Ibland blir man bara så himla glad! Igår hade en helt vanlig människa kommenterat i bloggen att hon tyckte att jag skrev roligt och bra men att det var synd att jag inte skrev oftare. 🙂 Så gulligt skrivet!
Själva skrivandet i olika former ligger, och har alltid legat, mig ganska varmt om hjärtat.
12 bast gammal hade jag t.ex redan påbörjat ett antal romaner som tyvärr aldrig blev färdigskrivna om allt från hästar till magiska kaniner! 😉
I lågstadiet bombarderade jag stackars fröken med hemmagjorda humorhistorier i skrivhäftet och i högstadiet skrev jag en smäktande kärlekshistoria på nationella provet som klirrade in en 5:a i slutbetyg.
Efter första pirriga uppsatsskrivningen på gymnasiet förkunnade nya fröken att hon skulle läsa upp den bästa…och sen fick hela klassen lyssna på min litterära tidsresa från Pablo Pingvin till ”Jill och drömhästen” medans jag satt röd som en kokt kräfta i bänken. 🙂
Som ung stalltjej skrev jag såklart i klubbtidningen men tröttnade efter att ordföranden i ungdomsstyrelsen strukit mitt namn under texterna och istället satt dit sitt eget (varsågod, en känga 20 år i efterhand!).
Jag började skriva för Sveriges största ridsporttidning. Minns mitt första arbetsprov, att skriva referat från EM i Voltige! Nervöst var det, i en facktext gäller det att få alla namn och siffror rätt och samtidigt få texten att flyta utan att bli för torrsmält. Men jag klarade mig och fick skriva en längre artikel från VM. Åren som följde hade jag ofta med artiklar, jag skrev och fotograferade allt från klubbtävlingar till mästerskap och gjorde även större bildreportage om t.ex ridresor och ryttarmode. För Ridsportförbundet skrev jag också diverse informationsmaterial. En period skrev jag även för ytterligare 2 hästmagasin, ett för vuxna och ett för barn, där jag kunde vara lite friare i val av ämne och utformning.
Idag är jag inte i närheten så aktiv inom ridsport som jag har varit. Visst, det står två underbara hästgrabbar i hagen som jag pysslar om och rider några gånger i veckan men tävlandet är nerlagt och även domarjobbet ligger på is. Därför blir det inga hästartiklar heller.
Men bloggen finns, där jag skriver om vardagen, och den är jag mitt uppe i, alla dagar på året! 😀
