VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Sommarkväll med minnen

Äntligen tror jag att det har blivit sommar!

Det finns de som undrar vad vi bönder gör på somrarna, när vi släppt ut alla djur!

Det kan hända att mesta tiden åtgår till att ordna vinterfoder åt dem.

För det första släpper man bara ut de som är äldre än ett halvår, de minsta är för
klena och får lätt lunginflammation om det blir kallt och regnigt. De allra
största blir också inne, de som strax ska få enkelbiljett till Skövde.

Jag och mannen hade en först en kvällspromenad bland ca 80 tjurar på mormors gård, man behöver se över betesdjuren. Tjurarna uppförde sig, så det gick fint. Sedan
vattnade vi korna och räknade in amkalvarna och det var en lugn och ljuvlig
kväll.

Min kära mormor ska begravas idag, och det var en del tankar om hennes liv när vi gick där i hagen. Vilket slitsamt liv och i slutet av 80-talet fastnade hon med
benet i en gödselskruv som först tog foten, sedan smalbenet, innan hon fick tag
i något rör att hålla sig fast vid. Hade hon tappat taget, hade det varit
färdigt. Hennes sambo hann stänga av innan hon tappade taget, och detta är en
fruktansvärd historia med lång konvalescens.

Trots allt har mormor ändå tagit det hela med fattning, men muttrat;

”Det kunde väl hänt någon som ändå bara sitter!” Det gjorde nämligen inte min mormor.

Hon fick benprotes för äldre damer, den slet hon ut! Hon fick ha en avsedd för tolvåringar istället. Jag vet inte hur många kryckor hon hann slita ut under årens lopp, men en gång kom hon hem och sa att nu har de fått något att skratta åt i stan
igen!

”De frågade vad jag gjorde med alla kryckor, eftersom de gick åt i en så rasande takt, och jag sa som det var att jag går i markerna, motar hönor och petar i sorkhål och
sådant förstås!”

När hon fått sin permobil, använde hon den flitigt. Den fick verkligen bekänna färg, för i Halsäng finns ingen asfalt, och mormor höll sig inte precis på vägen heller.

Hon körde barnbarnsbarnen i knäet och plockade blommor, de kunde vara ute i
timmar!

En dag fick hon för sig att åka ner och se hur det blivit i skogen efter
avverkningen. Sambon låg väl troligen på soffan.

Det finns folk med två ben som har svårt att där man avverkat skog. Det är inte
enklare att köra där med permobil! Mormor körde ner till skogen, såg sig om en stund och körde sedan fast.

Hon hade kört i en grop som inte syntes då den var täckt med granris.

Vad gör då en dam i 80-årsåldern, som kört fast med permobil långt borta i skogen?

Det frågade jag henne. ”Tja, mobilen hade jag på köksbordet så jag fick använda
min fantasi. Den orkade ju inte upp med mig på, så jag tog kryckorna och gick
ner i gropen bakom permobilen, körde den framåt och hoppade efter, tills den
kom upp. Sen var det bara att åka hem!”

Gissa om jag älskar min mormor!

Tänk att hon tyckte så mycket om sina rosor, som blommar en kort tid, med överdådigt doftande blommor. Av någon anledning började de slå ut ordentligt igår, så alla barnen ska få varsin med sig att lägga på kistan som en sista hälsning i eftermiddag. Det känns som att det var meningen – tack för det.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna