VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Sagt och hört i Halsäng

Jag har blivit lurad – IGEN!

Husse:
”Hämtar du papper och penna så vi kan skriva upp numren på tjurarna, du
som ändå har stövlarna på?”

Jag:
”Jadå!” Sedan tänkte jag lite…

GISSA om vi brukar ha papper och penna INNE?

 

Stora vinbärssnäckan, stor som en mindre pingisboll, har hasat sig upp på en av våra
staketstolpar.

”Kom ska ni få se en riktigt stor snäcka, barn!”

Barnen kommer och tittar en lång stund när den hasar vidare, varpå 4-åringen
utbrister;

”Skyndar de sig aldrig?”

 

Vi äter rödspättagratäng med potatis och ärtor.

Farmor kommer när vi redan börjat äta, och frågar efter potatispressen.
Carl sex år: ”Det går la bra ändå, eller?”

Farmor: ”Jag vill ha pressad potatis till rödspättagratäng, jag tycker om det!”

Carl: Nu är la du sûm ett litet barn ändå?”

 

Husse kommer ut ur duschen, rätt trött efter en hård dag.

Jag frågar;

”Körde du ”helikoptern” när du ändå duschade?”

”Nämen vadå?”

”Den stod ju där i alla fall!”

Kommentera

Lev idag!

Det är midsommar. Allt ska vara perfekt, sillen med färskpotatis på bordet och
jordgubbstårta. Huset ska vara kliniskt rent, barn i fina kransar ska hoppa
runt leende hela dagen! Här började jag, Nils och ponnyn Clea morgonen med att
kontrollera betesdjuren, varpå vi blev jagade flera hundra meter av vresig tjur
som inte var större än ponnyn i alla fall.

”Vår dagliga motion – giv oss idag, och förlåt oss…

”de hårda ord Nils sa om bössa vad gäller den tjuren… Därtill sa Nils;

”Inte visste jag att du sprang lika fort som en galopperande ponny!?”

”Jag hade ingen lust att bli efter!”…mummel mutter, morr…


Jag tror att bondens vardag skulle ta knäcken på många med stort kontrollbehov.

Däremot tror jag att det är nyttigt att lära sig leva efter dagens förutsättningar, och inte bryta ihop precis. Man behöver ju kunna hitta nya lösningar på problem man inte
visste fanns ibland. Bonden behöver kunna använda sin fantasi. Det där med att
vädret har så gott om bondens tid är ju inte så kul dock. Alla som har gott om
andras tid irriterar mig, men vad gäller vädret hjälper det ju inte att berätta
att man är missbelåten.

Enligt vädersajten klart.se skulle det varit fint väder i flera dagar och det tog Husse fasta på. 13 åkerbitar i Grolanda hade han slagit av, då regnet kom. Sådär 20 mm damp ner i det nyslagna gräset förra veckan. Då är det tur att vi lever på
ensilagebalarnas tid, så att inte fodret blir totalförstört, utan bara
förvandlas till blaskiga syltor med låg TS-halt. Det är inte hela världen för
oss som har tjurar, de älskar blöta balar även om de är snuskiga att hantera.
Man får dock lägga de blöta balarna för sig i en hög, så man inte har råkat
spara dem tills det är 30 grader kallt och de förvandlats till gigantiska
isglassar som inte går att äta.

Det svåra är väl att veta vad vi ska göra nu. Tiden för hö är inne och då blir det
annorlunda. Där vill det ju till att det inte kommer något regn alls, under de dagar man kör, och likväl måste man blåsa på det med fläkt länge och väl. Det är alltid ett vågspel, det där med hö, man måste ha lite hö i fickorna för att det ska stämma med vädret. Framför allt ska man inte hänga ut tvätt, för det river ner regn, det har min svärmor så rätt i!

En vän frågade mig för ett tag sedan vad vi skulle göra på midsommar, och jag svarade att vi brukar oftast köra hö då. I år blir det inte just hö, men dock gräs. En
liten försenande omständighet gjorde att Husse fick åka hem och byta kraftöverföringsaxel.
Tur att han hade lite fantasi, och kunde få fram en som passade till Mr. Mc
Hale, en ny kostar 14 000 drygt. Den kunde man inte åka till maskinfirman och
köpa, utan den hade leveranstid, och nu är det snart helg.

Det verkar som att vi har mer än fullt upp att köra hem de dryga 200 st. balar Husse gjorde igår, så inte fåglarna hackar hål i dem. Husse har lejt in lilledrängen också, för
att hinna få hem dem innan de säckar ihop eller blir sönderhackade.

Jag lägger väl ihop tårtan nu då, som jag och Nils började med i morse!

Kusin med familj väntas in och vi ska ha en härlig midsommar,

så gott det hinns med!

 

KRAMAR till er mina vänner!

Kommentera (3)

Motion och kvigor

Det är svårt att motionera.

En kollega till mig från Borås tränade styrketräning. Jag lyssnade uppmärksamt när han berättade vad han gjorde i de olika maskinerna, och vad det kostade, sedan sa jag;

”Du lyfter alltså upp en massa saker och lägger tillbaka dem på samma ställe, förlåt men det låter ganska meningslöst!”

”Ja, men så kan man ju inte se på det, man får ju träning!”

”Men om du kommer med mig hem och till exempel slår i lite stängselstolpar, kan
vi prata under tiden, det är träning gratis och du ska få redig middag efteråt,
samt ett ”tack ska du ha”!

Behöver jag säga att han aldrig dök upp??

”Man ska hitta en motionsform man tycker om” har jag hört.

Bah! Vad skulle det möjligen kunna vara?? En trevlig promenad?

Ja en otrevlig promenad är väl i och för sig sämre.

VAD är det för något trevligt med en promenad då?? Jag kan väl gå en promenad,

bara fötterna håller, jag har haft hälsporre 2006, så det vill till att ha bra skor.
Jag kan dock tycka att jag sett det mesta häromkring, men man tar ju inte och åker någonstans för att sedan ?!

Det är underbart att ha bra kondition, vara stark och att orka springa fort och långt
är mycket praktiskt när djuren rymmer, det inses lätt. Jag beundrar er alla som
förmår er till detta. Det är bara ett litet ”men”…

Ska jag ingenstans, så går jag ingenstans!

//Den eviga latmasken

 

P.S.

Nu är klockan långt efter midnatt och jag har varit ute ganska länge och jagat
nötkreatur! Räknas det som motion kanske jag får några poäng?

En vän utanför grannbyn ringde och sa att minst två djur var ute. Det ska vara sju
tjurar i den hagen. Husse hade lagt sig med småbarnen och sa;

”Det fixar du, de är så tama att de kommer om du ger dem havrekross.”

Jag for iväg, tog fram ett par hinkar och skramlade med dem, varpå de fick krosset i sin balja. Genast dundrade det fram en massa djur i den skumma sommarnatten! Bra, då släpper jag in dem, tänkte jag.

När de två djuren närmade sig grinden, såg jag att det var två kvigor, så jag drog igen grinden mitt framför mulen på dem!
Men försök mota undan två brunstiga kvigor, från en flock testosteronstinna
snygga ungtjurar! Det var ett under att vi klarade det, min vän (som skulle med
tåget i arla morgonstund, och vars nattsömn blev totalt spolierad) och jag. Det
gick inte på första försöket precis, vi fick springa som trängda råttor bort
och fram längs staketet för att de inte skulle flöja över, men till slut fick
vi dem att gå mot byn.

Tänk er två hojtande tanter 40+ springandes i skogens ris och elände med varsin käpp, det såg nog farligt ut!

Jag utgick ifrån att jag visste vems djur det var, så jag väckte ett par bröder, de kom ut och konstaterade att det inte var deras djur heller. Ganska pinsamt, med tanke på den sena timmen, de ska väl upp och mjölka framåt fyra. Han som förmodligen äger djuren, svarade inte i telefon när jag ringde, så vi vallade in dem genom en av våra tomma hagar i byn och in i nästa. Så nu är de bakom lås och bom
gånger två. Undrar vad den bonden tänker när han upptäcker detta imorgon??

Min vän bad så mycket om ursäkt för att hon väckt mig trots att det inte var våra djur. Jag sa att det var det enda rätta, hur skulle hon kunna veta det, när de dessutom stod och ”pratade” med våra djur över staketet? Hade hon inte ringt, så hade det varit en tidsfråga innan de gått ihop i alla fall, och då om inte förr hade
det blivit mitt problem!

Jag var snarare mycket tacksam för deras engagemang så här på kvällskvisten.

Eloge till bra grannar och vänner!

Kommentera (2)

Lilla bondeskolan beskriver sommaren

Jag har förstått att alla svenskar inte vet vad de ser när de tittar ut genom
bilrutorna. Åh, så vackra gula fält, fint med öppna landskap, men vad är det som
växer, vad gör bonden med det och varför då? Har jag någon nytta av det??
Varför sprider den dumme bonden ut gödsel så det stinker ända ner till min
balkong i staden?? Vad gör bonden när han släppt ut alla djuren?? Ligger i
hängmattan?

Nu ska jag berätta vad vi bönder gör. Vissa generaliseringar då, alla har ju
inte samma typ av jordbruk, men ungefär så här ser det ut hos oss, från vårbruket
i maj och framåt, i denna del av landet.

De åkrar som man ska odla säd (som djuren ska äta på vintern) på, d.v.s. havre, korn, råg, vete eller liknande, är upplöjda och ska nu harvas jämna. Minst tre harvningar
tar det, stenen ska plockas av, hålen efter dem ska harvas igen, sedan ska det
sås och ringvältas, varpå de envisa stenar som fortfarande sticker upp också
plockas av.

Vissa åkrar som man vill ha gräs (vall) på till nästa år, ”sår man igen” d.v.s. man sår
även i gräsfrön när man ändå sår säden, så kommer det att rota sig bra till
nästa år.

Åkrarna med vall på, de gödslas på våren stallgödsel är naturligt och förändrar inte jorden på negativt vis. Konstgödsel och kalisalt, kalk mm. kan konventionella bönder pudra på lite tunt om de vill,
där det finns brister i vad jorden behöver. Myter om att bönder vräker ut
kemikalier över landet stämmer inte, det vore korkat att förstöra den jord vi
lever av, dessutom är det inte ekonomiskt försvarbart, då det är oerhört dyrt
med dessa preparat som dessutom är hårt beskattade.

Vill man som konventionell bonde ta t.ex. Roundup på de marker man tänkt plöja till hösten, så ska man ha certifikat för det, vilket inte en villaägare av någon anledning behöver. Ekologiska gårdar använder inte glyfosfat alls.
Enligt svågern som har en kvarn som tillhandahåller det mesta som behövs till
bönderna från jord till bord, så säljer han procentuellt sett per yta många
gånger mer RoundUp till samhällsborna än till bönderna, sedan kan vi gissa
vilka som häller ut mest i dagvattnet.

Vad gör då bonden sedan? Sitter och tittar när säden gror?? Troligen har han djur att
sköta, och en massa annat som blivit eftersatt under vårbruket. Vårbruket kan
bli väldigt långdraget, beroende på vädret, man kan inte alltid köra överallt,
om det regnat mycket.

Ibland är de sista markerna nysådda när det är dags för förstaskörden ensilage (att slå av gräset på vallarna) Ensilage äter korna från september-maj. Vi rullar sedan
gräset och plastar med samma maskin. De vita balarna konserverar sig själva,
men har det regnat på det slagna gräset blir det onödigt blött så balarna
säckar ihop och blir nästan omöjliga att frakta hem om man inte gör det direkt.
Jag förstår att en del undrar varför balarna ska hem direkt, men det är en
anledning. En annan är skadedjur i form av fåglar eller möss som kan få för sig
att hacka hål på balarna, så de blir förstörda.

När förstaskörden är tagen kan man köra ut gödsel igen, det bildas ju eftersom, av de djur som är för stora, eller för små för att vara ute på sommaren.

Åkrarna närmast vår gård, försöker vi ta hö på.

Det kräver sol och vind helst i en dryg vecka, tack!

Man slår av gräset, sprider ut det jämnt över åkern med hövändaren så det torkar. Sedan vänder man det igen så det torkar på andra sidan också. Regnar det däremellan, kan man få vända ytterligare, eller bestämma sig för att göra ensilage av det medan det fortfarande går att ha till något.

Så ska det strängas med strängläggaren, kanske får man vända strängarna om det duggat lite, sedan kan man kanske pressa det till små smidiga fyrkantsbalar, som med balkastarens hjälp förhoppningsvis hamnar i balvagnen man kopplat bakom pressen. De man tappat, får man ta upp för hand. Lassen körs hem och hissas upp med hissnäten som ligger i botten på balvagnarna. Uppe på rännet ovanför ladugården, ska detta spridas ut för hand så det får plats drygt 4000 balar i alla fall. Sedan
ska det blåsas på med fläkt länge och väl. Trots detta finns det fortfarande
bönder som säljer hö för 1 kr/kg. Det kan jämföras med de 3 kr/kg jag gav en
gång på 90-talet då det var ont om hö. De måste arbeta enbart för nöjes skull.
Hö ger ett fasa arbete jämfört med ensilage, men alla djur, i synnerhet småkalvar
och hästar älskar hö, och är det 30 grader kallt, är det smidigare att fodra
med hö än med isglassar i form av blöta frusna ensilagebalar.
Dessutom blir man stark som en häst utav hökörningen!

Efter hökörningen kan bonden kanske ta sig en semesterdag eller två, om han
orkar packa bilen och åka förstås.

Andraskörden ensilage brukar dra igång strax innan det är dags att tröska säden, och sedan får man varva det så gott man kan.

Den tröskade spannmålen ska hämtas i kärror, köras hem, blandas med syra så den
inte ska bli dammig och möglig, och skruvas upp i sädfickor hemma. Det tar tid.

Vi som köper mesta spannmålen, får ju inte tillräckligt med halm åt djuren att sova på, så vi betalar per bal och åker och pressar halm i bygden hos de med bättre
spannmålsmarker. Det ska också göras samtidigt med tröskning hemma, andraskörd
ensilage som ska slås, pressas och köras hem. Halmbalarna ska ligga på åkrarna
ett tag och luftas av, så inte det blir varmgång i dem. Sedan ska de också hem.
När den sista halmen är hemma, kan man sprida gödsel igen, och plöja upp de
åkrar som man tänkt ha säd på nästa år, och sedan önskar vi er en

 

God Jul!

Kommentera (2)

Sommarkväll med minnen

Äntligen tror jag att det har blivit sommar!

Det finns de som undrar vad vi bönder gör på somrarna, när vi släppt ut alla djur!

Det kan hända att mesta tiden åtgår till att ordna vinterfoder åt dem.

För det första släpper man bara ut de som är äldre än ett halvår, de minsta är för
klena och får lätt lunginflammation om det blir kallt och regnigt. De allra
största blir också inne, de som strax ska få enkelbiljett till Skövde.

Jag och mannen hade en först en kvällspromenad bland ca 80 tjurar på mormors gård, man behöver se över betesdjuren. Tjurarna uppförde sig, så det gick fint. Sedan
vattnade vi korna och räknade in amkalvarna och det var en lugn och ljuvlig
kväll.

Min kära mormor ska begravas idag, och det var en del tankar om hennes liv när vi gick där i hagen. Vilket slitsamt liv och i slutet av 80-talet fastnade hon med
benet i en gödselskruv som först tog foten, sedan smalbenet, innan hon fick tag
i något rör att hålla sig fast vid. Hade hon tappat taget, hade det varit
färdigt. Hennes sambo hann stänga av innan hon tappade taget, och detta är en
fruktansvärd historia med lång konvalescens.

Trots allt har mormor ändå tagit det hela med fattning, men muttrat;

”Det kunde väl hänt någon som ändå bara sitter!” Det gjorde nämligen inte min mormor.

Hon fick benprotes för äldre damer, den slet hon ut! Hon fick ha en avsedd för tolvåringar istället. Jag vet inte hur många kryckor hon hann slita ut under årens lopp, men en gång kom hon hem och sa att nu har de fått något att skratta åt i stan
igen!

”De frågade vad jag gjorde med alla kryckor, eftersom de gick åt i en så rasande takt, och jag sa som det var att jag går i markerna, motar hönor och petar i sorkhål och
sådant förstås!”

När hon fått sin permobil, använde hon den flitigt. Den fick verkligen bekänna färg, för i Halsäng finns ingen asfalt, och mormor höll sig inte precis på vägen heller.

Hon körde barnbarnsbarnen i knäet och plockade blommor, de kunde vara ute i
timmar!

En dag fick hon för sig att åka ner och se hur det blivit i skogen efter
avverkningen. Sambon låg väl troligen på soffan.

Det finns folk med två ben som har svårt att där man avverkat skog. Det är inte
enklare att köra där med permobil! Mormor körde ner till skogen, såg sig om en stund och körde sedan fast.

Hon hade kört i en grop som inte syntes då den var täckt med granris.

Vad gör då en dam i 80-årsåldern, som kört fast med permobil långt borta i skogen?

Det frågade jag henne. ”Tja, mobilen hade jag på köksbordet så jag fick använda
min fantasi. Den orkade ju inte upp med mig på, så jag tog kryckorna och gick
ner i gropen bakom permobilen, körde den framåt och hoppade efter, tills den
kom upp. Sen var det bara att åka hem!”

Gissa om jag älskar min mormor!

Tänk att hon tyckte så mycket om sina rosor, som blommar en kort tid, med överdådigt doftande blommor. Av någon anledning började de slå ut ordentligt igår, så alla barnen ska få varsin med sig att lägga på kistan som en sista hälsning i eftermiddag. Det känns som att det var meningen – tack för det.

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna