Carl och Husse har varit och köpt en dumper hos Karlstedt. Han hade en enormt stor, snäll, lurvig hund. Så sitter vi hela familjen och dricker eftermiddagste, och följande knasiga konversation utspelas:
Husse: ”Vilken fin katt du har, Nils, och vilken mjuk päls han har!”
Nils: ”Mmmm…”
H: ”Ska du inte ta och göra dig ett par kalsonger av honom när han dör?”
N: ”Näädu!”
Carl: ”De ä la ente lönt mä ena lita katt! De vore la bättre å ta Karlstedts hund, då finge du så de räckte te ett par rediga varma bôxer!”
Foto: Kattlåda? I alla fall är det ju inte så mycket skinn på en katt…
Foto: Elon: ”Kolla min LEGO-vante”!
Kommentera
…och större barn då.
De små barnen de får duga som söta mallar!
Foto: Hand- och fothönor av Carl, Elon och Ida
Två händer och en fot/höna går det åt. Använd ganska styvt papper, rita med blyerts, för små barnfötter är sällan stilla. 😉
Jag brukar sätta näbb och fötter på båda sidor, så de är fina även om de hänger fritt. Köp ögon och orange papper till fötterna, eller måla ögon & fötter med lämplig filtpenna.
Foto: Vännens påskhjärta
Så här påskigt blev hjärtat jag gjorde till min vän förra året, förresten.
Man kan ju låta det byta skepnad under året, eller göra några stycken olika och återanvända pyntet. Jag har för mig att jag använde ca 60 cm lång tråd till ett hjärta.
Jag använde elstängseltråd, billigt och finns hemma på gården. 😉
Annars kan man beskriva den som galvaniserad tråd 1,8 mm tjock. Lite mer om hur det är gjort kan man se på denna gamla länk:
http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2013/02/10/langtan-till-varen/
KommenteraDet där med att passera sin egen brevlåda, är inte riskfritt!
Om det händer något, gör det företrädesvis det när man inte är hemma. Det faller under Murphys Lag.
Igår fick ju mannen för sig att göra det. Han tog en sväng till Vargön, det tar väl minst 1½ timme dit. Jag tänkte satt en deg eller hitta på något kul med småbarnen, men som tur var hann jag inte iväg, för plötsligt ringde svärmor från mobilen med andan i halsen och sa att det var tjurar ute. Hon hade lyckats vända några som var på väg utåt
landsvägen.
Jaha. Tjurar ute. Vilken hall har de kommit ifrån då? Är det småkalvar? Nja, då hade nog inte svärmor sagt att det var just tjurar…
Nu bar det sig inte bättre än att det var de i princip slaktfärdiga tjurarna i den hallen närmast vårt hus. Om man leker lite med tanken och refererar till tavlan ovan… Det kan vara motigt.
Var det inte lite fånigt av mig att säkra grinden de nu fått upp med ett endaste blått balsnöre?
Kunde jag inte gjort det först, och sedan direkt kompletterat med en kraftig halsrem?
Måste de få upp en grind som kräver tvåhandsfattning samt uppknytandet av ett snöre?
Måste Husse vara långt hemifrån, när det händer?
Måste det verkligen vara nu de rymmer?
Måste de verkligen ha rymt allihop?
Måste det vara 50-60 stycken i den hall, där de får upp grinden?
Måste de få det just när jag bara har småbarn hemma, och svärföräldrar från 30-talet?
Varför trodde jag att de skulle vara hungriga och vilja komma in två timmar efter frukost?
Varför trodde jag att jag skulle klara det själv?
Varför körde Husse över vår fungerande vallhund för ett tag sedan?
Varför har vi inga fasta grindar på lämpliga ställen på gården?
Varför är John Deeren, hjullastaren och Volvo 400 med kärra för korta att täppa till hål med?
Varför har de flyttbara fållgrindarna man kan komplettera hålen med, frusit fast i backen?
Varför måste de riva hål på alla ensilagebalar de når?
Varför måste de springa som idioter, hoppa och jaga varandra och mig?
Varför har jag inte skaffat bättre kondis?
Varför springer tvillingarna ut i trädgården i minus 10 grader, endast i stövlar och innekläder?
Varför måste de riva ner det fiolsträngsspända, nyuppsatta staketet till kalvarnas vinterhage, och beblanda sig med dem?
Varför måste de där kalvarna springa ut och leva stolle också?
Varför gick ett antal av dem med in i hallen där de stora bor?
Många funderingar – ett svar;
Därför att det går!
Nåja, jag fick ge upp för stunden, göra iordning middag, gå in och lägga de iskalla barnen att sova middag, medan svärmor och svärfar passade djuren så gott de kunde. Synd att de inte vaktade hallens baksida, mot vinterhagen och de andra kalvarna, men man kan inte vara överallt på samma gång.
När barnen somnat, gick jag ut och försökte få in dem igen. Då kom Husse och hans bror till hjälp, så till slut fick vi ihop det någorlunda. Några var på fel ställe fortfarande, de är inte lättsorterade. Det ångade om de stollarna när de kommit in igen.
Det var då jag tittade på klockan. Oj. Kören börjar klockan fem i Brismene, och jag skulle komma i god tid för vi skulle planera och fixa lite annat också. Fort in och byta om!
Det fick jag slå ur hågen direkt! Spegelbilden berättade för mig att här gällde blötläggning! Dynga på tanten uppifrån och ner! Tur att det inte var lerigt också. Jag hann inte så mycket på min lediga söndag… 😀
Foto: Testosteronstinna ”smågrabbar” på egna äventyr…
Kommentera