VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Pinsamt…

Jag är inte perfekt.

 

Även om det bär mig emot att säga det, så är det lika bra att jag erkänner detta. Jaså, det hade ni listat ut för länge sedan. Så underligt… 😉

 

Dum som ett spån har jag gruvat mig för storstädningen som behöver göras. Vi kan i detta fall kalla det julstädning, för att få en mer påtaglig ångest komma krypande. Ordet ”jul” för med sig en massa ”måsten”, dvs. saker vi absolut inte måste göra, men vi vill ha det gjort.

 

Att gruva sig för att städa, är lika dumt som att gruva sig för något annat man vet behöver göras. Totalt meningslöst, och det tar mer tid och kraft i anspråk att gnälla om det, än att faktiskt börja.

Komma framåt-börja

 

Min ursäkt att inte börja kommer med en härlig projicering av problemet i morse, här skyller jag friskt på andra:

 

”Vi ska städa upp inne idag, du och jag, för jag tycker inte att det är roligare att städa än vad du tycker. Sju personer grisar ner, det är inte bara en som ska städa! Du bor faktiskt i huset också, om du inte visste det!”

 

Husse pratar lite om en skopa han håller på att svetsa på, som behöver bli färdig, och jag lyssnar förstås inte, utan mal på med min kvarn…

 

Sedan säger Husse att gamla hjullastaren håller på att rasa ihop totalt, och kommer inte att kunna användas till att putta snö med ens, än mindre skrapa gödsel med, vilket vi gör flera gånger/vecka. Dess skopa passar inte på nuvarande hjullastare, så detta behöver göras bums.

 

Bah!

 

”Skulle det vara något, jämfört med det viktiga i att ha hunnit putsa fönster och städa kåken innan jul? Du smiter ut så fort något ska göras inne.”

 

muttrade jag medan vi gick upp till nästa djurhall, som nyligen rengjorts med gamla hjullastaren och skopan som inte längre passar.

 

Husse sa ingenting.

 

Hur det nu var, gick vi tillsammans över gårdsplanen upp mot hallen och möttes av rinnande vatten. Här är det minusgrader ute. Något är fel.

 

”Jaha, vi har sjö här”, sa Husse när han öppnade dörren.

”Men det är nog inte mer än en halv kubikmeter vatten på foderbordet, det kunde ju varit värre…”

 

Medan Husse lokaliserade problemet, någon onalig kalv har tuggat av en flexibel gummislang till en vattenkopp, så klafsade jag runt i grönsakssoppan på foderbordet, och gav djuren spannmålskross, dvs. idag blev det gröt till frukost…

 

När alla djur fått mat, hade Husse hunnit laga läckan, så vi gick in och tog kaffe.

 

”Jag tar med ungarna och åker och byter gastuber så jag kan svetsa färdigt skopan då. Så kan du ju få vara i fred och hinna röja lite inne.” sa Husse.

 

Det bär mig emot att erkänna, men jag gör det nu i alla fall. Jag hade redan tidigare insett att jag inte ville byta med honom. Han gick ut efter kvällsmaten igår, och svetsade tills gasen tog slut, han var väl inne vid 22.00. Inte är jag så bra på att svetsa som han, och inte kommer jag att kunna köra ut allt slafsigt vatten från kalvarnas skrapgång med skopan med någon ordning, när den väl blir färdig heller.

 

Därför skriver jag nu denna gnälliga bekännelse, om hur det kan gå, när man ljuger för sig själv och projicerar problemen på andra. Så nu behöver inte du göra samma misstag som jag! 😉

TJING! 😀

P.s. Jo, jag lovar att jag ska börja nu…även om det är motigt… 😛

 

Julstädning

Kommentera

Lilla bondeskolan jämför höst

 

Nu är bonden färdig med skörden!
Vad i allsindar hittar man på nu? Vad gör bonden på hösten?

 

Jo, bonden som inte hinner bygga, laga och renovera på vår, sommar och höst, sätter fart med det ”på lediga stunder”. De där stunderna när sommaren lugnat av och övergått till senare höst, är det dags. Somliga vill få lagat taket i minus 20 grader, för då går det ändå inte att göra något särskilt annat! 😉

 

Så ska betesdjuren in. Det brukar de berätta, med önskvärd tydlighet, när det är dags att komma in. I år har betena krympt tidigt, p.g.a. torkan, så vi har fått stödutfodra med ensilage på några ställen. Då vill amkorna in i stället. Det där med torkan gör ju att man kan gå ner i de snustorra dikena, och komma upp här och var, om man är en liten kalv…
Det var en granne som ringde om det. Då var det bara att ta ett gäng fållgrindar och bygga en hage runt ensilagebalen, och hoppas att de skulle vara sugna på att gå in där. Sedan lasta upp dem i djurvagnen och köra hem dem till en av lösdriftshallarna.

DSC_0871 - Kopia

 

Det gick förvånansvärt bra, men det tog hela förmiddagen att få in ett 30-tal djur. Man vill ju inte precis pressa in fullt med djur, så de blir osams, hellre att de får åka så få som på bilden ovan. De verkade mycket nöjda med sin mindre yta, men med tillgång till halmbädd och ensilage, dygnet runt.

 

 

Så här torrt har det inte varit i Halsäng sedan 1975. Då öppnar sig en massa extra möjligheter, som inte funnits förut. Man kan rensa diken runt träskmarker, som blivit just träskmark, därför att man tidigare inte kunde komma fram med grävmaskin. Så nu går det bra med alla sådana arbeten. På grund av att det varit väldigt blött under många år, så är det hur många sådana arbeten som helst, på tur. Det är så mycket man vill göra. Dessutom har dikena växt igen, det är inte så kul att ta på vadarstövlar för att såga buskar i dikeskanterna heller. Stubbarna blir ju dessutom alldeles för höga, om det står en massa vatten i diket.

 

En dag ringde en man och sa att han tänkte rensa ett gränsdike, mot vår skogsmark. Så det var bara att ge sig dit på eftermiddagen och såga buskar, det går knappt att gräva annars. Det är lagom att börja med en liten eftermiddag, när man inte sågat på länge.

 

Sedan jag började denna skrivelse, har det regnat en del. Då kan man göra annat! Vi har ju möblerat om lite här, så mormors maskinhall blivit djurhall, men sakerna i mormors maskinhall ska ju helst komma under tak de också.

 

Husse ringde Breska Såg en torsdag och frågade om vi kunde komma och såga någon dag.
”Ja i morgon!”, blev svaret.

”Nja, sa Husse, vi har inte tagit ner virket ännu.”

”Men på måndag då?”

”Ja, det kan ju gå…”

 

Så han drog åt skogen och tog ner 50 stock en lördag. Vi for till Breska och sågade, och ökade maskinhallens yta med 200 kvadrat till rimlig kostnad. Kul. Nu är det färdigt.

Maskinhallen

 

Kommentera

Fuck cancer!

 

Det är tungt att se sin granne och fine vän, bli sämre och sämre av sin cancer. Att bygga upp något, det är roligt, men att avveckla på grund av sjukdom, det är sorgligt. Vi har köpt deras kor, så att hustrun slapp sköta dem själv.

 

Att hela tiden märka att kroppen blir sämre och sämre, är fruktansvärt. Att stå bredvid och se på känns maktlöst. Till slut miste han hoppet själv också, och började förbereda omgivningen på att han inte kommer att vara med länge till.

 

Våra barn, som älskade farbrorn och hans fru, har varit med och sett honom gradvis bli sämre, och de hann ge honom varsin kram, innan han for vidare. De är märkbart tagna, men döden är en del av livet, endera vi vill eller ej. Ibland kommer det så plötsligt, oväntat och fel, men här var allt hopp ute, och smärtorna svåra, så då kom ändå döden som en befrielse. Trots allt är det så sorgligt. Men jag har talat med barnen om vad vi kan göra.

 

Om man minns den glade, humoristiske farbrorns alla upptåg, all hökörning, att han slog gräs åt oss, att de kom och firade barnens födelsedagar, med precis klockrena saker, nu i oktober hade farbrorn plockat ihop till en verktygslåda åt Nils, till exempel, då är det lite lättare. Vi har haft så mycket kul ihop! Så länge vi minns honom med glädje, så länge finns han kvar, litegrann i alla fall.

 

Denna bild gjorde jag då min mormor gått bort, vilket jag skrev om här:

 

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2012/06/13/sommarkvall-med-minnen/

 

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2013/06/13/att-bli-ett-fint-minne/

 

Den passar även idag…

Ett minne blott

Fast vi tar en bild till!

 

RIP Peter o Sickan

Kommentera (2)

Hört i Halsäng 20

Höstvinden gav till en pust då vi gick ut genom dörren. Löven virvlade ner från träden.

Elon, 4 år;

”Åhhh! Mamma, hösten faller ner!”

 

 

 

Diskussion om maten, med bondpajken som skruvade takplåt med oss igår:
”Nä, se magra fruntimmer och bordsmargarin, är det värsta jag vet!”

😀

 

 

 

Dessa gjorde vi med lönnlöv och videlöv. (salix-typ)

DSC_0032

Lövrävslyktor gör man så här:

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2013/10/09/hostlyktor/

Kommentera

Höstgnäll

Jag hör gnäll.

En oherrans massa gnäll.

Dagarna i ända, av olika personer. Vad tjänar det till?

 

 

Nu har hösten kommit ordentligt, som vi är vana vid att den brukar göra, fast nästan en månad senare än vanligt. Vi har haft en fantastiskt lång, regnfri och fin sommar, som förvisso gav oss alldeles för liten ensilageskörd, men vi får kompensera med halm och mer kraftfoder, det går att lösa.

 

 

Ni andra då? Som för övrigt knappt vet att ni är beroende av jordbruket?
Gnäll inte, det finns alternativ. Flytta till Florida kanske? 20 grader och sol, året om, dåligt väder visar sig som en vit molntuss på blå himmel.

 

 

Hösten kan väl ändå inte komma som en överraskning varje år? Skärp er!

 

 

Man skulle kunna tänka så här. Vad har jag idag, som jag inte hade för tio år sedan? Har jag åstadkommit något att vara nöjd med? Jag menar nu inte bara materiellt sett, utan även hur jag blivit som person?

 

 

 

Det klart att det är roligt att man kan beställa ett nytt handfat, istället för att leta på Blocket efter ett begagnat, men det är i alla fall viktigare vart man kommit med sig själv. Sedan kan jag tycka att folk skulle vara mer förnöjsamma. Det skulle göra dem gott.

Tacksam-otacksam

 

För tio år sedan var jag faktiskt lite beroende av att andra skulle tycka att det jag gjorde var bra, för att jag skulle tillåta mig att vara nöjd själv. Det är jag inte längre. Det är ju idiotiskt, jag bor inte i deras huvud, hur ska man kunna tillfredsställa allas behov, och varför?

 

 

Idag ruskar jag av mig sådant gnäll direkt. Det ger inget. Det tar energi, att grubbla på vad man borde gjort för att få andra nöjda.

 

 

Nu är det inte långt till jul heller. Pyntet ska snart upp, och då blir det ljust och fint. Det är något att se fram emot! Så var det det där med julklappar…vad i allsindar ska man hitta på?

 
Det är ett välfärdsproblem! 😀

Kommentera (2)

    För att få de senaste uppdateringarna