VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Hört i Halsäng del 14

Det regnade, vecka efter vecka. När jag köpte gummistövlar i juni 2002 till Anton, så slutade det äntligen att regna och Husse sa;

 

”Köp fler gummistövlar, så klarar vi höskörden!”

 

 

Läggdags för Ida 3½ år.

 

Ida: ”Var är min hoklaff, mamma?!”

Mamman:”Hoklaff?”

 

Mamman letar febrilt så flickan ska kunna somna, vad tusan är en hoklaff då? Nallen, kudden, kaninen, allt ratas på löpande band. Mamman puffar till kudden och filten.

 

Mamman: ”Du får sova utan hoklaff, jag hittar den inte.” *stoppar om henne med
täcket varvid en underbart mjuk gul giraff sticker fram*

 

Ida: ”Min HOKLAFF! Du hittade den mamma! Tack!”

 

 

Elon är ute med pappa, de är halv storm när han rundar husknuten och säger:

 

”Pappa, vad FORT det blåser!”

 

 

 

Carl, sju år, funderar.

 

”Man går i skolan måndag-fredag, och på lördagen är en på fotbollscup hele dan.
Tur att ingen går i söndagsskolan också, då finge en aldrig vara hemma ju!”

Foto: Giff-cup i Tidaholm 27/4

Kommentera (2)

Okunskap och allmänt tyckande

Vi har yttrandefrihet i vårt land, och den vill nog ingen vara utan. Men när blev det okay att fara med osanningar? Vem har ansvar för att orden som kommer ur munnen är fakta, och inte bluff. Saker haussas upp till orimliga höjder, trots att det är fullkomligt felaktigt.
Det värsta är att när man påpekar att sanningshalten i det folk tycker, så får
man höra,

 

”Jamen jag tycker inte som du!”

 

Det handlar väl egentligen inte om det. Jag är inte ute efter att alla ska tycka som jag, det vore inbilskt av mig. Jag undrar bara hur man kan trycka huvudet så långt ner i sanden att man inte tar reda på hur det är innan man tycker något, som inte är i närheten av fakta som nuförtiden enkelt kan kollas upp. Det beror kanske på att man inte vill. Det mesta beror på att man inte vill.

Man vill antagligen inte komma fram till fakta som gör att man behöver ompröva sina egna idéer, och riskera att inse att man hade fel. Men som jag sa till barnen häromdagen;

”Den som tror att hon vet allt, har enormt mycket kvar att lära, tänk på det!”

 

Ta det här med vargfrågan exempelvis. När jag skaffat egna djur insåg jag faran, men när jag var en ung och naiv samhällsunge, tyckte jag att vargar var fina, det klart att vi ska ha varg i vårt land.

 

En ”liten” men viktig detalj jag då hade missat, det var inte jag som hade ont av dem då! En del av följande, som givetvis var felaktigt, fick jag höra då;

 

Vargen är utrotningshotad, vi måste ha fler!

 

 

Det visade sig att vargen är ett av Europas vanligaste rovdjur, för att bevara en vettig stam räcker det med sextio vargar i hela Skandinavien.

 

 

Sedan fifflas det med siffror, vi har ”bara” 300 vargar i vårt land, då är de räknade innan valpning, skit i det, vi har visst 400 vargar nu…jaja…

 

 

EU kräver att vi ska ha alla vargar kvar.
Nope. Vi har inget vargavtal med EU, däremot anser de som ovan, att 60 st. i
Skandinavien är lagom. Det gör ca 40 st. i Sverige.

 

 

Vilka är det nu som har idéer om detta? 50 personer ungefär, har hand om detta. De är biologer, zoologer och liknande, som inte bor och verkar i glesbygd. Det är alltså inte de som äger problemet.

 

 

Hur blev det så många vargar? Jo, det blir så om ingen vågar göra något. Vill
de där 1,4 miljoner svenskarna i glesbygden ha dem där? Är det högre
bevarandestatus på varg än på samer? Det är deras levebröd som försvinner i
första hand.

 

 

Vad kan vi bönder göra? Jo, vi kan som i andra länder skaffa boskapsvaktande hundar. Nej, just det, det går inte. I Sverige hjälper det inte att sätta upp skyltar om varning för lös vakthund, för hundägaransvaret gäller även om det inte är sällskapshundar. Så om någon trots skyltar går in på ens marker och blir bortmotad av hunden, är det mitt ansvar som hundägare. Vi är totalt rättslösa.

 

Jag tycker överlag att det vore kul om folk hade lite mer fakta i sitt ”tyckande”, oavsett om det gäller varg eller vad för slags mat vi klimatsmart borde äta.

 

Jag skickar med en länk till en föreläsning av Karl Hedin som hållit på med detta i fem år nu.

Det är tre klipp på 20 minuter och ett på drygt nio, ta er tid att lyssna,
detta är fakta.

 

http://www.youtube.com/watch?v=o1VeOBaP_ZA&feature=player_embedded

 

Här kommer en bra sida att läsa annars, Vargfakta.

 

http://www.vargfakta.se/sida-om-vargangrepp/

 

Foto: Vargvalp i Borås Djurpark

Kommentera (5)

Att bli bättre…

…bör man alltid sträva efter!

Vi var på Floby Antikvariat idag, och sonen kom med en skum pryl och frågade;
”Mamma, vad är det här?”
”Du, det vet jag inte!”
”Men du vet ju allt!”
”Nej du käre vän, den som tror att hon vet allt, har enormt mycket kvar att lära, tänk på det!”

 

I alla fall fanns det en annan anledning att vi for till Floby också.

Mina stora grabbar spelar Kidsvolley, en typ av barnvänlig volleyboll. De har jättebra ledare, som ställer krav, så det händer lite och inte bara blir trams. Det blir ju så
mycket mer lärorikt och så mycket roligare, om inte fel saker tar plats under träningen. Idag var det avslutning för säsongen, med match mot föräldrarna,
varm korv och fika. Den store grabben fick en Paradis-chokladask, för att han var den mest uppmärksamme i gruppen. Koncentrationspris! De som varit med på flest träningar fick också pris. Jättemysigt verkligen. Det tänkte jag när vi skulle hem.

”Hej då, och trevlig sommar till er jag inte ser förrän i höst!” sa jag och gick.

Där jag gick i solen mot parkeringen med lilla Ida i handen, kom jag att tänka på att jag kunde uttryckt mig bättre än så, för att visa uppskattning. Plötsligt kommer en av tränarna ut ur hallen, jag väntade tills han kom inom hörhåll, och så berättade jag det för honom.

Vilket? Jo, att jag verkligen uppskattade allt han gör för våra barn. Att det är roligt att det är så bra träningsdiciplin, och att han gör ett fantastiskt arbete. Han blev ännu längre än vad han vanligen är, och själv är jag rätt nöjd med att jag inte bara tänkte goda tankar, utan att de kom rätt person till del!

Gör er en bra dag – OCH:

Kommentera (2)

Ovanligt vig klant-tant

Jag drabbades av städiver igår. Det händer inte så ofta, så då vill det till att passa på innan ivern lagt sig..

 

Det hela började egentligen med att maken satte upp hyllor ovanför tvättmaskinen. Där tänkte jag förvara såpa, lut, sprit och andra kemitekniska detaljer som borde stått i det städskåp vi inte har. Dessa detaljer har farligt nog stått längst in i sopskåpet tills nu, men å andra sidan har sopskåpet åtminstone haft barnspärr.

 

Alltså blev det nödvändigt att städa ur sopskåpet först, jag satte in två musfällor också…misstankar om inneboende fanns.

Raskt in i badrummet på kvällen, det var dammigt bakom tvättmaskinen, det såg jag ju när Husse satte upp hyllorna. Jag spolade golvet och hasade ut tvättmaskinen när friktionen var låg, det gick tungt ändå. Nu kan man fråga sig, hur många karlar skulle tänka tanken,

 

”Äh, jag skurar badrummet när jag ändå tänkt duscha!”

 

Jaja, när plätten bakom och under maskinen var ren, spolade jag rent där, torkade och såpade resten, så det skulle verka medan jag duschade. Det var då den dumma idén uppenbarade sig. Husse var ju inte hemma, så jag kunde inte få hjälp tillbaka med maskinen.

 

”Jag puttar tillbaka maskinen innan jag skurat golvet, så glider den lätt på såpan!”

 

Föreställ er nu, naken tant 40+, tar tag i ramkanten på Cylinda Sverigetvätten för att lyfta-skjuva tillbaka den – och HALKAR!  😀

 

Jag hann tänka, INTE slå i ansiktet i maskinen, det blir man inte snyggare av! 😉

 

Jag höll i för allt vad jag var värd, och lyckades hålla emot så pass bra att den enda åverkan som blev på mig tycktes vara ett försök att perforera högra bröstet med en ovanligt styv nagelborste som låg uppe på maskinen. Det måste sett vansinnigt roligt ut! 😀

 

Det kändes dock lite i händerna också. När Bambi hade fått fotfäste och tittade på högerhanden, var tre fingrar skurna i. Bläh!

 

Tur man hade barnen hemma, så man inte blodar ner hela plåsterlådan. Dock var de lite stirriga och fumliga i plåsterlådan, när det droppade om morsan…

Men hur kan man i vårt land tillverka något så dumt som en oflyttbar tvättmaskin, med kanter vassa som en konservburk?

Foto: Korkade småmöss från sopskåpet 2011

 

P.s. Apropå Supercat, så hade det gått i en mus i fällan då Husse kom hem. Vår lata katt satt utanför och tittade. Fällan hade just slagit igen, och musen levde. Husse släpper musen åt katten, som inte hugger, utan börjag TASSA lite på den, varpå han tappar bort den in under spisen – GAAAH!

 

VAD har man för nytta av den katten, den kunde hetat Gustaf eller Tom!

Foto: Findus Den Oduglige

Kommentera

Kärlek…

Jag skickade detta som SMS till maken. Det fungerade.

 

 

Fler texter om kärlek:

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2012/07/23/romantisk-bonde/

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2012/12/23/den-fantastiska-julen-1999/

 

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna