VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Förlossningsberättelse del 3

20111127_040816

Blev mycket mer än jag trodde så slutet kommer jag att få skriva klart imorn..

Vi hann skämta lite med min mor som hade lagt upp tydliga regler om vad som gäller på en förlossning innan vi åkte in. Att inte göra bort sig blev svårt för oss som såg det som en utmaning istället :) En enkel felvänd sjukhusmorgonrock räckte för oss hahaha

Jag är helt i extas och när de berättar att om ca tre värkar kommer jag att känna hur de inte är lika intensiva längre, slappnar jag verkligen av.. Och de har så rätt för vilken skillnad det blev :) Sååå himla skönt!! Jag fick i mig lite mat och kände hur jag laddade upp energin i kroppen. Jag jobbar mig genom värkarna som kommer och det är mycket mer hanterbart nu med EDA:n, men har fortfarande lustgasen i ena handen och killen i den andra :) Jag känner hur värkarna ändras och smärtan hittar nya sätt att uttrycka sig på. Vid 19, tre timmar efter att EDA:n sattes, tillkallas läkare för att kontrollera varför jag blöder genom förbandet. Det var inget allvarligt och de behöver bara byta ut plåstret. Skönt för jag tänkte nu tar dem ut den och hur ska jag klara det då?

Vid 19:30 är jag helt öppen och känner ett helt nytt tryck neråt. Och det är faktiskt som alla har beskrivit det: man vill göra nummer 2 :) Detta fortsätter i nån timme till och det trycker på mer och mer neråt. Och jäklar vad jag tjatar om det till killen, bm och uskan. Att jag tror hon kommer nu.. Jajaja säger dem bara.. Nej men nu tror jag att huvudet kommer.. Mmmm, säger dem, vad bra :) Det visade sig ju vara en bit kvar men det kändes som att halva huvudet var ute :) De vill sätta ett skalp ctg och då börjar mina tankar flyga iväg. Mår hon dålig, har hennes värden gått ner? Men de ville bara kolla läget och allt såg bra ut..

Efter 21 när värkarna är ”täta och fina” får jag sätta mig på en förlossningspall (som är som en öppen potta typ 2 dm hög) med killen bakom mig som stöd. Har suttit på skönare saker i mina dagar men när bm säger att det kommer att hjälpa huvudet ner fortare då sitter man kvar :)

När det börjar trycka på ännu mer så får jag lägga mig i sängen igen och göra det mesta före-krystandet-jobbet liggandes på sidan.Allting blir mer och mer intensivt och när killen vänder sig bort i en ynka sekund kommer det en värk och jag knäpper med fingrarna efter honom som en ohyfsad jävel på restaurang :) Men han kommer snabbt upp vid min sida och sen lämnar han den inte den närmaste halvtimmen. För det är nu krystvärkarna tar fart och tydligen är jag en jävel på att krysta (kul att man är duktig på nåt som man kommer gör 2-3 gånger i sitt liv :) ) Bm frågade om jag tränade mycket innan graviditeten eller kanske höll på med ridningen. Nej inget av de men det var väl roligt att man har dem musklerna utan att ha tränat :)

När det börjar närma sig slutet får jag lägga mig på rygg och lägga upp benen i de där förbannade benställen. Och jävlar vad det gör ont men när man vet att det är så nära så glömmer man liksom bort det, man koncentrerar sig bara på att man kommer att få träffa sitt barn snart. Jag trycker på allt vad jag har och hon frågar om jag vill känna på bebisens hår men jag är så inne i min värld och vill inte tappa fokus så jag avböjer. Hon frågar killen om han vill se men att jag kanske inte vill det. Det är ok får jag fram och det låter lite irriterat :)

På slutet kan jag inte riktigt stoppa värkarna som bara trycker på av sig själv. Jag försöker verkligen andas när bm säger till mig men kroppen vill annat och bm får hålla emot lite för att det inte ska gå för fort. Sen säger det swap och hon är ute!!! Vår dotter är född och hon skriker på en gång!! Jag gråter och det känns som en evighet att få upp henne på bröstet (enligt killen tog det bara nån minut). Jag får hålla henne och tårarna på både mig och killen går inte att hålla tillbaka. Att man kan känna sådan lycka!!

Första bilden på mig och Nea :)

Bm tar ut moderkakan och frågar om vi vill se den. Jag vill det iaf och medan hon håller på och tittar igenom den ser hon att en bit saknas. Hon börjar massera min mage för att få ut den samt att de ringer på läkare för att jag har en djup bristning. Jaja tänker ja, snart kommer biten ut och sen blir jag sydd med några stygn men vad gör det när jag har det mest underbara liggandes på mitt bröst :) Att det skulle bli lite mer komplicerat än så trodde jag nog inte..

Fortsättning följer…


Annons

Kommentarer


  1. jaana 13 december, 2011 on 18:32 Svara

    Min underbara tappra starka dotter!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna