VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Jordanien del 3, utflykten till Döda havet

Man kan ju inte vara i Jordanien och inte bada i Döda havet. Så det fick det bli. Vi hade hittat ”vår chaufför” som kunde turkiska och det var han som fick bli vår guide. På vägen till Döda havet så skulle man enligt Apollo se så mycket vackert, men jag kan bara säga att det är berg och sand, och visst är det vackert men det är samma HEEEELA vägen i 2,5 timmar.
Helt plötsligt stannade vår chaufför och det var dags att ta kort:

Calle med Döda havet i bakgrunden

Här är vi alla 3

Sen kommer berättelsen om den rena kvinnan

ja ni ser ”kvinnan” på toppen av berget. Jag vet inte om jag fattade rätt men tydligen så var det massa orena människor i området, homosexuella, otrogna mm mm. Detta är det nu inte jag som säger utan sägnen. Då kom Allah och förintade alla orena människor och den enda som blev kvar var denna kvinna. Jag har försökt att leta upp sägnen på internet men hittar den inte. Bakom oss står hon iaf den rena kvinnan som blev kvar efter massakern av Allah.

Döda havet är dött men fint

Ni ser ju hur gravida jag kände mig efter resan i bilen...

Calle och favorit chauffören

Inte var det så varmt denna dag men åker man till Döda havet, ja då ska det badas… Jag frös som en hund när jag bytte om och ville springa upp bara jag satte tårna i havet..

Till slut flöt vi iaf jag och Wilton i magen

Calle tyckte det var riktigt HÄÄÄÄRLIGT!!!

Varmt och gott

Mmmmm

Flöt gjorde han så att det blev svårt att dyka..

…vattnet var extremt salt och oljigt så vi båda såg fram emot en skön dusch…..MEN det kunde vi glömma serru, jadå för det var näst inpå frysgrader i duschen. Det är lite då man undrar vad vi betalade 17 dinarer dvs ca 170 kr per person för, när vi badar i havet och inte kan varken duscha eller bada i poolen för att det är så kallt. Men men lunch fick vi och det var gott och vi har ju badat i DÖDA HAVET och det mina vänner, det är en check i ”livsboken” för mig.

Sedan bar det iväg på slingrig väg, vi skulle på SPA, sa vår chaufför.
-Arab SPA tänkte jag, undra hur det kan vara… 15 dinarer kostade det och vi blev visade ett omklädningsrum som kunde fått vem som helst att spy.
– Toaletterna är sämre än beduinernas i öknen, skrockade chauffören och jag bara bleg rakt ut och tänkte, jaha och exakt VAD gör vi här då???

Men väl framme så visade det sig vara varma källor och det var faktiskt helt fantastiskt. Varmt och skönt.

Varam akällorna vid döda havet ska ni inte missa

Hit åker inte Apollo fick vi veta för bussen kan inte köra ner här så det vara ju en bonus.

Ja det var en härlig dag i Jordanien och vi var både trötta och glada när vi vände hem.

Kramis

Kommentera (2)

Wilma susar ned för backen….i sätravallen

Full fart, det var visst lite brantare än vad hon trodde och det slutar som ni ser med att hon får tjuta en skvätt. Jag kan lugna er, hon slog sig inte, det var bara snö i ansiktet som var kall.

Kommentera

Del två av resan till jordanien

Ja så när vi sett Petra somnade jag ”ovaggad” kan jag säga, bultande fötter och helt slut. Vi upptäckte en mycket bra arab kanal på TV som bara sände bra film så efter de sena middagarna blev det alltid sängmys med TV tittande.

Dag 3 åkte vi för att titta på Aquabas akvarium men det var inte mycket att ha, så där tog vi inte ens någon bild. Däremot träffade vi en trevlig chaufför som vi kom att umgås mycket med. Han pratade turkiska vilket gjorde det hela lite lättare att kommunicera med honom eftersom nivån på engelska ofta var ganska dålig.

Näst aäventyr blev ”turist ubåt”. Ja är man gravid får man ju inte dyka men ned i Röda havet skulle jag bara…

Alternativ till dykning för gravida Jordanien

Alternativ till dykning för gravida Jordanien

Påstigning på "ubåten" i JordanienHär sitter man i vattnet under vattenytan helt torr....Jordanien

Här sitter man i vattnet under vattenytan helt torr....Jordanien

Inget avundsjuk på dykarna......

Vrak Aquaba Röda Havet

I en och en halv timme, seglade vi runt under vattnet och såg sköldpadda. ett bra alternativ när man inte kan dyka och dessutom kul för barn.

Jag har skickat ut toppar till er som har hört av er, hoppas ni blir nöjda!!

Fortsättning följer… Kram

Kommentera

Ocensurerade bilder från första delen av Jordanien resan

Enjoy!

Kommentera

Resan till Jordanien

En morgon när jag vaknade kände jag bara, VI MÅSTE RESA , innan jag rullar fram, vilket känns som att det är ganska snart… Så jag tittade igenom alla sista minuten och såg att Apollo hade resor till Jordanien, ja varför inte, ellerhur? Messade Calle och frågade om han ville dit och han sa ja så det var ju bara att boka.

Så det var därför det var lite tyst en vecka, vi var på kärleks semester. Ja en sådan där riktig som andra gör, utan äventyr, motorcyklar och fyrhjulingar. Detta trots att jag lovat mig själv att efter vår fantastiska Estlands resa ALDRIG mer åka på charter.

Nåväl, man behöver ju faktiskt bara bo på hotellet sedan kan man ju göra en hel del själv.

Så efter att ha fixat ett provisoriskt pass och parkerat bilen i -17 grader bar det iväg…

Calle och jag påväg till Petra, ja och lille Wilton med ;)

Jag som känner att jag är tung men bara tycker att det är lite extra fett fick mig en tankeställare redan på planet, jodå jag är gravid och det både känns och syns.

Det var spännande att se Jordanien, vi fick inte en jättevarm vecka men en mycket bra vecka, allt var ganska dyrt vilket störde en del men nu har vi sett det och det känns bra.

Fösta kvällen åt vi på resturang Floka mitt emot hotellet, gott och bra men notan landade på ca 55 Dinarer ( dinariska dollar motsvararande €)

Calle på Resturang Flocka Aquaba JordanienFörsta dagen vandrade vi runt i Aquaba och ja det känns ju att det är troende muslimer i detta land så att någon bikini kan man inte gå ned med på den allmänna stranden, jag ville knappt ha linne, det kändes lixom inte rätt.

Calle promenerar på längs kusten i Aquaba Jordanien

Jodå Jenniefer the mama var med också...

Aquaba viken Jordanien och den allmänna stranden

Rakt över viken ligger Israel och Eilat

Calle poserar framför den Jordanska kungafamiljen

Den jättestora flaggan i hamnen, revolutionens flagga

Utflykt till Petra

Dag 2 bar det av till Petra

Klippstaden Petra är ett under av skönhet. Men dess ursprung är höljt i dunkel. Klart är att stadens storhetstid var kort, och att den civilisation som skapade den lämnade få spår efter sig.

Text: Magnus Västerbro

Staden Petras läge är inte direkt idea­liskt. För att komma till dess portar måste man först färdas mil efter mil genom den jordanska öknen. Det går att ta sig in i staden på olika sätt, men de flesta nutida turister väljer den spektakulära vägen genom Wadi as-Sik – en smal och kilometerlång ravin, där man är omgiven av klippor som sträcker sig åttio meter rakt upp mot himlen.

Berggrunden i området är makalös i sig, rosaskimrande om dagen och gyllenglänsande om kvällen – något som gett Petra smeknamnet ”den rosenröda staden”. Men det är inte förrän besökaren nått slutet av ravinen Wadi as-Sik som Petra träder fram i all sin glans.

Det första besökaren ser är en fantastisk fasad, huggen direkt ur berget. Det är den så kallade Skattkammaren, al-Khaznah, som är 40 meter hög och gjord i grekisk, korintisk stil. Trots sitt namn har den antagligen inte hyst några skatter. Mer troligt är att den har varit en kungagrav från det första århundradet efter Kristus. Ingen vet med säkerhet, Petra är en stad som fortfarande ruvar på många gåtor.

Väl inne i staden löper en stenlagd gata genom området, där mängder av fasader i olika arkitektoniska stilar är uthuggna direkt ur de porösa klippväggarna. Längre in i staden finns också en väldig amfiteater som skvallrar om att Petras invånare satte stort värde på kultur.

Fästningen var svår att inta

Petra byggdes av nabatéerna, ett arabiskt folk som bosatte sig på platsen under de första århundradena före Kristus. De utvecklade ett sinnrikt system som gjorde att de kunde samla upp det regnvatten som med oregelbundna intervaller faller i området.

Tack vare stadens svårtillgängliga läge, och det faktum att invånarna blev självförsörjande på vatten, kom Petra i praktiken att fungera som en mycket svårintaglig fästning. Det gjorde att nabatéerna kunde erbjuda de karavaner som passerade staden färskt dricksvatten och skydd mot rövare, mot betalning förstås.

Hur länge staden har funnits är inte helt klarlagt. Nabatéerna hade ett skriftspråk, men trots det finns det underligt nog inga skriftliga källor bevarade från Petra. Klart är i alla fall att människor har bott i dalen, där staden ligger, ända sedan stenåldern.

På nabatéernas tid blev Petra, eller Rekem som staden ursprungligen kan ha kallats (”Petra” är grekiska för klippa), ett centrum för handeln i regionen. Siden, kryddor och andra värdefulla varor från Kina, Indien och södra Arabien passerade på väg till Egypten, Syrien, Grekland och Rom.

Under Petras storhetstid, kring tiden för Kristi födelse, kan så många som 20 000 personer har bott i staden. Men år 106 e Kr blev Petra en del av den romerske kejsaren Trajanus imperium. Efter det att romarna tagit över kontrollen av staden minskade dess betydelse. Allt mer av handeln styrdes över till Palmyra, i dagens Syrien, och Petra blev mer och mer isolerad.

En förödande jordbävning drabbade Petra på 300-talet, och när muslimska araber erövrade området plundrades staden grundligt. En mindre bosättning fanns kvar åtminstone fram till 1100-talet, då det första kristna korståget nådde området. Kung Balduin I av Jerusalem installerade sig i Petra en tid.

Staden »försvann»

Därefter försvann Petra ur västvärldens synfält. Staden räknades som ”försvunnen”, ända tills den schweiziske forskningsresanden Johann Ludwig Burckhardt kom dit 1812. Då var staden strängt bevakad av lokalbefolkningen, som såg den som en helig plats – här sades den bibliske profeten Aron (som även räknas som en profet inom islam, under namnet Harun) vara begravd. När Burckhardt kom till Petra 1812 släpptes han till en början inte in i staden. Men han gav sig inte, utan klädde ut sig till pilgrim och påstod att han hade kommit hela vägen från Indien för att få be vid profetens grav. Vakterna gav med sig, och Burckhardt blev den första västerlänning på många hundra år som fick passera genom Wadi as-Sik, och till sist uppleva Petras magi.

Hemma igen författade han en reseskildring där han beskrev Petra som ”världens åttonde underverk”. Därefter har stadens rykte bara fortsatt att växa. 1985 togs Petra upp på Unescos världsarvslista och de senaste åren har Jordanien satsat stora resurser på att göra staden tillgängligare som resmål. I dag kommer flera hundratusen besökare årligen till den mytomspunna platsen.

På vägen till Petra

Vandring i Petra

Petra jordaninen, jodå Wilton är svår att dölja :)Här mellan klipporna red Indiana Jones...

 

Eller det var nog mer här han red vår kära INDY

Petra var mäktigt

KÄRLEK

Ni kan inte ana hur vi avslutade dagen i Petra

Jodå jag svingade mig upp lätt likt Indiana Jones på en åsna

Calle med sedan bar det av på en resa vi aldrig kunnat ana....

Så glada och ovetandes om det kommande äventyret

Över ber och dalar var det misnt sagt på vissa ställen kunde vi inte ens rida

Det gällde att hålla sig i

CAlle tog täten och araben i bakledet rullade en joint

Det kändes inte bara ostadigt en gång...Vi lyckades dock komma fram igen

Mer om resan i nästa inlägg.

Till Wilton:
Ja jag var rädd när jag satt på åsnan men det gick ju bra och ett par dagar efter den resan sparkade du ordentligt för första gången så det antar jag att du med tyckte.

Puss

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna