Månadsarkiv: juni 2017

Annons

Jag är en god hustru!

Klockan har precis pinglat nio och jag har hunnit botanisera på Ica Maxi och sitter nu snällt och väntar på en slangfirma (heter det så??) dit jag levererat skitig slang som tydligen ska pressas om och hamna i nån motor som Klas för tillfället pular med. Gissa om jag ser ut som en grön exotisk pippifågel med ren ljus tröja och klirriga armband bland alla oljeosande hylsor och andra mackapärer…
Men som den goda, rejäla hustru man är ser jag det naturligtvis som min livsuppgift att sköta även dessa bisysslor.🤣 Jag hittar förresten numera även till Swedol, Odal, Malmqvist & Edling samt Ad Bildelar lika bra som jag hittar till Lindex och Kappahl! 😁😁

Stackars Desigual-väskan känner sig något malplacerad...

Stackars Desigual-väskan känner sig något malplacerad…

Slang var det här!

Slang var det här!

Annons

Sommarkväll!

Nu ger jag katten i det här med blogg. Tänker jag ofta. För vissa perioder hinner jag bara inte. Eller visst, jag skulle hinna om jag valde bort Alfreds middagsbjudning vid leksaksgrillen med delikata plasttomater och korv eller om jag dissade min och Klas obligatoriska testund på kvällskvisten, men, det vill jag inte.
Samtidigt så gillar jag verkligen att skriva! Det har jag gjort sen jag började som frilansreporter på diverse hästtidningar för nästan 15 år sen. (Rota fram nån gammal Ridsport eller Min Häst ur gömmorna så hittar ni säkert nåt av mig!).
Och så bara så där, pang, så sitter man här en sommarkväll, Klas är och lagar en strejkande skylift och Alfred sover hos farmor och farfar och jag, jag kände kli i fingrarna och sprittande skrivarinspiration komma krypande längs ryggraden!

En gång läste jag en Facebook-status där det stod ”Jag är 25 år och har allt jag någonsin önskat”. Vid den tiden i livet var jag 34 och hade definitivt INTE allt jag någonsin önskat så jag tänkte lite försiktigt att Hoppsan, ska Jag någonsin skriva detta jag med?
Svaret är kort och koncist nej, jag är så löjligt skrockfull att jag aldrig skulle våga sätta nåt sånt på pränt för då är jag bergis på att det snabbare än tåget skulle trilla ett lass tegelstenar från första bästa moln ner i min skalle eller så skulle jag trampa på en giftig orm. Eller så skulle jag tappa tänderna. Högmod går före fall och allt det där, ni fattar, va? 😉
Men jag vill i alla fall försöka mig på att beskriva den otroligt bautastora glädje jag känner över att få dela livet med Klas! Inte är vi rika som troll och inte har vi tid att resa på feta semestrar och våra bilar tävlar om vilken som ska få åka till skroten först. Inte hinner vi förresten måla huset heller och vår köksträdgård är totalt misslyckad.
Men ändå skulle jag inte vilja byta med någon annan.
För jag får vakna och gå och lägga mig med min allra bästa polare. I vått och torrt finns vi där för varandra och då gör det inte så mycket att morötterna är minst i grannskapet och att man får rostfläckar på nya kjolen när man hoppar i bilen! 😀

Cowboy-Klas i Vilda Västern.

Cowboy-Klas i Vilda Västern.

Macho-Klas! Vem fan är Indiana Jones & Crocodile Dundee?

Macho-Klas! Vem fan är Indiana Jones & Crocodile Dundee?

Mys på kvällskvisten!

Mys på kvällskvisten!