Välkommen till min blogg! Känner ni igen mig så är det nog för att ni hösten 2012 såg mig testa på diverse bondesysslor i TV & bli uppäten av östgötska mygg. Ljuv musik uppstod och bonden blev "min" en vacker sommardag året efter! Sedan dess har familjen utökats med 2 minigrisar, 1 extra häst samt vår egen Bebis-Karlsson Alfred! Här kan ni följa mitt liv & vad vi sysslar med i Kolmårdsskogen!

Smygande vårdkaos…

Det är ingen idé att låtsas längre; den svenska sjukvården är inte vad den har varit.

Människor får vänta, blir felbehandlade eller helt enkelt inte behandlade alls, inte för att personalen blivit sämre eller mer nonchalant utan för att de inte hinner hur fort de än springer mellan patienterna. När det för mig är självklart att vårdavdelningarna ska få en undersköterska extra för att klara belastningen, då anställs istället en samordnare för att kartlägga varför de behövande inte får tillräcklig vård. Inte sällan kommer denna nyutexaminerade samordnare fram till att vad som behövs är nya möbler för ex antal hundra tusen, (en årslön för en extra person som skulle haft tid att sitta en stund extra på sängkanten, bre en smörgås efter kl 18 eller avlasta redan hårt pressad personal så att dessa slipper gå in i väggen)! Vågar befintlig personal ifrågasätta så får dom höra att dom inte förstår helhetsperspektivet eller blir t.o.m utfrysta. Alltför ofta går samordnaren vidare på karriärstegen efter mindre än ett år och ersätts av en ny…som börjar med att köpa in nya möbler för flera hundra tusen.
För mig är det något att skaka på huvudet och skratta lite ironiskt åt men för dem i beroendeställning är det allt annat än ett dåligt skämt. 18 minuter läste jag härom dagen att barnmorskorna har att lägga på varje förlossning, därefter måste de kila vidare till nästa behövande. Vem kan längre hävda med gott samvete att i Sverige erbjuds medborgarna den bästa vården?

Just därför önskade jag, nej,  krävde, planerat kejsarsnitt när det var dags för Alfred att komma till världen. Jag ville helt enkelt inte råka ut för felbehandling p.g.a stress och slutkörd, ouppmärksam personal. Det är sorgligt men tyvärr måste jag säga att jag blev väldigt tråkigt behandlad när jag stod på mig i mitt val. Jag fick träffa doktorer, kuratorer och Aurora-barnmorskor som skulle fungera som rådgivande och vägledande. Pyttsan! Deras enda jobb var att övertala mig till en billig förlossning, först med mild övertalning men sedan, när de märkte att jag inte gav med mig, med tjat, hån, hot och lögner för att till slut mer eller mindre idiotförklara mig och konstatera att det inte var någon idé för fortsatta samtal eftersom jag hade mentala låsningar!! Hade jag inte varit 37 år, väl medveten om statistik, siffror och mina rättigheter som vårdtagare  så hade jag utan tvekan vikt mig för för den kombinerade skrämselpropaganda/nedtryckning som jag blev utsatt för. För jag förstår ju också att med dagens svarta ofyllbara budgethål så finns det pengar att tjäna på att undvika snittfödslar…
Men när det inte finns vård till alla så är det den som skriker högst som får vård och jag skrek som en mistlur. Så kom det sig att medan andra förstföderskor fick 18 minuter med en splittrad barnmorska så fick jag första morgontiden tillsammans med ett utvilat operationsteam bestående av 5 st läkare och 3 assistenter. Rättvist, nej, en fin och trygg upplevelse för mig, ja.

Väl inne på avdelningen efteråt fick jag dock 3 dagar med min beskärda del av Landstingets nedskärningar. Sköterskorna gjorde vad dom kunde, inte tal om annat, men det märktes så förtvivlat tydligt att de var chanslösa mot klockan. Jag hade en bortglömd kanyl i armen i 2 dygn, jag fick dubbel medicindos (som jag som tur var märkte själv) eftersom sköterska 1 inte haft tid att anteckna i journalen att jag fått medicin innan sköterska 2 började sitt pass, min säng slog ihop som en sandwich (som tur är var jag uppe och gick just då) och gick inte att bända isär och fick skrotas på stubben och på bebiskorgen funkade bara 2 hjul så Klas fick bära den istället för att rulla.

För mig gick det bra denna gång men jag vill helst inte tänka på nästa gång någon i min familj behöver läkarvård. För jag känner en smygande oro att Sverige är på väg att sälla sig till de länder där de som inte haft råd att skaffa privat sjukförsäkring får förlita sig på böner och nässelomslag istället för allmänna sjukvården!

Stolta föräldrar med Alfred 3 dagar!

Stolta föräldrar med Alfred 3 dagar!

3 reaktioner på ”Smygande vårdkaos…

  1. vad bra du skriver Sandra, hoppas någon i Landstinget av de bestämmande läser detta eller får höra om ditt inlägg. Man undrar vart omtanken om människorna tar vägen.

  2. Jag behövde ambulans häromdagen (kl 23:15 på kvällen) Min son slutade andas. PANIK!!! När vi kommer fram till 112 så säger en röst i luren -”vad god dröj, vi har hög belastning ”…. Va ? Dröja,,? min 1 årige son får ingen luft….
    Jag fick gjort HLR och han kom tillbaka om än medtagen. .
    På barnakuten så ansågs han inte akut sjuk. Han ”var ju med” nu och andades bra . De hade en läkare på barnakuten så vi skulle nog få vänta ett tag.. En läkare.. suck…
    En läkare som kom till oss , till min SON fem timmar efter vi kom in på akuten. ..
    Det är helt galet . Tänk vad som kan gå fel? Vad som går fel? Är så trött på alla besparingar inom vård och landsting.
    Min lille kille mår idag ok. Men vi är så rädda att det ska hända igen.
    Önskar alla en skön sommar.
    /// Maria från Göteborg

    1. Hej Maria!

      Så fruktansvärt, vilken panik du måste ha haft! Jag är rädd för samma sak, vi satt på akuten 5 timmar precis som du med grabben i vintras för att han hade svårt att andas. Läkaren som till slut kom var sur, stressad, spydig och tyckte att nästa gång behövde vi inte åka inne förrän han blev blå! Tydligen var hon ensam läkare på både barnakuten och BB den dagen, skrämmande…
      Glad sommar från oss!
      /Sandra

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *