupp men ruttnar på att mammorna tävlar, skryter och dömer.
Allt ska verka så himla perfekt.
Ja ja, jag lägger själv bara ut bilder på instagram när barnet skrattar eller är gulligt men det är mer för min egen skull. De där bilderna med det lilla ansiktet förvridet i ilska och trots får stanna kvar i telefonen/datorn. Dem spar jag till studentfotot. Jag och mina vänner pratar öppet om barnens ”mörka sidor”. Och när vi själva inte alltid hanterar mammaskapet med grace och perfektion.
En karaktär i boken speglar verkligen den mamman som inte orkar. Hon som ibland inte orkar byta blöja direkt. Hon som låter barnet sova lite för länge på dagen bara för att egentiden är så skön. *Räcker upp handen på den sista*.
Vi får oxå läsa om hur kompisrelationerna kan förändras. De barnlösa som inte förstår (den har jag varit) att man inte kan leva riktigt som förr.
Nu är jag besatt av boken och vill inte sluta lyssna. Jag rekommenderar den. Har man inte barn kan man läsa den för att förstå sina polare som blivit föräldrar. De har ju inte blivit tråkiga, de har bara fått barn.

IMG_1518

Apropå att va tråkig så fick jag höra att jag blivit det. Nån som jag trodde va min vän skrev en dag att han saknade den gamla Carro. Hon som va lite spontan och galen. Tänker inte gå närmare in på vilken sida han menade. En sida som JAG inte saknar, så mycket kan jag säga. Den sidan av min personlighet kom till när jag sprang bredvid mitt lilla livshjul. Jag hade ramlat ur helt enkelt. Men så kom jag ifatt hjulet och hoppade in.  Upptäckte att jag trivs bättre i ett hjul som går på ett spår. Men visst hade jag kul men det har jag nu oxå. Våra meningar går nog isär angående vad som är kul och vad som är…. Jag lämnar ämnet där.

Mussle och Hemlium

Vilken mysig läggning vi hade idag.
Mannen åkte in och jobbade lite, pojkarna va ute på sitt så jag och lillan va helt själva. Vi la oss i hennes säng och hon kröp upp mot mig med min arm runt henne. Vi läser den senaste Musse & Helium boken. De böckerna riktar sig visserligen till äldre barn men jag tycker att böcker i hennes ålder kan va lite tråkiga. Hon gillar att ligga och lyssna. Ibland vill hon att vi läser en Bamsebok men hon gillar verkligen Musse & Helium, eller Mussle & Hemlium som hon kallar dem. So far har Galaha och duvjägarna satt mest intryck. Hon gillar spänning.
Hon brukar orka ligga still i ett kapitel men idag ville hon att jag skulle fortsätta läsa. Det händer väldigt sällan att hon somnar när jag läser men ikväll gjorde hon det. Hon brukar vilja ”prata en sak” innan hon kan slappna av.

Läste om en tjej som planterat in leopardsniglar i sin trädgård. De äter mördarsniglarnas ägg. Nu, några år efter inplanteringen har hon inte sett en enda mördarsnigel. Leopardsniglarna är som små trädgårdsmästare. De äter ogräs, mördarsnigelägg och håller allmänt rent. Enda kruxet är ju att även de är sniglar… Men jag får nog se mig om efter några såna ändå. Idag lyckades ena pojken trampa på en mördarsnigel. Först upptäcktes själva snigeln på glasverandan (den ramlade av skon där) sen såg jag fläckarna med slem/inälvor som spårades ut på trappan. Så jävla äckligt. Jag sprayade med ättika/vatten/diskmedel men snigelslem är oförstörbart. Vi har två långa dörrmattor som inte säljs längre så nyköp gick inte. Jag skar, skarvade och täckte så nu är fläckarna iaf borta. Nu kommer jag att bli förbedövligt tjatig om att man ICKE får trampa på sniglar. Blicken i marken!!! Avslutade med att hälla bikarbonat runt hela trappan. De ska inte gilla basiska medel har jag läst. Såg ett tips om att strö ut bikarbonat så nu hoppas jag att det hjälper lite runt trappan iaf.

Agglofantiskt

Vilket väder! Äntligen sol och blå himmel igen. Vi (jag och lillan) tog fram dynor till de stora utefåtöljerna. Jag ställde fram kabeltrumman som jag målat vit. Jag sköljde och borstade bort pollen från altanen. Det va sommarfeeling på tôsera. Vi funderade på att fylla upp lilla poolen oxå men hon va inte så badsugen.
Vi hade det såååå gôtt i vår lilla ”oas”. Det va agglofantiskt!
IMG_1430

Agglofantiskt? Jag hittade en ordlista över gamla/svåra ord och fann ”agglofantiskt”. Det betyder ”helt utan jämförelse”. Ordet är ju hur bra som helst!!!

När vi skulle äta lunch bestämde vi oss för att sätta oss på den inglasade verandan på framsidan. Där visade himlen ett helt annat temperament. Det började blåsa in heltäckande mörka moln.
IMG_1431(1)
Jag rusade ut på baksidan igen och vevade in parasoller och slängde in dynorna. Funderade på att ta fram spännband för att låsa fast studsmattan. Inte helt ovanligt att såna flyger iväg i blåsten.

Efter ett tag ville lillan att vi skulle starta ”bubbelmaskinen”. Vi gick ut på altanen och himlen hade börjat spricka upp igen. Det blev jättevarmt.
Såpbubblor blir aldrig tråkigt. Den här maskinen är så bra. Bara att luta sig tillbaka och låta batterierna göra jobbet.
Jag fick ut gräsklipparen och gjorde några varv (plockade säkert tio sniglar) innan det mörknade igen. Denna gången kom regnet.

Idag kom äntligen lillans hårband. Håret växer sakta och är så tunt och fint att det inte riktigt funkar med tofsar än men hon blir typ galen när lockarna kittlar henne i ansiktet så nu ska vi testa hårband.