Jag får massvis med frågor om hur jag trivs här i Kolmårdskogen och vad största skillnaden är med att bo i storstan Malmö jämfört med lilla gudsförgätna hålan Krokek.
Förutom att man (peppar, peppar) fortfarande verkar kunna släppa ut sina barn här och leka utan att riskera att de skjuts ihjäl eller rånas på öppen gata så har jag inte kommit på nåt riktigt bra svar än. Jag menar, tak över huvudet har jag fortfarande, capricciosan smakar likadant på fredagskvällen och jag har samma gamla rymningsförtjusta kuse som jag hade i Skåne… 😛
Men… så kom jag på det, alldeles nyss när vi låg en stund på överkastet (som tyvärr är svart så att allt damm syns, suck…), jag på Klas mage & bebben bredvid, & bara vardagsmyste utan att göra nåt mer avancerat än att prata lite om absolut ingenting viktigt; Det var då det slog mig att det är det här med kärlek, det är det som är skillnaden!
Där jag kommer från där byter man, rätt av och utan vidare fundering, objekt för sin kärlek om det skulle visa sig att den utvalda trots allt inte klarade av att checka i alla boxarna. Och om bytesföremålet inte heller får en rät linje med kryss i boxarna på listan så ryker nästa också! Det finns ju så många och alla är så snygga att ingen riktigt orkar anstränga sig. Tyvärr vågar ju ingen riktigt satsa heller eftersom man ändå troligen fått en enkelbiljett hem innan man hunnit säga tulipanaros. Istället går förvånande många runt i nåt slags halvförhållande, man är inte redo att ”binda sig”. Vuxna karlar vill inte vara monogama och kan inte lova exklusivitet och fina, söta tjejer låtsas tycka detsamma av rädsla för att bli utbytta än fortare om de vågar säga att de inte alls tycker att det är lika med fängelsehåla att ”binda sig ” & att de Klart som fan kräver exklusivitet!
Och det är det som gång på gång gör mig förvånad här i skogen för jag är ovan att se så många som kämpar ihop & tacklar livets bekymmer som en gemensam murbräcka. Och att man älskar sitt livs utvalda även med skavanker & dödsirriterande fasoner fast man är så trött på varandra att man helst inte vill se den andra ens på vykort den närmsta veckan, det kan jag ärligt säga att det hade jag aldrig sett innan jag flyttade hit!
Och det är just därför som jag ligger lugnt på Klas mage fastän jag har på mig världens fulaste långkalsonger och dessutom har en finne i skallen (hur fan kunde den slå rot där??) som enligt Klas är ungefär lika stor som Burj Khalifa (jävligt högt torn i Dubai för er som inte har koll)…för vårt liv handlar om helt andra saker än om att kryssa flest boxar!
