VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

En fantastisk förebild

Det var det där med att vara bekväm… (läs lat..)

 

 

Om ni läst boken om ”Den lilla röda hönan”, hon som bad katten, råttan och hunden om hjälp att så frön, skörda, mala osv, så förstår ni. Om ni händelsevis INTE läst den sagan, blir det dagens läxa!

 

 

Det ÄR enkelt att gnälla om hur det ser ut i skogen, hur mycket pinnar det ligger kvar, och hur stora spår det blir efter skogsmaskiner. Hur fult det blir när mogen skog tas ned för slutavverkning.
(Jodå, man får GÄRNA komma hit och plocka pinnar och ved som ligger kvar istället!
Hjälp tas tacksamt emot!)

 

 

Det ÄR inte så kul att föryngra och plantera gran om man tillhör kategorin ovan. Varför skulle man bry sig om att plantera nytt? Man hinner ju själv inte få vara med länge nog för att avverka!

 

 

Om man tillhör kategorin som inte är livrädd för arbete, är det dock rätt kul.
Då ser man ju framåt i livet!
Drygt 2000 plantor satte vi.

 

 

Johan sa det till store sonen:

 

”Detta gör jag inte för mig, det är meningslöst!
Men man bör ha en plan och se framåt!
Det är DET som skiljer vinnaren från förloraren.
Framtidstron!
Det är för dig, dina syskon och Astrid!”

 

skogsplantering Astrid
Astrid, hon som kan dra nytta av planteringen.

 

Vad händer då?

 

Jo…då kommer FARFAR, 82 år, och börjar plantera också!

 

Eloge. Världsklass.

 

Tre generationer planterar gran. Eller fyra…

skogsplantering
Pappa, Anton och farfar Sten, planterar gran i Axtorp


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna