Månadsarkiv: oktober 2017

Annons

Spelmissbruk, när familjer faller som käglor.

När jag var 20 började jag jobba på krogen. Jag jobbade bakom Black Jack-bordet och var tjejen som det var chysst att ligga bra till hos. Stoneface och såklart, en läckerbit i stilettklackat, väst och snäv kjol.
Jag jobbade på provision, det gjorde många dealers på krogens casinon och oddsen var katastrofala. I alla fall för spelarna, för mig var det rätt bra. Jag vann på lika t.o.m 19 och på 20-21 fick spelarna behålla insatsen. Till liten tröst, de flesta ”fredagsspelarna” kom ”bara” för att ha en kul kväll på stan. Dom spelade bort ett par hundra för skojs skull utan att det gjorde vidare hål i plånboken och fortsatte sen till dansgolvet. Enstaka tillfällen mötte jag människor som spelade bort hela lönen. Jag funderade inte så mycket över det, helt krasst så betydde det ju faktiskt att jag den månaden kunde laga bilen och den enes bröd ni vet… det hände så sällan.

Så startade staten upp sina casinon. Cosmopol skulle etableras i 4 svenska städer och en av dom var min hemstad Malmö. Det var fluorescerande ljus, en anrik slottbyggnad, personal i mörk kostym och stjärnglans. Jag sökte och fick jobb.

Men statens casino var annorlunda än krogens. Här fanns yrkesspelarna, här fanns dom som spelade i sin ensamhet långt ifrån fredagskvällens glada stämning, här spelade unga människor bort sin framtid och ensamstående mödrar hela matkassan. Hit kom barn för att hämta hem sina föräldrar, för att bokstavligen slita dom från spelautomaten. – Och nekades inträde i receptionen med hänvisning till casinots 18-årsgräns. Det hände att det lilla barnet då sprang hem och hämtade ett äldre syskon. Då gick det bra att hämta ut mamma, men först efter att sonen/dottern betalat entréavgiften för att få äntra spelhallen.

Här fanns dom manliga spelarna, ja, för det var män, som tyckte att dom kunde behandla personalen hur som helst, här fanns mellancheferna som instruerade oss personal att ge specialregler för vissa eftersom just dom spenderade exceptionellt mycket pengar. Kort sagt, på statens Casino handlade det om pengar. Big business, cash i finansministerns kassa. Vad spelade det för roll att ett par familjer gick sönder, det skapade ju såå mycket gott för ungdomsidrotten!

Visst kunde man erbjudas att få hjälp att sluta spela. Det låg små visitkort till en hjälplinje för spelmissbrukare lite här och där. Men de tenderade att blekna i skenet från det ständigt blinkande texten om chansen till jackpot som matades ut från stora skärmar.
Man kunde även få hjälp att ”stänga av sig”. Tillsammans med en anställd fick man skriva på ett kontrakt att inte få gå till casinot inom en tidbegränsad tid. Men detta avtal kom fram först efter att spelaren förlorat allt.
Jag minns en ung grabb som kom in som kung, 3 timmar senare kom han ut utan besparingar, utan bil, utan liv i blicken. Jag som receptionist fick inte hjälpa, fick inte säga snälla spela inte mer, fick inte berätta för hans mamma och pappa att han var där. Jodå, för spelarna hade rätt till sekretess. SEKRETESS?? HUR FAN tänkte våra folkvalda makthavare? Rätt till sekretess, vad hände med rätt till hjälp från samhället för den som är svag, vad hände med ett barns rätt till en fungerande familj?

Därför blir jag bedrövad när stora svenska kändisar nedlåter sig till att göra reklam för spelsajter. I ett samhälle där spelmissbruket breder ut sig och där liv går i kras varje dag så lockar inflytelserika personligheter oss att spela mera. Jag förmodar att de fick bra betalt men det leder mig till samma fråga om och om igen, kan pengar verkligen rättfärdiga allt?

Annons

Värmlands skatter & en avundsjuk svensk!

Visst kommer ni ihåg Nils-Olof och Carina? Dom träffades i Bonde söker fru året efter oss och kärleken slog till!❤Vips hade Carina lämnat Göteborg och ett välbetalt jobb som illustratör och blivit hönsfarmare i Koppom, sen kom en liten bebbe och tusen vardagsutmaningar i en ny tillvaro i glesbygden.
Men denna sprudlande kvinna var övertygad om att det visst skulle gå att driva en blomstrande verksamhet långt från storstans brus och locka tusentals gäster; ”Varför skulle det INTE funka lixom?” 😉
Och tro´t eller ej men under junis första solvarma dagar slog Värmlands första glassfabrik & caféet Just a Farm i Norra Lian upp portarna! – För storstadsbruden hade lärt sig göra glass. Med besked! Med bygdens bär och lokalproducerad mjölk som råvara skapades smaksymfonier och folket vallfärdade! Tusentals glass-sugna har besökt Norra Lian i sommar, en by som har 21 hus och där man vanligtvis kunnat räkna de främmande bilarna på handen!
Och ooh nej, jag är inte lite avundsjuk, jag är MYCKET avundsjuk!!!😂😂 För jag vill också komma på den perfekta affärsidén! Och bli rik som ett troll!
Självklart ska vi kika förbi i sommar, och självklart kommer jag bli grön i nyllet jag ser kön till frysdisken… 😉
Vi tänker passa på att göra Värmland också när vi ändå är i krokarna (Ehh, Rättvik är väl i krokarna? För mig som infödd skåning är både Dalarna och Värmland lite diffusa place hundans långt borta). Jag menar, det är ju faktiskt home of både Nils Holgersson, Sveriges främsta Jazzböna och Wasa Knäckebröd!

Glassmakaren i Koppom!

Glassmakaren i Koppom!