Det här med att sälja häst.

Vi håller på att sälja våran Rökkvi. Inte för att vi inte gillar honom utan för att han inte trivs hos oss. Han och vår andra häst Peppe är helt enkelt inte ett dugg goda vänner utan är mest olyckliga i varandras sällskap. Och egentligen är det ju inte så konstigt att man inte klickar med alla även om man är av samma sort, det är ungefär som att jag skulle vara tvungen att bo med Gustav Fridolin resten av livet, hujedamej!

Så var det då det här med att sälja häst. När man säljer en relativt billigt häst får man tyvärr kontakt med en jävla massa människor, varav de flesta inte ens skulle få köpa min guldhamster.

Först har vi alla dom som inte har läst annonsen. Jaså, ska han ridas också? Jaså, får han bara bära 70 kg? Nämen har han exem, kliar det? Jaså det har han, kliar han sig (kliar du dig när det kliar, din åsna??)?

Sen har vi snubben från Finland som vill köpa honom men inte betala något. Jojo, den ska jag köra nästa gång jag ärpå Kappahl och handlar byxor.

Det blir även ett samtal från Den Rädde som egentligen inte borde ha häst utan lära sig rida först och som försöker skylla allt på hästen: Är han nervös? Nej. Men du skrev att han är ängslig. Det är inte samma sak men han behöver en stabil ryttare, är du det? Nää, jag är nervös, blir han nervös då? Nej, men om ryttaren sitter och darrar som ett asplöv lär han känna det genom sadeln och kanske undra vad som står på. Jaså, är han nervös?

Sen har vi ett helt gäng som inte vågar prata i telefon. Man får ett mail eller ännu värre ett sms (gärna också utan namn) ”Hej, jag är intresserad av din häst, ring om det är intressant”. Men ljushuven små, tänk lite, jag har ju satt ut en annons, med andra ord är det intressant för mig att hitta en köpare. Men många är idag, ursäkta uttrycket, sociala analfabeter och gömmer sig bakom tangentbordet. Men det finns faktiskt tillfällen när man bör lyfta luren och presentera sig för att göra ett gott intryck. Och aldrig i helvetet att jag säljer min häst till den tjomme som nästa gång hästen behöver akut veterinärvård, drar ett sms till veterinären.

Dom som vill byta grejer finns ju också. Kan du tänka dig att byta mot en cykel/hund/motorvärmare osv.

Det finns också några som man helst skulle vilja skrika åt att du borde ju för fan få djurhållningsförbud!
– Hej, jag har köpt en häst den kommer på lördag och jag måste absolut akut ha en häst till för den kan ju inte stå själv så va bra att din finns kvar (sägs med andfådd röst)!!
Jag: Hmm, och det tänkte du inte på  innan? Hur mycket har du förresten tid att rida?
– Inte så mycket, tänkte han skulle hålla sällskap lixom.
Jag: Det står i annonsen att hästen ska ridas 4-5 ggr i veckan.
– Va, jag trodde inte man kunde rida den? Men då kan min killes barn rida den!
Jag: Nej, det kan dom inte, det är ingen barnhäst.
– Men då kan min syster rida den (för jag bara måste ha en häst nuu!)!
Jag: Hmm, vill hon det (i mitt huvud: har din syster inget liv?)?
– Hon bor hos mig i veckorna. Och jag har massor med tid, jag är hemma hela dagarna! (i mitt huvud:  Jaså, är du arbetslös? Hor ska du då kunna betala veterinärvård?)Har du förresten egna barn också?
– Nä, men det ska vi ha förstås! Jo men grattis, då kommer du inte ens ha tid fast du är arbetslös. Tack för visat intresse.

Efter att ha pratat med vad som känns som hela svenska puckomaffian har jag utkristalliserat 2(två!) människor som låter helt igenom vettiga. Dom ska få komma och hälsa på min gulliga häst och berätta om det fina hem de kan erbjuda honom. Är bara någon av dom rätt för Rökkvi så har det varit värt att åka lite puckoslalom i hästvärlden!