Kom ihåg mig

Varför välja vallhund?

Jag hade en gång hade en gårdshund, schäfer/bordercollie, och han såg ut som en schäfer, jättesnäll, och kunde köra ut djuren från foderbordet! Underbar hund! Lufsade på gården. Men inte i NÄRHETEN så tänkande och styrbar som en vallhund avlad för detta ändamål!

Innan honom hade jag mindre gård, och en syster till honom.

Jättebra vakthund, spårade och kunde MASSOR.

MEN! Bara som komplement!

Många rekommenderar, enligt mig felaktigt, den ena trevliga hundrasen efter den andra, som fantastisk gårdshund, och med deras erfarenheter, är det förstås sant. Det råder inga tvivel om det!

Eftersom jag anser att jag har erfarenhet i frågan, vill jag säga att alla kombiverktyg, är sämre än specialverktyg, en all aroundsadel till en häst, ska man kunna rida både dressyr och hoppning i, jag anser att den passar varken till dressyr eller hoppning! Som liknelse.

Som reserv och komplement fungerar många hundraser till gårdshund, och somliga går att lära viss vallning, javisst, men inte som enda alternativ. Att just LÄRA dem vallning, behövs sällan på hund avlad för vallning, de har det i sig. Samt att de naturligtvis är som en vanlig gosig soffhund också.

Border collie
Min tredje Bordercollie, Diesel-Bosse

Inte ens alla vallhundar, blir strålande i vallning, så varför rekommendera en Fiat till någon som egentligen behöver en Ferrari?
SAM_1398
Foto: Ferrarin Diesel-Bosse som flyttar tjurar

Förträffliga människor!

Nu är jag faktiskt arg.
Arg på er som anser sig vara så mycket förmer än andra.

Jag talade med min svärmor om det, och jag sa att;

”En del tycks ha ett så ointressant liv, att de väljer att grotta ner sig i andras olycka, och jag tycker att det är SÅ fult!
De DÖLJER det inte ens, utan skvallrar helt öppet, så att de drabbade säkert ska få mer salt i såren!
De måste väl vara mycket lyckade, briljanta och felfria människor!?”

Verna:
”Det är bara att gratulera dem, till att de är så fantastiskt lyckade själva!
Det kanske kan ge dem något att tänka på, om de nu förmår att tänka…”

Oerhört bra idé faktiskt, jag tror minsann att jag ska börja med det!
Jag undrar vad det är som driver folk att bete sig på det viset! ”Vuxna människor”!
Kom inte och tala om att barnen är dåligt fostrade nuförtiden, när ni inte kan bete er vettigt själva!

Jag vågar stå upp för de som inte orkar själva! Jag vågar lägga handen på någons axel och säga;
”Det där du sa, det ska du inte ens tänka!!! Och OM du tänker det, låt det stanna i  din hjärna i så fall!
Man ska inte tycka  saker, utan att veta! Du vet inget! Dessutom har du inte med det att göra!”

Gör det ni också!

Och kom ihåg…

Behandlad illa

En fantastisk förebild

Det var det där med att vara bekväm… (läs lat..)

 

 

Om ni läst boken om ”Den lilla röda hönan”, hon som bad katten, råttan och hunden om hjälp att så frön, skörda, mala osv, så förstår ni. Om ni händelsevis INTE läst den sagan, blir det dagens läxa!

 

 

Det ÄR enkelt att gnälla om hur det ser ut i skogen, hur mycket pinnar det ligger kvar, och hur stora spår det blir efter skogsmaskiner. Hur fult det blir när mogen skog tas ned för slutavverkning.
(Jodå, man får GÄRNA komma hit och plocka pinnar och ved som ligger kvar istället!
Hjälp tas tacksamt emot!)

 

 

Det ÄR inte så kul att föryngra och plantera gran om man tillhör kategorin ovan. Varför skulle man bry sig om att plantera nytt? Man hinner ju själv inte få vara med länge nog för att avverka!

 

 

Om man tillhör kategorin som inte är livrädd för arbete, är det dock rätt kul.
Då ser man ju framåt i livet!
Drygt 2000 plantor satte vi.

 

 

Johan sa det till store sonen:

 

”Detta gör jag inte för mig, det är meningslöst!
Men man bör ha en plan och se framåt!
Det är DET som skiljer vinnaren från förloraren.
Framtidstron!
Det är för dig, dina syskon och Astrid!”

 

skogsplantering Astrid
Astrid, hon som kan dra nytta av planteringen.

 

Vad händer då?

 

Jo…då kommer FARFAR, 82 år, och börjar plantera också!

 

Eloge. Världsklass.

 

Tre generationer planterar gran. Eller fyra…

skogsplantering
Pappa, Anton och farfar Sten, planterar gran i Axtorp

Väx upp!

Fembarnsmamman här…

Fick höra talas om en familj där det ena syskonet (A) har barn, det andra (B) inte.
B vill heller inte ha barn, för B tycker inte om barn.
A har en 2-åring, som väsnas (leker) och är i vägen för B vid släktmiddagar. B vägrar gå undan, trots att B är den enda som störs av en helt vanlig mysig 2-åring, som alla andra släktingar älskar att leka med. B är alltså oerhört barnslig. Man MÅSTE inte ”gilla barn” men…

Jag skulle aldrig påstå att jag gillar:
Selleri
Dryga grabbar i 25-årsåldern
30-åriga brats
Folk som gnäller
Stinkande gubbar
Elaka amkor
Gäss
Barn i allmänhet
Hundar som hoppar

Seriöst förstår jag inte alls varför det ska vara självklart heller.

Jag AVSKYR ofostrat folk över lag, barnen kan inte hjälpa sin situation, det är föräldrars sak att hålla ordning på sina ungar. Jag blir dödstrött på dem då de inte gör det!

Men. Ungar upp till 2-3 år är SMÅ. Det är en annan sak. De ÖVAR fortfarande på att lära sig att passa in i vår värld, och har man inte överseende med det, bör man som ni skriver gå därifrån/fråga om de behöver hjälp.

Ge inte er själva dåligt samvete för att ni ”inte gillar barn”!

Man måste inte det. Alls.

Jag träffade en oerhört smart och rolig 2-åring som hjälpte mig att fatta att de är som alla andra människor! Olika! Och kortare än jag. Det är enda skillnaden!

Jag gillar inte alla människor. Barn är människor. Varför skulle jag gilla alla barn? Nänä, det krävdes att träffa en BRA unge för att jag skulle fatta.

Då jag är kraftigt allergisk mot gnäll, tog det ett tag…
🤣🤣🤣

Jag är kanske en elak mamma…mina barn ska se till att inte stå i vägen för folk och väsnas i onödan. Jag gillar inte heller det. Och FAKTISKT så är det något som många föräldrar inte ens brytt sig om att lära sina barn innan de börjar SKOLAN!
Skandal!

I exemplet ovan, talar vi om väldigt SMÅ barn, och de är inte så lättstyrda precis med om de väsnas lite eller ej, det får man verkligen tåla…men, jag skulle vilja berätta hur jag tycker med lite större.

Exempel:
Jag kan alltså ha haft barn här en stund på dagen, och de måste roas hela tiden,
annars tjafsar, gnäller och beter de sig så jag blir matt i pälsen.
Helt trött när de åkte.

Senare kommer Johanna Bladh med en 4-5 ungar och häver in dem till mig. Pälsen blir glansig och fin igen, jag vet att de sköter sig, och håller sams, inte vare sig väsnas, stör eller förstör. Jag kan till och med gå ut och lämna några av dem åt sitt eget ”öde”, med mina fem, utan att vara det minsta orolig. Inga problem, utan bara kul att ha dem, man behöver liksom inte ens fundera på vad klockan är och när de blir hämtade, för de ungarna bara tillför glädje!

Så det är STOR skillnad på VAD för människor man har omkring sig. Det har inget att göra med ålder, utan det har att göra med om deras föräldrar (om man nu är fem år eller 30) har LÄRT dem hur man beter sig bland folk!

Om du ser ngn utan leende

Tonåringar…

Jag hörde idag på radion, om ett dilemma en kvinna hade.
Hennes son hade kompisar, som alltid hängde hemma hos dem, flera stycken på samma gång. Det kunde stå fem par stora skor i hallen och hon var trött på att vara ungdomsgård. Åt gjorde de också, mycket!

Herregud! Var istället glad för att det är DIG de vill hänga hos, att de inte drar på stan och hittar på skit!

Med tanke på hur billig maten är idag, är det väl inte svårt att ha råd med en halv ost? Man KAN göra dummare saker med pengarna, än att fodra grannarnas ungar…och är det ett enormt bekymmer, får man väl ringa deras föräldrar och be att de bidrar? Köp mindre skit, så räcker pengarna längre! Finns till och med folk som dels äter godis/snacks, dels eldar upp pengar, och ändå anser sig ha rätt att gny om att maten är dyr. Pinsamt.
Jag kan lägga i några extra potatis i grytan…det som inte går åt, steks till kvällen.

Nej, jag är glad är det dånar in ett gäng ungar, jag står inte och snörper på munnen, här är alla välkomna!
Det betyder ju att de gillar oss! Det är ju jättehärligt!
Att kunna ge dessa ungdomar ett extra hem till, en extra trygg plats till där man är sedd och uppskattad!
Det är rikedom för mig.

Man vet dessutom vem man ska ringa, om man behöver hjälp.
Förresten behöver man sällan be om hjälp heller…de kommer och bara fixar!
Halv elva igår kväll, bar några in en säck ved åt mig. Exempelvis.

Sedan när man går där på skolgården väg till något, tillsammans med andra föräldrar, hojtar X antal ungar i olika omgångar, ”HEEEEEJ, Maria! Vad ska du göra idag?” De andra ignoreras fullständigt…

Jag kommer att bli ett minne för många!

*kännermigälskad*
Ett minne blott

Older Posts »

annonser