VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Tonåringar…

Jag hörde idag på radion, om ett dilemma en kvinna hade.
Hennes son hade kompisar, som alltid hängde hemma hos dem, flera stycken på samma gång. Det kunde stå fem par stora skor i hallen och hon var trött på att vara ungdomsgård. Åt gjorde de också, mycket!

Herregud! Var istället glad för att det är DIG de vill hänga hos, att de inte drar på stan och hittar på skit!

Med tanke på hur billig maten är idag, är det väl inte svårt att ha råd med en halv ost? Man KAN göra dummare saker med pengarna, än att fodra grannarnas ungar…och är det ett enormt bekymmer, får man väl ringa deras föräldrar och be att de bidrar? Köp mindre skit, så räcker pengarna längre! Finns till och med folk som dels äter godis/snacks, dels eldar upp pengar, och ändå anser sig ha rätt att gny om att maten är dyr. Pinsamt.
Jag kan lägga i några extra potatis i grytan…det som inte går åt, steks till kvällen.

Nej, jag är glad är det dånar in ett gäng ungar, jag står inte och snörper på munnen, här är alla välkomna!
Det betyder ju att de gillar oss! Det är ju jättehärligt!
Att kunna ge dessa ungdomar ett extra hem till, en extra trygg plats till där man är sedd och uppskattad!
Det är rikedom för mig.

Man vet dessutom vem man ska ringa, om man behöver hjälp.
Förresten behöver man sällan be om hjälp heller…de kommer och bara fixar!
Halv elva igår kväll, bar några in en säck ved åt mig. Exempelvis.

Sedan när man går där på skolgården väg till något, tillsammans med andra föräldrar, hojtar X antal ungar i olika omgångar, ”HEEEEEJ, Maria! Vad ska du göra idag?” De andra ignoreras fullständigt…

Jag kommer att bli ett minne för många!

*kännermigälskad*
Ett minne blott


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna