Hund och kontrollbehov

• Inlägg av: caroline84
• Datum: 29 juli, 2012
• Kategori: Benji, Jag
• Skriv en kommentar

Vilka underbara dagar vi har haft och är så tacksam för att vi får åka och sova över hos svägerskan i gäststugan. Är så mysigt att komma hemifrån och umgås med både vuxna och barn. Det har gjort mig mer tålig som person och jag försöker verkligen bli mer avslappnad och bara ”flyta” med. Men det är svårt men en sån som mig som har ett sånt stort kontrollbehov. Jag slappnar sällan av när jag har med mig barn och/eller hund. Barnet måste man ständigt hålla koll på då hon är mer rörlig nu och hunden är inget stort fan av främlingar. Så plötsliga rörelser ger en direkt reaktion med ett skällande utfall, som för dem som inte är vana vid hund eller inte känner Benji blir rädda. Det skulle jag bli iaf om en osäker hund gjorde ett utfall. Tyvärr gör ju det att han sällan är med på släktträffar eller andra mysiga aktiviteter med mycket folk.

Till svägerskan kan vi ha med honom och det har tagit ett litet tag men nu börjar han känna sig bekväm med dem närmsta. Han är fortfarande på sin vakt när det kommer nya människor och ”testar” dem genom att skälla och vissa vem som ”bestämmer”. När väl killens bror kan komma in genom sin egen dörr i sitt eget hus utan att bli ”utskälld” kan jag slappna av. Och det blir så mer och mer men det kan fortfarande hända ibland att Benji börjar skälla och sen kommer han på vem som står i dörrhålet och så skäms han.

De dagar vi har varit där nu så har han fått träffa samma gäng som vi brukar träffa där när vi åker ut och distraherar man honom lite med boll eller frisbee blir inte den där ankomsten av ”nya” människor lika påtaglig. Då får dem mingla in bland oss och han kan hälsa när han råkar gå förbi nästa gång. Och även om killen är med känner jag mig ansvarig eftersom det var min hund från början. Jag kan liksom inte släppa ansvaret helt för även om min kille är bättre med Benji än mig så vet jag att slappnar han av så kanske Benji får för sig nåt och ”sätter sig i klistret” så att säga 🙂 Jag skulle älska att ha en social hund som man inte behövde oroa sig för. Det skulle säkert göra mig mindre nojig och kontrollerande, kanske skulle kunna slappna av på ett helt nytt sätt.

För barn vet man lite hur dem fungerar och det är vi som gör dem till vad dem blir. Det var så jag tänkte med Benji oxå men nåt gick snett på vägen. Kanske för att han blev en stor hane som tyvärr blev påhoppad ett antal gånger och det satte spår i mig. Nervösa spår som han känner av och måste agera på. Jag försöker ju verkligen att inte visa att jag blir liiite rädd när vi möter andra hundar men han känner det. Små hundar skiter jag i men det är same size och speciellt hanhundar. Jag vet att jag kan hålla min hund men jag vet inget om den hundägare jag möter. Och dennes hund vet jag ju inte alls hur den kommer att reagera. Den hukar sig men gör inget mer? Går lugnt förbi för att sen regera när vi passerar? Hundmöten är nåt jag måste träna på och det är skönt när man möter nån med samma problem som förstår. För det är det inte alla som gör. ”Min hund är så snäll!” Mmm men inte min! Den ständiga oförstående tant med sin ettriga lilla hund, jag går på andra sidan när hon kommer med sitt långa flexikoppel på maxlängd. För jag orkar inte.. Killen kan tycka att det bara är att slappna av och visa vem det är som bestämmer. Men han har större auktoritet än mig och jag tror att Benji respekterar honom mer vilket gör det hela enklare. Hos mig känner han rädslan och ser sina chanser att få ”försvara” om det skulle vara så.

Benji gillar inte att nån främling kommer fram när han är kopplad. Han känner sig trängd och regera genom att skälla. Sen hur den svarar på det är ganska avgörande. Om denne fattar vinken och backar så löser sig allt men om denne får för sig att gå fram iaf så får personen ta konsekvensen. Jag släpper sällan Benji ur min synvinkel just för att jag inte vill att folk ska gå fram och få för sig att dem är hundmänniskor och kan läsa hundspråket. Han har markerat och detta har varit helt försvarbart från hans sida. Mörker och kopplad och fram kommer en som han inte direkt är kompis med, då kommer markeringen. Helt rätt för så som han skällde och visade att han inte var bekväm hade egentligen behövt räcka. Benji går numera under namnet mördarhunden hos honom 🙂

De dagar vi nu var ute på Ljusterö så fick han sova i huset för att stugan är lite för liten för två vuxna ett barn och en stor hund. Det gick hur bra som helst och det är sååå skönt att veta. En sak mindre att behöva oroa sig för så att säga. Kan ju vara nån gång man behöver lite hundvakt och det är ju skönt att man har lite fler att välja på. Tror det kan vara bra för honom oxå, att få lite nya intryck.

Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas på att vi vaknar upp till ett strålande väder imorn. Inte för att vi ska göra nåt speciellt men det är lite lättare att gå upp och sätta igång när solen skiner 🙂