En till Allt för föräldrar webbplats

Vegetarian wannabe

Jag vill så gärna börja äta mer vegetariskt. Köpte en kokbok i ämnet som har stått orörd men förra veckan bestämde jag att kommande vecka (alltså denna vecka) skulle ha mer vegetariskt på menyn.

Idag testade jag att göra grönkålspasta.
Jag har lite svårt för recept som innehåller saker som jag normalt sett inte har hemma så jag fick kolla igenom recepten i boken och försöka välja ut några som hade ungefär samma ingredienser. Jag har typ noll vegetariskaingredienser hemma.
Växtbaseradmjölk t.ex.  är nåt jag vanligtvis inte jobbar med. Jag köpte havremjölk. Glömde lyssna efter det där ”klicket” som bekräftar att förpackningen varit obruten vid köp. Hällde upp de två decilitrarna. Drycken va inte vit, mer ljustnougat färgad. Ska den verkligen se ut så? Luktade men kände inget. Hur luktar ens havre som ”gone bad”? Äsch, jag måste sluta noja för allt. Jag fortsatte.
Först skulle jag rosta solroskärnor så de fick lite färg. De gick från noll till lätt brända. De skulle mixas med havredrycken.
Normalt sett vill jag inte (orkar inte) pyssla med massa separata moment. Jag vill ha i allt ungefär samtidigt. Nu hade jag gjort två moment innan jag ens hackat vitlök och skurit grönkål. Lite stolt över mitt tålamod ändå.
Jag fick väl ihop en måltid tillslut. Jag va ganska säker på att barnet inte skulle bli överförtjust i denna nya rätt. Det gröna verkar ha nån negativ effekt på aptiten. Jag sprutade på lite ketchup för att det skulle se mer ut som det vi brukar äta.

Hon såg såklart igenom ketchupbluffen. ”Hon tänkte inte äta sånt äckligt”.  Äckligt är ett ord jag inte accepterar vid matbordet. Hon fick gå men kom tillbaka och åt sin portion. Helt chockad över att hon faktiskt åt utan stora protester. Lite protester men hon åt.
För egen del så vet jag inte om det är en rätt som kommer testas igen närmsta tiden men jag antar att man måste vänja sig lite vid det vegetariska, eller?

Folk frågar varför jag vill få in mer vegetariskt. Jag gillar kött men det känns inte rätt att äta kött varje dag. Kyckling har jag slutat äta helt pga. hur de hålls. Nu har jag även slutat med fisk eftersom de fångas i Norge men packas i Kina. Jösses va korkat på alla sätt. Det kan jag inte supporta. (Ja, jag är sist på den bollen)Jag har sagt ifrån när det kommer till mjölk som dryck. När man slutat amma behöver man inte mjölk längre. Alla rovdjur diar sin mor till dess att de är stora nog att äta mat och börjar då dricka vatten.
Va ä dä för drôl vi människor håller på med då? Det rätta vore ju att fortsätta amma ist, att ta mjölk från ett annat barn förändrar inte vad man egentligen gör. Man inser att det är konstigt att hänga vid mammas tutte vid 35 år ålder så man maskerar sitt ammande med att dricka mjölk ur kartong. Nä nä, mig lurar ni inte. *blink blink*
Här dracks det mjölk som törstsläckare, inte okey. Kalvarna ska ha den mjölken!!
Även om man inte blir helt vegetariansk så kan man ju göra nåt. Men vad man gör är upp till var och en.

Fotboll med alternativa kommentatorer

Fotboll…

Jag är inte alls intresserad av fotboll men mannen gillar´t så det blir att jag oxå kollar. När Sverige spelar landskamper kan jag tycka att det är lite roligare. Asså VM -18 va ju faktiskt jättekul. Det gick bra för Sverige, det va kanonväder ute (vi bar ut en tv på altanen och kollade där) och vi spelade på matcherna. Självklart blir det roligare att kolla om man själv kan vinna nåt. Vi skrapade ihop en summa faktiskt, spelade bort en summa oxå iof.
Jag hade sett fram emot EM som skulle ha spelats nu men så blev det ju inte. Tråkigt! Tror att det skulel bli Ronaldos sista landsmedverkan. Jag gillar´n. Han är den spelare som skänker mest till välgörenhet OCH han tog sig tid att ta en bild med mannen som rusade in på planen i VM. Han verkar snäll och sen kan han ju lira boll oxå. Ja, jag är en tjej som ser på fotboll ibland trots att jag är ganska ointresserad. *blink blink*

När vi kollar på t.ex premierleague (rätt stavat?) tänker jag ibland att det kanske hade varit roligare att kolla om det fanns en alternativsändning som kommenterades av komiker…. eller Berg och Gynning…. eller kanske jag och min kompis A. Jag kan ju lova att jag och A skulle ha sjukt kul iaf om vi fick spåna loss.
De här kunniga kommentatorerna kommer med intressant info då och då men… Är inte fotboll lite för allvarligt. Det är såklart allvar för spelarna eftersom det är deras jobb men för oss på läktaren/ i soffan ska det väl inte behöva bli blodigt allvar? Folk slåss ju bara för att de håller på olika lag. Att folk håller på olika lag är väl för fan hela grejen. Svårt att få ett elitserielag att gå runt om alla håller på samma lag. Troligt att sponsorerna skulle vilja ösa in pengar på lagen utan fans. Och ett lag måste ju ha sina sponsorintäkter, biljettförsäljningspengar och klubbshoppar om jag förstått det hela rätt.

Kanske kunde det finns en sändning eller ett tillval för oss som skulle behöva veta mer om regler. Varför får inte bollen vara före bla bla bla… Skulle det inte locka fler att kolla? Det måste såklart finnas den här vanliga ”tråksändningen” för de rutinerade fotbollstittarna. KANSKE kunde man få välja vem som ska kommentera, som på GPS:en. Det kan ju bli svårt till en direktsändning och sport vill man ju se ”live”. Dum idé.
Den långa pausen mellan halvlekarna kunde ersättas med nån frän show istället för att se på när kostymsnubbarna sitter och mäter sig med varandra och talar om vad spelarna tänkte. De rutinerade ”bollkollarna” i sofforna har ju ändå sina egna teorier.

Ja ja, jag vet… Jag behöver ju inte titta alls. Men nu gjorde jag ju inte det ikväll, jag satt ju här och skrev det här totalt oviktiga inlägget. Ett inlägg som jag inte kan värst mycket om så egentligen borde jag inte ha nån åsikt heller. Men vi har ju för fan det fria ordet här i Sverige. Eller vi har iaf det utåt sett. Man är ju dum i huvudet om man inte tycker som majoriteten. Man borde iaf kunna hålla sin dumma åsikt för sig själv… (Ironi om det va oklart)

Bygga Duplo när barnet sover

Jag tycker verkligen om att bygga lego, eller duplo. Hon är väl för liten för lego ett tag till. Jag bygger upp alla hennes hus och efter några dagar har hon plockat ner dem. Det tycker hon är kul så vi är väl en perfect match. Helst sitter jag i hennes rum efter hon har lagt sig så jag får bygga i fred. Sätter på en pod eller en ljudbok.  Är hon med så vill hon sätta fel klossar på mina byggen. Jag vill inte begränsa hennes fantasi och skaparanda så hon får sätta en grön platta på Elsas slott. Men i mig gör det ont för plattjävlen ska ju va VIT! Därför bygger jag när hon sover. Mannen sitter och kollar på nån fotbollsmatch så vi får båda lite alonetid.

Det fattas alltid klossar. Hon har dem som mat till gosedjur och dockor eller så drar hon runt dem i huset i nån av sina väskor. Det sluta med att de försvinner under soffor och fåtöljer. När jag anstränger mig med dammsugningen och trixar in munstycket under soffor och andra möbler får jag fram en hel del saknade klossar (och strumpor).

Finns det nån som har ett dammfritt hem? Finns det folk som på riktigt dammtorkar varannan dag? Jag begriper inte vart allt damm kommer ifrån. Vårt badrum är en riktigt damm-magnet. Varje gång jag sitter på toa ser jag på dammet och tänker ”Jag måste städa” men så är jag klar och tanken är borta.
Igår gjorde jag det. Jag plockade ut allt som står på golvet och sen dammsög jag och torkade med badrumsservetter.
Sen va det kört, jag for över hela huset. Jag dammsög och torkade som en galning. Skönt att ha det gjort men jag lär inte göra om det om två dagar igen. No no no!

Jag ska BTW ge upp det här med att odla. För två år sen hade jag tomater, gurkor, jordgubbar och chili. De senast två åren växer det jättesakta eller inte alls. Busktomaterna som jag köpt som frön blir fan flera meter höga och inte en enda blomma än. Jordgubbarna kanske börjar blomma i augusti eller nåt. De växer iaf, lite. Fattar inte vad som plötsligt är så fel.


IMG_1528
Så här såg det ut i morse när lilla fröken vaknade. Hon blev glad. Det va ett tag sen allt va uppbyggt. Hon lekte faktisk ganska länge. Hon har tyvärr blivit lite för sugen på att se på TV efter min sömnbrist i måndags. Man gör vad man kan för att överleva liksom…

IMG_1527
Här har hon lekt och än så länge är allt intakt. Duplo är helt klart hennes bästa leksaker. Gillar att hon leker med både Elsa och Mimmi men att hon även gillar bilar, brandstation och flygplatsen.
Bamsebyn ställer jag i ordning varje kväll och jag mår nästan dåligt om nån av figurerna fattas. Hon leker inte med den, mer än att figurerna alltid ska sova eller läggas i en stor hög.

IMG_1529
Ja, ni ser ju själva! Tomaterna är höga och glesa. Hade jag medvetet köpt höga tomatplantor så hade jag väl satt dem i en större hink/kruka. Inte en blomma än. Jordgubbarna växer men de är ju inte på långa vägar redo för att blomma. Dessutom är det fullt med blomflugor i jorden så nu ska jag bära ut dem på altanen. Hoppas att fåglarna inte förstör dem.
Tråkigt! Jag vill odla ju! Men med mina senaste två års misslyckande törs jag inte investera i ett dyrt växthus heller.
Förbannade sniglar som förstör möjligheten att odla i pallkragar! (Snyggt att det va just en ölburk som stack upp ur pantpåsen)

 

 

 

 

 

 

 

Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga

Igår va jag en trött och tråkig mamma.

I förrgår, söndag, avslutade vi mannens ledighet med en slappar dag. Vi kollade på Spökjakt med Jocke och Jonna. Förra säsongen va de runt i Europa och utredde hemsökta hus. Riktigt bra, tycker jag. Den här säsongen besöker och utreder de hemsökta hus i Sverige. Första avsnittet va riktigt spännande. Svårt att hitta nån naturlig förklaring. Scaaary!

Lilla fröken somnade i bilen tidigare på dagen så vi insåg att det skulle bli lite tricky att få henne att somna. Efter en timme fick jag byta av pappan som försökt allt. Jag la mig hos henne, satte igång en ljudbok och låtsades somna. Hon gjorde några försök att prata igång mig men gav upp och efter en kvart sov hon. Han gjorde såklart förarbetet,  jag påstår inte att jag är nån supermom. Ok!

Under den kvarten hade mannen fått ett samtal från sitt jobb. Det va struligt och det behövdes mer folk så han fick åka.
DET hade jag inte räknat med när vi kollade på Spökjakt!!
Det otäcka som satt kvar i minnesbanken va tvunget att nollas med nån totalt ofarlig film. ”Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga”.

Skulle jag jobba som filmrecensent (drömjobb) skulle jag ha svårt att skriva om just den här filmen för den va bra och mindre bra, inte dålig. Men jag ska försöka. Will Ferrell är väl ändå en knepig skådis? Talangfull, absolut. Hans rollkaraktärer är lite knasiga, för mig på gränsen till overkligt knasiga. Jag har iaf aldrig mött en sån personlighet i verkliga livet. Jag är nog inget Will-fan. Jag gillar träffsäkra ironiska kommentarer, inte snubbeltrubbel.
Hur som…
Lars har en dröm, att vinna Eurovision. Med barndomsvännen Sigrit (Rachel McAdams) bildar han Fire Saga, en liten duo som underhåller på lokala puben. Genom en slump kommer deras bidrag med i Islands melodifestival. Saker händer och det blir otroligt nog Lars och Sigrit, Fire Saga som ska representera Island i Eurovison. Ingen tror på dem. ”Lite Charlie Chaplin-humor”, missförstånd, ett fantastiskt medley med kända schlageransikten och ett klassiskt ”aha-moment”  senare reder allt ut sig (såklart).
Först tänkte jag stänga av filmen men lät den rulla på i bakgrunden när jag kollade Pinterest på paddan. Men jag la ner paddan efter ett tag.
Jag kan inte säga att det va en bra film men…det va nåt. Kanske va det alla kända skådisar och artister som de fått med i filmen, kanske va det Rachel McAdams (det va nåt med hennes karaktär) eller så va det behovet av att neutralisera Spökjakten. Jag tror bannemä att jag båda skrattade och blev lite blöt i ögat. Ska man se den? Ja varför inte?
Betyg: 3,7/5
Ett ganska bra betyg. Kan inte nöja mig med 3,5/5. Det är en väldigt speciel film, eller så är det jag som är ovan vid den här typen av film. Jag vet inte!!
Men först ska man se Once Upon a Time in Hollywood, Bad Boys For Life! MYCKET bra, tycker jag.
En film som inte levde upp till mina förväntningar va Birds of Prey. Harley Quinn va så mycket bättre i Suicide Squad.

Men det jag skulle komma till va att jag sov otroligt dåligt med Spökjakt i färskt minne och ensam i sängen. Somnade helt och hållet vid fem snåret och blev väckt runt nio. Inte tillräckligt för mig.
Hela dagen va jag mamman med kortaste stubinen ever. Jag ogillar alltid när barnet klättrar runt när vi äter. Man sitter still och äter! Igår ogillade jag det lite extra så med ett läckande, till bredden fyllt tacobröd i ena handen ledde jag in barnet på sitt rum. Arg efter ungefär tio tillsägningar som ignorerats. En liten time out för att lugna och förstå. Pappan satt lugnt och åt sin taco. Hur kan man inte bli stressad av att ha en ”studsboll” bredvid sig när man äter. En studsboll som dessutom tar tag i ryggstödet och välter stolen bakåt för att sen släppa den framåt igen. Kanske åtta timmars sömn hjälper?
Men det slutade inte där. Pappan och barnet gick ut, jag slappade i soffan med ljudbok och Candy Crush. Jag hörde glada skrik och skratt. Det där vill man ju va med på. Jag gick ut med kameran. Glad lek vill jag fånga på bild.
Det va fotboll som utlöst lyckan. Lilltjejen gillar att sparka fotboll men efter ett tag börjar hon kasta sig i gräset och plocka upp bollen med händerna och allt som plockas upp med händerna ska mot ansiktet.
VI har massa mördarsniglar, de släpper mycket slem, av slemmet kan man bli magsjuk, ingen gillar magsjuka, jag gillar magsjuka minst av alla. Igår regnade det så det va lite sniglar ute på tur.
– Fotboll älskling, den sparkar man på med foten. Inte handboll. FOOOOOTboll!
Jag vill ju inte att hon ska bli rädd så jag försöker va lite pedagogisk. Rätt ska ju va rätt oxå. Man får faktiskt inte plocka upp en fotboll. Det är regelbrott. Vi måste följa reglerna, alltid. Det blir roligare då.
Men cykla lite kanske? Cykla på den rosa cykeln med trampor och en stång bak för en vuxen att hålla i. Barnet vägrar. Trampar lite framåt och trycker sen tramporna bakåt, hårt så det tvärbromsar.
– Vi måste ju öva! Kom igen nu! Åååååh va duktig du är.
Jag pushar och går bredvid för att säkra upp lite extra. Plötsligt kan barnet inte hantera ett styre. Hon bara piper och säger att hon inte kan. Konstigt, för hon kunde förra veckan. Jag leder cykeln tillbaka hem.
Så, att springa och sparka boll blev till att kasta sig ner och ta bollen med händerna och att cykla kunde hon inte just då… Men det va mycket spring i benen så energin skulle användas på nåt sätt.
En promenad! Hundra meter från hemmet va hon ”så sleeeeeeten” för att i nästa sekund skrika ”spring med mig” och babbla oavbrutet hela tiden.  Vi tog oss till platsen där vi brukar vända och då va energin tillbaka. Klockan hade hunnit bli halv nio. Det är ju omöjligt att ha koll på tiden när det är så ljust ute. Nej, vi har ingen spikad läggtid. Nu på sommaren får det bli som det blir men vi försöker få henne i säng innan nio, oftast. Ibland somnar hon i soffan och det tycker jag är okey. Minns från min barndom att jag älskade att somna i soffan.
– Jag duschar, hon äter kvällsmat, ta in henne i duschen, jag blåser håret, borstar hennes tänder efter dusch och lägger henne när du betalar dina räkningar.
En vattensäker plan sooooom sprack.
Jag ville få barnet i säng för att kunna prata utan avbrott, kolla några saker på datorn och sitta i soffan utan att nån klättrar över mig, kastar sig på mig och står framför TV.n. Han säger: Men jag har inget emot att ha med lillan ja.
Hur det blev? Han sitter i soffan och ser på TV i lugn och ro. Jag har ett klättrande, babblande och hoppande barn på mig i soffan. Hon somnade på mig. Vet inte ens vad vi såg på. Kanske Åreakuten. Av förklarliga skäl fastnade jag inte alls för den serien medan han fortsatte kolla sen när vi la oss. Bra serie, sa han.

Jag ÄLSKAR ungen över allt annat. Han är en superbra pappa. Han är bäst på att leka med henne. Men ibland får man va lite trött, tråkig och gnällig mamma.

Namn och andranamn

När man fått barn och folk träffar barnet så är det väldigt intressant för dem att se vem barnet liknar. Vet inte varför. Men en sak har jag märkt, det är väldigt viktigt för pappasidan att hitta likheter med sin släkting, pappan. Min svärmor påpekade så ofta hon kunde att alla som träffade pojkarna tyckte att de va så lika sin far. Jag har sett en bild på pojkarnas mamma när hon va runt 10-12 år och den ena pojken har helt klart hennes drag. Men för farmodern va det lite viktigt att de liknade hennes son.

När vi fick vårt gemensamma barn hade tyvärr farmodern gått bort så om hon tyckte att även detta barn va en kopia av fadern får vi aldrig veta men andra på den sidan tog över stafettpinnen. ”Hon är så likt den yngsta av pojkarna”, ”Hon ser precis ut som den äldsta av pojkarna när han föddes”. Jepp, tôsongen va likt båda bröderna.
Det roliga är att ungen va en kopia av mig till för bara ett halvår sen. Nu ser jag mer av pappan i henne då och då. Min släkt är lite mer försiktiga och kan inte riktigt se vem hon är likt, de tycker att de ser oss båda i henne.
Helt ärligt så tycker jag att det kvittar. Okey om pappan söker sina drag i barnet, det kan jag förstå.

En annan sak som folk hade intresse av va barnets namn. Äldre släktingar hade åsikter om vad barnet skulle heta i andranamn. Jag har fått mitt andranamn efter en sen länge avliden släkting. Jag har aldrig träffat människan, jag har knappt sett nån bild av henne och jag har heller inte fått några fina historier om kvinnan som jag ska hedra hela mitt liv genom att bära hennes namn. I skolan skämdes jag för namnet eftersom det är så otroligt gammalt och ovanligt. En gång skulle vi leka en namnlek men vi skulle använda vårt andranamn. Jag ljög och sa att jag heter Malin i andranamn.
Tillbaka till mitt barns andranamn.
Både min och mannens mammor heter Elisabeth i andranamn. Men jag ser ingen mening med döpa nån efter nån. När vi satt med namnpappret som va tvunget att skickas in senast nästa dag, funderade vi på om vi ens skulle ha nåt andranamn på tôsen. Tilltalsnamnet va klart. Vi började googla och fann namnlistor. När vi fann ett namn som vi gillade kollade vi vad det betyder och kom så fram till vad hon skulle heta i andra namn. Det blev två extranamn. Nu slumpade det sig så att ett av de valda namnen va en fransk version av Elisabeth.
På dopet frågade de äldre av pappans släktingar varför vi inte namngett flickebarnet efter den avlidna farmodern. Då kunde vi presentera den franska versionen. Han blev inte helt nöjd men lite nöjdare. Egentligen bryr jag mig inte om vad han tycker. Att barnet inte fick ett av farmoderns namn betyder inte att vi inte saknar henne. Barnet skulle inte kunna få en mer kärleksfull farmor. Människan älskade sina barnbarn över allt annat här i välden och det suger verkligen att hon inte fick se lilltjejen. Hon va så glad för att det skulle komma en flicka in i hennes värld av pojkar och män.