Ojoj och gulp, efter att min Bondefru-krönika denna veckan passerat Tanja Fylking på blogg-toppen känner jag gräslig prestationsångest över nästa inlägg… 😉
Så vad jag egentligen borde göra nu är att skriva något kul och fyndigt om vår nya griskulting Elisabeth som vi med förenade krafter hämtade i eftermiddags. Grisen tjöt, Alfred tjöt av bara farten och Klas hängde i ena bakbenet medan grisbonden själv for som en vante hit och dit med ett fast grepp om grisens öron. En syn värd att betala både en och två riksdaler för vill jag lova! 😀
Men, det finns något annat som måste skrivas först…
– Att Aldrig kunde jag tro att mina tankar skulle engagera så många. Mitt inlägg har delats hundratals gånger och jag kan inte räkna alla positiva, verkligt fina, personliga hälsningar, pepp och kommentarer som ramlat in via sms, mail och facebook. Så många i samma situation har hört av sig och tackat för att jag klätt deras tillvaro i ord, och för att jag vågat ta risken (och ja, ja, jag ska väl nämna att det även damp ner, mitt i all värme, en liten, liten kommentar från ett litet, litet troll, anonymt såklart och från icke spårbar avsändare, om att jag skulle försvinna från byn).
Tack, alla ni fantastiska, medkännande och genuina människor. Ni som känner mig närmre vet att jag är en rätt cool typ som inte är särskilt öppen med känslor och sånt krafs till vardags men jag är verkligt Rörd. Ni har gjort mitt hjärta alldeles varmt och mjukt!
Hej! Vad roligt att jag hittade dig:) vad bra du skriver! Dig skall jag hålla koll på!!
Kram?
Tack så mycket 🙂
Hej! Ramlade in av en slump. Så otroligt bra du skriver. Lättläst och med flyt och humor. Lade genast till din blogg på favoriter och kommer helt klart att börja läsa ??
Oh, tack! Då får jag försöka hålla måttet nu. 😉
Ja inte är det någon dans på rosor att vara sambo/ gift med en bonde! Men jag har hållit ihop med min bonde i 24 år och har två underbara barn, 21 och 16 år. Sa redan i unga år att jag skulle gifta mig med en rik bonde, men inte rik på skulder som det vart! Men han är rik på så mycket annat, små stunder i vardagen!
Ja, visst är man rik ändå! Det bästa liv man kan ha även om man har sina stunder… 😉
Så fantastiskt väl Du beskriver livssituationen med en av landsbygdens ”arbetsmaskiner”.
Avundet är gränslöst i detta ”pyttiga”land. Du gränsar det snyggt!!!!!!
Tack för fina ord!
Var hittar jag din mailadress? 🙂
Hej!
Du kan kontakta mig på [email protected]. 🙂
Bloggångesten går över med tiden, promise. Tillslut hittar man något och skriva om hela tiden.
Tack, känns skönt att höra! 😀
11000 delningar – stort!
Som uppvuxen på landet och med en bror som numera driver gården skrattade jag så att jag grät åt ditt förra inlägg! Jag skickade det raskt till min svägerska (som firade 9-årig bröllopsdag med min bror förra veckan) och skrev att detta borde hon läst innan hon gifte sig. Du skriver så otroligt träffsäkert, lättläst och humoristiskt! ? Om än med en tydlig ton av frustration och du belyser på ett strålande sätt att det minsann inte är någon dans på rosor att vara bondefru. Jag kan bara hoppas att din bonde inte är jägare också för då ser du honom aldrig (vet jag av erfarenhet hemifrån. ?) Det finns dock ingen bättre miljö på jorden för Alfred att växa upp i än på landet med en mamma och pappa som älskar honom. Så lycka till på er fortsatta resa i bondevärlden! Och skit i alla byfånar – vad vet de??
/Jenny
Ännu ett svar på mitt inlägg som gör mig såå glad! Tack för att jättefint pepp! 😀 Och faktiskt så har min Klas jägarexamen men hatar att jaga eftersom han alltid blev medtvingad att gå drev med farsans jaktlag när han var liten…antar att jag ska tacka svärfar 😉