Välkommen till min blogg! Känner ni igen mig så är det nog för att ni hösten 2012 såg mig testa på diverse bondesysslor i TV & bli uppäten av östgötska mygg. Ljuv musik uppstod och bonden blev "min" en vacker sommardag året efter! Sedan dess har familjen utökats med 2 minigrisar, 1 extra häst samt vår egen Bebis-Karlsson Alfred! Här kan ni följa mitt liv & vad vi sysslar med i Kolmårdsskogen!

Vi har loppor!

Haft loppor nån gång?
Om inte så ska jag be att få tala om att det inte är något vidare lattjobaloo. Just när man tyckte att vi faktiskt började få lite ordning på torpet; Jo, för bord, stolar och servis för 90 pers har faktiskt anlänt till Sandviksgården och bokningarna börjar ramla in. Och husvagnen är nästan höststädad och Klas har nästan städat gårdsplanen och grisfan har nästan slutat rymma så vi ser ut att få behålla det som är kvar av vår arma gräsmatta och då……får vi loppor!

Klas hade sett konstig ut på halsen ett tag men eftersom han är rödhårig med känslig hy så blev jag inte vidare misstänksam, han blir lite flammig då och då! Men att nån tuggar på Alfred, det är en annan sak! Så igår tröttnade jag på att ha en son som ser ut som en prickig korv och drog iväg till vårdcentralen. Och jodå, ungen visade sig med största säkerhet vara ett solklart exemplar av smörgåsbord för snyltare det visade sig att det som jag trott var en sent utbrott av tonårsfinnar i min egen panna också var sviterna efter nattliga lopp-skrovmål! Fy faaan!!!! Karlssonska Villan invaderad av loppor!!! Halmloppor, gräsloppor, råttloppor eller kattloppor, dom har inte direkt lämnat fram sina pass för att styrka sitt ursprung men en sak är säker och det är att samtliga är särdeles ovälkomna!

Så igår kväll gick vi inte på bio och såg en bra film, vi satt inte i soffan och myste med ostbågar och vi gick inte en romantisk promenad i månskenet. Istället lämnade vi Alfred till mormor och slängde ut kuddar, kläder och gamla leksaker, tvättade allt vi kunde hitta och rev ner spindelväv, dammsög och gick på jakt efter loppspår. Och svor gjorde vi också (mest jag). Och blev nästan ovänner på kuppen. Och jag tyckte naturligtvis att det var liite mer Klas fel eftersom hans arbetskläder är skitigare än mina… 😉
Men i morse var det första Klas sa när vi vaknade att ”Nu skaffar vi städjälp”. För även om jag förstår att han som bonde måste få tillåtas dra in lite loppor sådär då och då så förstår han också att som stadstjej blir man lite uppjagad när ens lilla barn blir kvällsmat och själv ska man helt plötsligt försöka matcha kläderna med 14 ilsket röda knölar i nyllet!

Inte konstigt om det slinker med en och annan loppa in!

Inte konstigt om det slinker med en och annan loppa in!

FOTNOT. Tro nu för guds skull inte att vårt hus ser ut som en soptipp för vi har faktiskt ganska fint men med en hästtjej och en bonde så blir det mycket mög som släpas in varje dag och får vi välja så umgås vi hellre med varandra och Alfred än dammsuger. 😉

7 reaktioner på ”Vi har loppor!

    1. Tack, det var trevligt skrivet!
      Jag kan ju naturligtvis ha fel men det verkar inte som att du gillar vare sig min blogg eller det sätt jag skriver på, så då kan man ju fråga sig varför du läser den? Kanske skulle du få ut mer av att följa en annan blogg! Må så gott, vem du än är!

  1. Så klart ni ska ha städhjälp! Det hade jag önskat mig när jag var gift med en bonde för 30 år sedan. Men på den tiden skulle man vara så himla duktig och sköta allt själv. Skönt att det är andra tider nu. Jag hatar fortfarande att städa, fast jag nu som pensionär har tiden. Inte kul med loppor, våra katter drog in det ibland.

    1. Hej Birgitta!

      Ibland när man bloggar, och faktiskt delar med sig av sitt privatliv till folk man inte känner så kan man (i detta fall jag) bli väldigt trött när man får ta emot onödiga (och naturligtvis anonyma) kommentarer från såna som uppenbarligen läser bloggen fast dom mest stör sig på den. Se kommentaren ovan så förstår du vad jag menar! Och då tappar i alla fall jag lusten att bjuda på fler inblickar i vårt liv! Tanken med min blogg är att jag ska tycka att den är rolig att skriva och andra ska tycka att den är rolig att läsa men om det finns tomtar som istället får ont i magen av att läsa den så finns det ju ingen anledning att skriva den.
      Hälsningar
      Sandra

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *