Välkommen till min blogg! Känner ni igen mig så är det nog för att ni hösten 2012 såg mig testa på diverse bondesysslor i TV & bli uppäten av östgötska mygg. Ljuv musik uppstod och bonden blev "min" en vacker sommardag året efter! Sedan dess har familjen utökats med 2 minigrisar, 1 extra häst samt vår egen Bebis-Karlsson Alfred! Här kan ni följa mitt liv & vad vi sysslar med i Kolmårdsskogen!

På ett dansgolv med Lootus, bästa födelsedagspresenten!

Ursäkta om jag tjatar men jag bara måste få säga det igen:
-Jag har världens, världens bästa man!❤️
För även om jag trivs så det knakar och älskar tillvaron i Kolmården med granar istället för grannar så fattar Klas utan att jag behöver säga det att jag vinkade solong till en ganska stor del av mig själv när jag lämnade Malmö och bytte dansskorna mot gummistövlar.

Jag har dansat i hela mitt vuxna liv. Jag började med Samba, halkade in på Salsa och älskade det från först stund! Tog alla kurser som gick att ta i Skåne och reste sedan till Gran Canaria för att lära mig så mycket det bara gick. 6 månader, 100 privatlektioner och säkert 1000 danser senare reste jag tillbaka hem och öppnade dansskolan Coracao Dancers (fritt översatt ”Dansa med hjärtat”)! Sen dess har jag haft en hel drös med elever, rest till när och fjärran för att andas dans och svängt dom ludna med några av världens bästa dansare.
Allt det lämnade jag bakom mig när jag och Klas körde från Malmö med fullpackad skåpbil för ganska exakt 4 år sedan. Visst har jag haft både Zumba, Vattengympa och försökt med en och annan Salsalektion här i bygden men det är inte samma sak. T.o.m den där bästa, bästa mannen har ställt upp och hängt med på kurs och lärt sig Salsa för min skull (vilket jag älskar dig ännu mer för, kära man!) även om han innerst inne tyckt att det varit mer intressant att putsa skor… ?

Så när jag fyllde år satt det en fastklistrad bild på suuperduktige Kristjan Lootus (Let´s Dance om nån har missat det) i en stor låda som jag fick i famnen;
-”Åk och dansa och ha roligt, din man betalar!”, stod det på en liten post-it…
– Sa jag att jag har världens bästa man, förresten?!?

Och efter förkylningar, snuva, och dagisbaciller som satt käppar i hjulen kom jag verkligen iväg i söndags!
16 mil i bil och med slitna dansskor i väskan och fjärilar i magen kom jag fram och tänkte att nu har jag säkert glömt bort precis allt jag nånsin lärt mig och kommer se ut som en gammal kakform på golvet!

Men, knäna skakade faktiskt bara en liten, liten stund och sen flöt det faktiskt rätt bra! Och det var sååå obeskrivligt, glimrande roligt. Och när jag grävde fram mina dammiga gamla skor så hittade jag något mer, minst lika viktigt, nämligen den där saknade biten av mig själv; Bland gamla gympadojjor, ullsulor, en udda toffel och Klas cowboyboots låg den där! Lite stukad efter att ha varit undanskuffad så länge men fullt användbar och klart redo för nya tag!
– Så, hörni, Let´s Dance, ge mig ett par veckor så kan ni ringa sen, Karlsson är redo! ???

Kommentar överflödig!

Kommentar överflödig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *