Igår pratade jag in på förskolans telefonsvarare att Nea skulle komma men först efter åtta nångång. Planen var då att se hur hon mådde nu på morgonen. Ingen feber=dagis, feber=stanna hemma.
När vi skulle lägga oss igårkväll så hostade hon en hel del. Hon sov fortfarande när vi gick in för att kolla läget och efter ett tag slutade hostandet. Hade typ förberett mig på en vaken natt men hon sov hela natten. Jag var ju upp och sprang ett par gånger för hostattackerna och allt slem, shit vad jag kommer uppskatta att få sova hosta och täppt näsa 🙂
Men imorse så går jag in och hämtar en kokande unge, 38,5 i feber 🙁 Hon är täppt, hostar lite med slem och sååå seg 🙁 Mammas lilla tjej <3
Så bara att ringa dagis och säga att hon blir hemma. Så fort jag öppnar munnen och säger "Hej det här är Caroline, Neas mamma" hör jag hur rösten låter. Låter ju inte som en 28-åring direkt snarare en 62-åring som rökt och druckit wiskey hela livet! Ursäktar mig och vi skrattar lite åt det 🙂
Även killen går igång på min härliga stämma (STOR ironi!!) 🙂
Nu somnade skrutt bredvid mig, helt utslagen, efter att ha varit vaken i 1,5 timme..
