Ja så såg livet ut när vi kom hem från US. Först fick vi komma hem på permission och efter återbesöket där vi visat att han ökar i vikt blev vi utskrivna.
Att hålla på att pumpa tyckte jag kändes jättejobbigt men samtidigt var i jag inte beredd på att ge upp amningen bara sådär.
Ena sekunden tjöt jag och i den andra smakade jag på friheten och möjligheterna med att ge ersättning på flaska. Det kanske inte låter som ett så stort dilemma men det var det.
Titta vad fin han blivit vår kille när han blivit av med gulsot och fått äta upp sig lite.
Det var iaf mycket skönt att vara hemma och att Calle faktiskt kunde hjälpa till att mata ett eller ett par pass på natten så att jag kunde sova lite.
🙂
Kommentera (1)Väl uppe på US visade det sig att värdet för bilirubin var för högt så vad händer? Jo vi. Blir inlagda givetvis.
Då ska det amningsvägas och solas och hållas på och då visar det sig att Wilton fått i sig på tok för lite från mina tuttar.
Till att börja med fick han sola och få en sond ditsatt.
Det sved i mitt mamma hjärta när de höll på med honom och jag såg honom ligga där så hjälplös.
Men de är ju duktiga och det var ju för hans bästa givetvis.
Sedan var det hårdschema, väga, amma, väga, ge mat i sond och pumpa. Detta skulle göras var tredje timme så ja det var jobb i en och en ,halv timme och vila i en och en halv, dygnet runt. Gissa om jag var slut. Ja inte bara för den delen utan även för alla krav jag kände och det misslyckande som skulle bli om det så att jag inte kulle kunna amma tex.
Jag upplevde att alla stod och tittade och försökte tipsa om hur jag skulle göra. Jättesnällt men samtidigt frustrerande.
Efter ett par dagar på Specialtis BB kändes det som att vi kunde åka hem. Visst var jag handikappad men å andra sidan fick jag bara panodil och det kunde jag lika gärna äta hemma.
Känslan av att inte ha blivit rörligare var otroligt frustrerande, plötsligt var jag ju stelare än innan graviditeten.
Ett kejsarsnitt är inte kul och man ska inte glömma att det är en stor operation. Trots det kom personalen in 12 timmar efter snittet och uppmanade mig till att gå lite. Jag ville duscha så Calle hjälpte mig och jag höll ärligt talat på att svimma.
Stånk och stön och mycket besvär så upplevde jag det första veckan efter snittet. Ja och efter de berömda 2-3 dagarna kom min baby blues och jag skrattade och tjöt om vartannat.
Väl hemma var det dags att gå till BVC och där visade det sig att Wilton inte äter som han ska. Det är ju svårt att veta när man ammar, han tuttar och tuttar men är lite trött så han får inte i sig tillräckligt. Dessutom var han gul så vi fick åka till US för att testa Billirubin, gulsot.
