VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Varför välja vallhund?

Jag hade en gång hade en gårdshund, schäfer/bordercollie, och han såg ut som en schäfer, jättesnäll, och kunde köra ut djuren från foderbordet! Underbar hund! Lufsade på gården. Men inte i NÄRHETEN så tänkande och styrbar som en vallhund avlad för detta ändamål!

Innan honom hade jag mindre gård, och en syster till honom.

Jättebra vakthund, spårade och kunde MASSOR.

MEN! Bara som komplement!

Många rekommenderar, enligt mig felaktigt, den ena trevliga hundrasen efter den andra, som fantastisk gårdshund, och med deras erfarenheter, är det förstås sant. Det råder inga tvivel om det!

Eftersom jag anser att jag har erfarenhet i frågan, vill jag säga att alla kombiverktyg, är sämre än specialverktyg, en all aroundsadel till en häst, ska man kunna rida både dressyr och hoppning i, jag anser att den passar varken till dressyr eller hoppning! Som liknelse.

Som reserv och komplement fungerar många hundraser till gårdshund, och somliga går att lära viss vallning, javisst, men inte som enda alternativ. Att just LÄRA dem vallning, behövs sällan på hund avlad för vallning, de har det i sig. Samt att de naturligtvis är som en vanlig gosig soffhund också.

Border collie
Min tredje Bordercollie, Diesel-Bosse

Inte ens alla vallhundar, blir strålande i vallning, så varför rekommendera en Fiat till någon som egentligen behöver en Ferrari?
SAM_1398
Foto: Ferrarin Diesel-Bosse som flyttar tjurar

Kommentera

Det där med hundar 4

 

Tjurar är stora, lekfulla och enormt snabba, när de känner för det. Ibland är de vresiga mot en, eller slåss med varandra. Allt detta, även om jag kommer och har tänkt flytta dem, eller sortera dem.

 

Nu kan vän av ordning undra, om inte detta skulle handla om hundar. Det skulle det. Men det handlar också om vad man har dem till. Min svärmor brukar, i alla möjliga sammanhang säga;

”Man ska inte ha geten till trädgårdsmästare!”

Det ligger lite i det, faktiskt, och jag skrev om det förut;

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2013/01/11/det-var-det-dar-med-hundar%e2%80%a61/

 

 

Om man nu har behov av billig och pålitlig arbetskraft, vad gäller vallning av djur, så är det ju fiffigt att låta bli att köpa en dalmatiner, en mops eller stövare. Inga dåliga hundar i sig, men behöver man en vallhund, så är det det man ska satsa på. En som är avlad i urminnes tider, för just vallning. Den vassaste anser jag *såklart* vara border collien.

SAM_1398

Foto: Vallning av de stora grabbarna med Diesel-Bosse

 

 

Den sägs klara att göra 12 mans arbete på stora flockar. Jag kan bara säga att en mer suverän 19-kilos livförsäkring, finns inte att få. För ett tag sedan var vi i en av lösdriftshallarna där vi hade 31 st ganska stora tjurar. Husse hade skopa på hjullastaren och skulle skrapa gångarna rena från gödsel. Vi hade glömt Diesel-Bosse hemma. Tjurarna var på bus- och bråkhumör. Jag ville för allt smör i Småland inte tappa ut dem, när de är så busiga heller. De sprang och bråkade med varandra, bölade och hoppade som kaniner, och eftersom det inte skulle kunna gå att vakta vid grinden när de var sådana, sa jag till svärfar;

 

 

”Det här går inte, detta är riktigt farligt!”

”Jag åker hem och hämtar hunden!”

 

 

Jag lade hunden vid ena sidan av grinden. Från att ha varit rena cirkusen, bildades nu en yta på minst 5 meter i diameter, runt hunden. Allt blev tyst och lugnt.
Husse kunde utan problem mocka rent i hela hallen, och när skrapgångarna var färdiga, stack hunden upp och vallade med viss möda ner djuren ur ströbädden, tillbaka till de rena skrapgångarna där vi kunde stänga in dem, för att kunna köra in halmbalar i ströbädden utan risk. Ovärderligt!

 

 

Förra året medan vi fortfarande hade kvar Sickan, höll jag och hundarna en flock på ca 80 djur i ett hörn, så vi kunde behandla tio och tio med avmaskningsmedel i en fålla i samband med att de fick byta hage. Jag och två hundar. 80 djur. Det är användbart. Det är inte vilka hundar som helst som klarar det.

Tyvärr har Sickan slutat sina dagar;

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2012/12/14/finaste-sickan/

SAM_1401

Foto: Här kommer Sickan med ett gäng till

 

 

Liten varning utfärdas nu;

 

Det hjälper inte att köpa en söt bordercollievalp, och låta den lära sig själv. Man måste träna, och på rätt sätt. Det finns tusen sätt att förstöra en bordercollie på. Får den inte arbete, så hittar den på eget. Har du haft hund förut, så hjälper inte det. Det är som att du haft cykel, och köper dig en ny. Plötsligt kan du inte cykla längre, utan står där och kliar dig i huvudet… 😀

 

Hur man gör då? Jo, OM man behöver en vallhund, köper man en. Annars inte.
Köp gärna en ”begagnad” om det är din första bordercollie. En som inte håller måttet på tävling, duger mer än väl att ha på gården.

 

 

Ska du absolut ha en valp?
Köp den i så fall renrasig från bra uppfödare, det finns valpförmedling till hjälp.
Lägg extremt mycket tid på den, det första året. Har du inte den tiden, köp begagnad hund.
Gå kurser, även med begagnad hund. Många, och du kommer att få en vän för livet, som alltid ställer upp!

 

Border collie

Foto: Diesel-Bosse på väg hem från potatisplockningen

 

Fler hundlänkar:

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2013/01/15/det-var-det-dar-med-hundar%e2%80%a62/

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2013/02/13/det-dar-med-hundar-3/

 

 

 

 

Kommentera

Det där med hundar 3

Gino

Tyvärr blev fina hunden Sara inte så gammal, hon blev påkörd och vi for tillbaka till hennes uppfödare efter någon vecka. Av en lycklig slump hade de kvar hennes bror Gino, som de inte hann med så som de hade tänkt, så vi fick köpa honom. Det lustiga var att våra katter som alltid rullade ihop sig hos Sara i hennes hörn, genast gjorde likadant med Gino. Han blev ganska besvärad till en början, för kattvan var inte han!

Han hade överlag mycket att lära, en fullvuxen hund som aldrig gått i trappor, eller varit i staden, det blev ett annat liv! Han var faktiskt inte lika smart som Sara, för att uttrycka det snällt var han ganska korkad, och förarvek. Dock var det en fantastisk familjehund, så snäll och trevlig att hälften hade räckt! 😉

 

Vi fick lägga ner en del tid på att ”lära” honom skälla när det kom folk, till exempel. Det är praktiskt med  gårdshundar om de berättar att någon kommer. Hur gör man det då?

 

Vi övade i mörker. Jag bad någon komma gåendes ”konstigt”, dvs haltandes eller med armarna rakt upp som ett spöke eller så. Så frågade jag Gino viskande;

”KOMMER det nån?”

 

När han fick syn på den mystiska skuggfiguren i mörkret, blev han lite rädd och skällde, och då fick han beröm. Vi övade några gånger, och sedan sa jag meningen varje gång innan denna ”någon” knackade på dörren, och sedan satt det!

Apropå dörrar och hundar, så kan man lätt skapa en vettig ledarskapsövning vid dörren.

 

Släpp ALDRIG in eller ut hunden innan den frågat om den får passera!

Hur frågar en hund? Jo den tittar på dig, och väntar på ditt ”Varsågod”

 

Hur man kommer dit? Jo, du har hunden kopplad vid dörren de första gångerna, säger åt hunden att stanna, sitta eller ligga vid dörren, vilket du tycker passar bäst. Lättast att få hunden att vara kvar är väl att lägga den, men det gör man som man vill. Stående hundar ”smyger” framåt lättare och ”plockar ledarskapspoäng” från dig. Där får man ha koll!

 

Du öppnar dörren, påminner; ”Stanna”! Och håller emot vid behov.

När hunden är lugn, och tittar på dig, säger du ”Varsågod”, och så får den gå ut! Detta övas också in och ut ur bilen.

 

Vad man i övrigt har för nytta av detta, ska jag nu berätta.

En bekant till mig, hade en rottweilertik med sig, sittandes kopplad på golvet på passagerarsidan i bilen. Hon öppnar dörren för att gå ut, hunden får syn på en katt, och kastar sig ur bilen med all kraft. Kopplet hade på något vis snott sig runt mattes fot, och knäet hoppade ur led.

 

Nu behöver det ju inte sluta på det viset, men överlag vill man ju att det ska vara roligt att ha hund, men det blir inte roligt, om man inte fostrat den! Då blir den
bara ett besvärligt påhäng!

 

Egentligen räcker det ju att man står med ungarna i hallen och ska iväg, någon som fått på skorna öppnar dörren, och blir totalt nedplattad av en hund som ser möjligheten att respektlöst rusa ut.

 

Foto: Gino

Gino var som sagt världens snällaste hund, men det var när det gällde människor och katter. En februaridag släppte jag ut honom i den inhägnade trädgården och han rusade iväg bort mot bikuporna. Där låg ett stackars rådjur och sov. Han tog nacksving på det, och dängde det i närmsta bikupa, innan jag hann se vad som hade hänt! Jag hojtade på honom, och som den förarveka hund han var, släppte han genast taget, och rådjuret hoppade över staketet och försvann. Det gjorde de nyväckta bina också…det var den kupan det! Bin ute i februari, det är ”sådär” om man vill vara positiv 😉

En annan gång var min svärfar ute och gick med alla hundarna, och då drog Gino iväg efter en grävling! Sten trodde att det var ute fullständigt med hunden, men han kom tillbaka med den döda grävlingen i stället. Tur att han var snäll mot folk, som sagt.

 

Av misstag eller kanske snarare med hjälp av svärfars hund som kunde öppna
dörrar, blev det valpar efter Gino och min första bordercollie Sally. Först tänkte jag att vi skulle ta bort dem, men eftersom Johans syskon ville ha varsin, lät vi bli. Fyra av de fem valparna vet jag lever och har det bra, efter en omplacering.

 

Det var lite det jag tänkte på när jag funderade på att ta bort dem. Det är ”för mycket” hund för många, men det kan vara svårt att inse. Omplaceringen kom tillbaka till Halsängs Uppfostringsanstalt en månad, vartefter han såldes till byns lokale Ica-handlare, där han lever ett gott liv idag han med.

 

Vadå ”för mycket” hund? Jo, det blev således 62,5% bordercollie i valparna, resten schäfer. En bordercollie ordnar eget arbete, om man inte ger den något. Det brukar inte bli bra.

 

Räknar man med en gullig Fiat Uno, och tar hem en Ferrari, blir det ganska
svårt, liksom… 😀

 

Nästa gång jag skriver om hundar, förklarar jag mer hur en bordercollie fungerar.

VOV

 

Kommentera

Det var det där med hundar…2

Sara

Redan när jag var liten, önskade jag mig en hund.
Det passade inte så bra, eftersom föräldrarna arbetade heltid, och ofta var
utomlands, så jag förberedde mig minutiöst noga för att kunna skaffa en när jag
flyttat hemifrån. Alla hundböcker som biblioteket kunde erbjuda, hade jag läst.
Varenda en, allt från vad gällde rasbeskrivningar vid val av hund till
hundpsykologi av Anders Hallgren.

Jag tyckte på så vis att jag förberett mig ganska bra inför köpet av lilla Sara, en korsning mellan schäfer 75 % och bordercollie 25 %. Jag tyckte att min lilla valp (såklart) var lättlärd och ganska smart. Min dåvarande granne hade varit hundförare när han gjorde lumpen, och han lovade att hjälpa till vid behov också. Jag fick massa tips om haveriövningar, t.ex. att när man just i början fått hem hunden, kunde man gömma sig för den, när den tappat uppmärksamheten på vart matte tog vägen.

Bäst när valpen totalt förlorat sig i en doft bland löven i skogen, ställer man sig still bakom ett träd och vips är man BORTA! Då blir den lilla valpen orolig och springer runt och letar efter matte. Man låter den leta en stund, visar sig sedan och ”tröstar” stackars valpen som kom bort! Man behöver inte göra det många gånger, innan valpen lär sig att det är bäst att hålla reda på matte, annars är hon borta! Om man har en lite större, kaxigare valp, kan man prova det på ovan plats, ev. i mörker, för då är även den kaxigaste valpen ganska spak. Sara höll alltid reda på mig, och behövde aldrig kopplas annat än för syns skull.

Så en dag, hade stackars Sara fått ett getingstick på nosryggen. Inget farligt alltså, men oj vad hon tjöt! Och oj, vad vi tyckte synd om henne och försökte trösta. Ju mer vi tröstade, desto värre tjöt hon. Detta stod det inte något om i någon bok jag läst! Till slut kom grannen och undrade vad vi höll på med. Han fick höra berättelsen, och sa,

”Men vill ni att hon ska tjuta för ingenting? I så fall kan ni ju fortsätta med det där,
så har ni snart byns gnälligaste hund som piper för allt!”

Man lär så länge man lever… 😀

När jag sedan började arbeta, hade jag min vän Virre fortfarande arbetslös, och hon kunde tänka sig att ha hand om Sara då. Det gick jättebra, Virre bodde mitt i Borås, så det var bra miljöträning för Sara. När hon haft henne ett tag visade hon vad de hade gjort tillsammans. Det stod ett fruktfat på bordet i vardagsrummet den här dagen.

Virre hade en bärkasse prylar av alla slag, nalle, ben, kanin, pinne, boll, osv. Så sa hon,

”Nu går vi och häller ut detta i vardagsrummet, och så går vi till hunden i
köket sedan!”

Så började de!

”Hämta kaninen!” Sara springer ut i vardagsrummet och återkommer med kaninen.

Sak efter sak hämtade hon i rätt ordning, och jag tappade hakan! Så kom de till bollen. Sara sprang iväg efter bollen, men kom inte tillbaka. Hon började gny lite, och Virre uppmanade henne än en gång;

”Men hämta bollen, skynda dig och hämta bollen!” Då började det krafsa och rassla, men någon boll kom inte! Efter ytterligare en uppmaning kom hon verkligen! Men inte med någon tennisboll utan med ett orange, runt föremål. En APELSIN från fruktfatet!

Vi skrattade så vi skrek, bollen hade rullat in under soffan, och hur Sara än
försökte åla och krafsa, så fick hon inte tag i den, men en annan ”boll” fick
väl duga när dagmatte så gärna ville ha en! 😀

Foto: Sara

Kommentera

Det var det där med hundar…1

Anton och Sally

Hundar är olika, det kan även en blind se. Man ska inte ha geten till  trädgårdsmästare, så skaffa inte en hund du inte behöver!
Vem behöver en hund då? I så fall vilken sort?

Vad jag menar är att om du tycker att whippet är gulliga i fåtöljen, behöver inte det betyda att du ska ha en just sådan hund. Det är en jakthund, och vill du kunna öppna dörren och bara släppa ut din hund en timme eller två, kanske du ska satsa på något annat. Din whippet är troligen inte kvar i trädgården…det är en jakthund!

Spåna inte in på hur de ser ut, eller hur duktigaste hundmänniskans perfekte rottweiler är! Om du är nybörjare på hundar, kan du ha minst lika stor glädje, troligen mer, av en ”enklare” hund. Ta reda på vad DU har tänkt dig att göra med hunden, så får det styra om det passar med liten tempelhund, berner sennen, labrador eller något annat. En katt kanske, om du känner dig tveksam till att vara en bra ledare.

Hundar och barn då? Jo, golden retriver är en av de hundraser som bet flest barn, vilket år det nu var. Jag är inte alls förvånad!
Det är synd om hundar som förväntas tåla vad som helst av ett barn, bara för
att den råkar vara gul och gullig! Även en golden med dålig husse och matte
ledsnar! Barn ska INTE ha hundar som leksaker, det får föräldrarna se till!

Jag låter inte mina barn ordna med våra hundar, det är respektlöst mot hunden
att låta en unge styra och ställa med den utan uppsikt! Hunden står ut in i det
längsta, barnen tillhör ju flocken, men när det kommer en annan unge och vill
ordna med hunden, kan den få sig ett tjyvnyp ganska snart, eftersom hunden är
totalt dödstrött på ungar!

Jag kan bidra med information om de hundraser jag haft.

Min första hund var en korsning mellan schäfer 75 % och bordercollie 25%

Schäfer liknade hon mest, fast hon var aningen smartare än en medelmåttig
sådan. Schäfrar fäller. Dygnet runt, hela året och ibland fäller de mer. Men
det är underbara, enkla hundar i övrigt, och mycket trevliga. Det är en gammal
herdehund, och har man tummen i ögat på dem första året, då har man en riktigt bra hund i kanske 10-12 år. En som aldrig drar till skogs eller så, för det finns
inte i hennes värld att dra iväg, om hon inte fått möjlighet som liten.

Min andra hundras var bordercollie. Jag var dum och skaffade mig den utan att ha djur, så det fick jag ordna. I princip är det Sallys ”fel” att jag blev bonde och inte någon vanlig samhällsbo. Men att byta från schäfer till bordercollie, det var en udda känsla! Tänk dig att du lärt dig cykla, så köper du en cykel till, och vet plötsligt inte hur man cyklar! Helt otroligt, men så var det. Tidigare hade jag fått min schäfer till vad som helst, med hjälp av godis och glada tillrop. Nu struntade hunden totalt i godiset, tittade på mig och undrade ”Vad ska vi gööra nu?” istället. Hmmm…

Bordercollie, det låter du bli, om du inte har vallningsarbete på gården åt
den, för annars skaffar den arbetsuppgifter åt sig själv. Det är inte helt
säkert att du ansåg att det var lämpliga arbetsuppgifter den skaffade sig
heller. Den vallar allt som rör sig, om du inte har tummen i ögat på den.
Alltid. Den ska inte få möjlighet att göra fel. Aldrig. Jag tänker skaffa min
fjärde bordercollie på sikt, men det kommer att dröja några år, för jag vet vad
en bordercollie kräver i nedlagd tid för att bli bra. Har man fem barn mellan
3-12 år, då finns inte den tiden. Hinner jag inte innan Diesel-Bosse blivit
gammal, så köper jag en vuxen hund av en tävlingsvallare som inte tycker att
den håller måttet, för då duger den ändå att ha på gården. Jag hinner nog ändå
inte tävla i vallning på många år.

Jag ska beskriva hundarna, mina misstag och lärdomar
här framöver – TJING!

Foto: Gamla Sally & Anton

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna