Är väldigt känslig nuförtiden och minsta lilla motgång eller hinder gör att tårarna kommer. Ibland känns det som att jag inte gör annat än att jobba, och denna vecka kommer jag att jobba alla sju dagar, konferens mån-tis och sen jobb tre dagar till. Ingen ledig dag på 12 dagar men så får det bli. Nea kommer vara i Tyresö lör-sön då killen oxå jobbar men henne kommer det nog inte gå någon nöd på 
Hon blir så ompysslad där så hon kommer nog inte vilja komma hem sen.
Igår var en riktigt jobbig dag. Under natten vaknade vi av att Nea hulkade från sin säng men när vi kom in var det ytterst lite som kommit upp. Hon fick sova mellan oss så vi kunde ha lite koll på henne. Jag sket i väckarklockan och min plan att börja tidigt, orkade inte och kände att jag behövde få sova så länge kroppen behövde. Nea vaknar vid halv sju men somnar om en timme på min arm Kommer till jobbet lite senare än planerat och min dator fungerar fortfarande inte. Får använda kollegans och hinner få rätt mycket gjort. Äter en sen lunch och sen ut till hjulsta och hembesök Tillbaka på kontoret strax efter åtta, fixar lite papper, tar bilen (skönt att ha den dessa sena jobbdagar) till Ica och handlar, åker till macken för att tvätta bilen, tomt nät jag går in och köper biljetten, tre bilar i kö när jag kommer ut 
Skiter i tvätten (biljetten räcker i en månad), tankar bilen och åker hem. Väl hemma kommer allt över mig och tårarna sprutar. Har inte packat nåt inför Neas övernattning, vet inte när jag kommer sluta idag så vet inte om jag åker över med henne vid två, tre eller först efter rusningen vid sex. Allt bara kom och jag somnade helt slut, märkte inte ens när killen kom och la sig. Och sov som en stock. Skönt att känna sig utvilad Nea hann vakna innan jag åkte så fick mys och puss, behövlig energikick
Hoppas ni får en härlig fredag trots lite grått på himlen