Mors Julbrev – ett riktigt skitår!
Året började snöigt och vackert, korna släppte vi ut till påsk, vi ökade på med tio Velingabor med kalv.
Vår vackre Diesel-Bosse, fick lämna jordelivet, och honom har vi alla djupt saknat sedan dess.
Elon, 7 år, satt med leksakskatalogen:
”Jag kunde önska mig massor i katalogen…men jag önskar hellre att Diesel-Bosse lever igen…”
För gammelhusse Sten är det ännu värre.
Vi har kämpat för att behålla kommunens resultatmässigt bästa högstadium, och lagt ner enormt mycket tid och kraft på detta, med folkinitiativ och möte efter möte med kommunpolitikerna. Enda resultatet är väl att man kan konstatera att vi inte lever i en demokrati, utan i en diktatur.
De hade redan köpslagit och bestämt sig för att köra över oss.
Våren var lång och kall, men det fanns obegränsat med sten att plocka i alla fall! 
😛 Betena kom igång sent, så det var skönt att vi hade hyfsat gott om ensilage. Oron att spannmålen skulle frysa bort/inte växa vettigt, fanns också.
Vi försökte under sommaren och hösten stjäla oss till stunder då det var bra väder. Dock var det så korta stunder, så för att få ihop vinterfoder och halm, har vi hållit på lite då och då, och aldrig kunnat ta ledigt förutom då vi for till Astrid Lindgrens Värld över natt. Det var å de stora tjurarna på utmarkerna i Axtorp rymde.
Det blev vattenläcka i mormors hus, och jag kände att jag inte kunde FÖRSTÅ hur vi skulle kunna hinna fixa till det, men har man bra vänner, löser allt sig på något vis. Mia Gelin m.fam, målade och fixade till det inte försäkringsbolaget gjorde.
Det betydde enormt mycket för mig! 
<3
Halmen blev till stor del av sämre kvalitet, vi fick pressa mellan skurarna, både Johan och jag, och det får vi lida av ända till nästa höst. Det tog på så vis evigheter att få ihop halm.
När vi tog upp potatisen, blåste en dörr på Verna, så hon for omkull och knäckte bäckenet och slog huvudet i en traktor. I skrivande stund, klarar hon att gå med rullator ner för backen till oss. Inte illa, men så är hon envis också!
Tips till eventuellt lata krakar, ger inte Verna, 79 år, med bäckenfraktur upp – behöver inte du göra det heller!
Elon och Ida har fått varsin katt, själv köpte jag till några fler Suffolk från Åsa. Vi har också haft en trädgårdstjur jag vallat på hela sommaren. Och hönor i trädgårdslandet…
Oväntat och långväga roliga besök har vi haft också, Harriet Rådahl med familj, kom med husvagn från Sorsele, och Katrin Reinke med familj från Neuglobsow, gästade oss i sommar!
Så har finaste Christin Fogelberg kommit och lyst upp min värld också, finns inget vi inte löser tillsammans! <3
Jag har tränat vidare med min kollega Sally, nästa år SKA hon bli godkänd vallhund.
Till nästa år har jag beställt bättre väder och mer flyt i tillvaron. Det kommer att bli ett KANONBRA år, 2018!
ALLA förutsättningar finns, för att det ska bli bättre än i år. Nu har jag gnällt färdigt. Tog inte 10 minuter ens, men nu ska gnällkepsen av.
Gör er ett bättre år ni också!
God jul och Gott Nytt År från oss i Halsäng!
Vila i frid, kollegan som aldrig backade – Diesel-Bosse
Trots att jag skickade mitt mail i mitten av december, hade jag inte fått något svar. Det kändes ohållbart!
24 januari 2017 droppades bomben, ett förslag på att lägga ner Kinnarpsskolans högstadium (och flera andra skolor i kommunen) hade lagts fram. Ett förslag alltså…ett beslut tas i kommunfullmäktige i slutet av mars.
Vi ringde tidningen, och började dra i trådar på alla möjliga ställen. Här är en rörig sammanställning över vad som hittills gjorts i Kinnarpsskolans Föräldraförening:
Jag, och många med mig, har skrivit en mängd statusar om detta på Facebook, här kommer en liknelse:
Ett exempel.
Om jag har till exempel 15 maskiner, varav en 100% fungerande, är det då klokt av mig att skrota och skruva isär den till reservdelar och byta ut saker på de maskiner som fungerar sämre?
Det verkar vara tanken med att skrota ned högstadiedelen av vår fina f-9-skola Kinnarpsskolan, knycka våra suveräna högstadielärare och bussa eleverna 12-15 timmar i veckan, fram och tillbaka till staden. Kallas närhet till skolan, så som jag hörde det…
Tidningsartiklar runt detta och annat vi skapat sedan dess:
http://www.falkopingstidning.se/article/fyra-skolor-forsvinner/
Jag skapade en namninsamling på nätet, som idag har 936 underskrifter. Namninsamlingar lokalt inom skolans upptagningsområde har också gjorts.
https://www.skrivunder.com/radda_kinnarpsskolans_hogstadium
Min första intervju i FT: http://www.falkopingstidning.se/article/kinnarp-slass-for-sitt-hogstadium/
En Facebooksida: https://www.facebook.com/BevaraKinnarp/
Mia Gelin på P4 Skaraborg:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/847678?programid=97
Vad är det för speciellt med vår skola då?
En fantastisk sammanhållning, och vi gör mycket kul ihop. Vi har fantastiska lärare, som gärna dokumenterar också, Johan Lindwert har filmat en hel del…
Studiedag på Falköpings Alpin
https://vimeo.com/201160183?outro=1
Avslutningsvideo 2014
https://youtu.be/Tv0XzI9XnvA
Avslutningsvideo 2015
https://vimeo.com/130343180
Avslutningsvideo 2016
Kommentera
Hur det egentligen började…
Jag fick i slutet på 2016 kännedom om, att trots att vi har skolan med de senaste tre årens bästa meritvärde, skolan där flest elever trivs och känner sig sedda, så blev högstadiedelen plötsligt kraftigt nedläggningshotad! Skolan är bara 17 år gammal.
En oberoende PwC-rapport, som bland annat gjorde en kartläggning över hur skolsituationen såg ut i Falköpings kommun, la fram tre olika förslag.
1. Lägg ner alla nuvarande högstadium, och bygg en ny stor skola i centralorten Falköping.
I förslag 2 och 3, var Kinnarpsskolans högstadium inte hotat alls.
Detta gjorde att vi kände oss ganska lugna. Det var tyvärr naivt av oss.
Jag beslöt att skriva ett mail till Barn- och utildningsnämnden, vilket jag bifogar här:
15 december 2016
Hej!
Jag skriver mina synpunkter angående beslutet som snart ska tas på BU.
Jag har fyra barn i Kinnarpsskolan. Anledningen till att vi väljer att bo på landsbygden, är trygghet för familjen, att barnen kan få växa upp i ett lagom stort samhälle, och gå i en lagom stor skola. Här finns ingen anonymitet, alla lärare vet namnen på alla barn, det ger trygghet. Allt det har vi nu.
Vi har en suveränt bra skola med behöriga lärare. Det sägs ju annars att det inte är så på landsbygden, men där får man nog titta på hur det ser ut, från fall till fall. Vi har bäst resultat i år 9, i både meritvärde och behörighet till gymnasiet.
Jag ser hellre en utbyggnad av Kinnarpsskolan, än att bygga ut Floby, då Kinnarpsskolan ligger mer centralt, byggnaden är nyare och fräschare. Om man tänker sig ett upptagningsområde från Vartofta till Floby, ligger vi i mitten.
Vi har engagerade föräldrar i föräldraföreningen, ett engagemang runt skolan, ger trygga barn och det har skapat den goda skola vi har. Hela samhället har koll på vilka barn som är vilka, och det är bra, då det krävs en hel by, för att fostra ett barn. Det engagemanget är oerhört svårt att få till i staden.
Vi har engagemang med hälsodagar och PULS-projekt, ett bra elevhälsoteam.
Själva högstadiedelen är lärarmässigt helt suverän, trygghet i personalgruppen, gör att vi i stället kunde utöka upptagningsområdet vad gäller högstadiet.
För att vara en liten landsbygdsskola, uppfyller vi alla krav, vi alla salar som krävs och all behörig personal.
Vad ska Kinnarpsskolans övervåning användas till, om Kinnarpseleverna i år 7-9 åker till staden?
F-6 blir 150 elever, och då har vi en för liten skola, vi kommer inte att få samma elevhälsoteam, vi får sämre resurser. 300-350 elever, behöver man ha på en skola för att behålla det. De 150 eleverna genererar inte de pengarna som krävs för att behålla det vi har idag. Det vore förödande.
Om vi i stället möblerar om, och tar in förskolebarn, blir det betydligt sämre på flera plan. Enligt skollagen finns inga kunskapskrav i förskolan, så speciallärare, specialpedagog osv kommer ju i så fall inte finnas tillgängliga, i den mån vi har idag.
Högstadiet bidrar till en skolpeng som ger oss möjlighet att alltid ha rektor och elevhälsoteam på plats.
Mvh
Kinnarpsskolans Föräldraförening gm
Nyår igen.
Dags att summera året.
Som ett slags julbrev istället för julkort, hade jag tänkt, men det blev senarelagt. Tills idag.
2016 har varit ett år av ovisshet, på många plan. Vi har varit extremt asociala. Det har sina orsaker. Jag skulle vilja påstå att vi har haft mer arbete i år, än någonsin tidigare. Vi har också åstadkommit mer än någonsin tidigare.
Jag vet att många gnällde om den uteblivna solen under industrisemestern, men hallå, den kom ju sen!
Innan ni sätter till att gnälla om att ni var tvungna att jobba, när det fina vädret kom, låt mig påminna om ett par saker…
Ni HAR ett jobb att gå till, vilket inte är alla förunnat! Gillar ni det inte, så byt!
Ni HAR kanske en arbetstid på åtta timmar, med lediga helger, det är en sabla massa ledig tid! 44 h/vecka vaken tid LEDIGT! Hinner ni verkligen inte roa er då?
Sommaren i Halsäng, kantades som vanligt av hökörning och ensilage, ett besök på High Chaparral, camping i Göteve och semester i tre dagar med sol och bad hos mormor och morfar för barnens del. Underbart. Sedan var det det där med att umgås med vänner. Det är svårt, om de inte liksom kan och vill flyta med i vår vardag. Man får ta det som det blir, på en gård. Sommartid är det ofta Johan och barnen som slår gräs, och pressar ensilage. Det gör att jag sällan kommer förbi brevlådan. ”Någon Annan” sköter djuren. Det är min pseudonym…
Från ingenstans, om man nu kan kalla Björkenäs utanför Gränna för ingenstans, kom en frisk fläkt och underbart fin vän och räddare i nöden – Christin! Det är en ganska ny vän i mitt liv, men hon har gett mig mycket stor glädje! En f.d. mjölkbonde med maskinstation.
Jag sa till henne att hon var hjärtans välkommen att hälsa på, men jag har fullt upp, så då får du hänga på, och det VILLE hon! Jag skulle fodra, och det tar ett par timmar själv, men hon frågade;
”Vad vill du att jag ska göra då?”
”Kan du köra in och öppna balar i hallarna?”
”Ska de stå eller ligga?”
Alltså vilken kärlek…och detta trots att hon var tvungen att köra John Deere…
TÄNK att bli stående ute med en trasig hydraulkoppling till balgripen. Då hjälper Christin till att byta den. Jag hade det så bra att jag fick nypa mig i armen, för att känna om det var på riktigt! Den roligaste sommaren på mycket länge.
Tusen tack för det, härliga Christin!
Hösten då. Man vill gärna arbeta medan vädret är gynnsamt här. Det var ett fantastiskt sensommarväder, och en makalöst torr höst. Höstens naturliga viloperiod med regn och rusk, senarelades till jul. Därför är vi ganska matta i pälsen. Men vi gläds åt allt vi åstadkommit.
Vi har rensat diken, röjt buskar, rättat till mormors gamla marker och börjat bygga fårhus. Det är mycket kvar, men vi är på gång.
Under 2017 räknar jag med att mormors gamla betesmarker kan bli uppröjda, så att fåren kan beta där.
Tips!
Inför 2017, så gör du precis som du gjort i år, om du är nöjd med det.
Om du händelsevis inte är nöjd, så gör förändringar så att du blir det!
Ge inte dig själv dåligt samvete, det är ju bara du som kan ge dig dåligt samvete, och eftersom du troligen inte vill ha det, är det rätt korkat att du ger dig själv det! Ungefär lika korkat som om jag skulle lägga möda på att odla selleri, när jag vet att jag inte tycker om det!
Tankar…vet du att man faktiskt väljer sina tankar?
Du får kanske en första negativ tanke, men då väljer du att släppa den. Ingen annan väljer dina tankar, det gör du!
Välj med omsorg, så blir livet roligare!
Nu önskar jag er er gott nytt år!
Jag fick igår kväll frågan av ett barn, varför jag hade siffran 7 om halsen.
”Det symboliserar de sju personer jag älskar mest i hela världen.”
”Dina barn…men det blir väl inte sju!?”
”Nej, men räkna får du se!”
”Elon, Ida, Carl, Nils, Anton…och pappan, Johan, det blir ju sex!?”
”Men det viktigaste är att man kan älska sig själv, för annars kan man inte älska andra på riktigt!
Därför ska jag vara med också!”
”Jaha…smart!”
