Efter ett par dagar på Specialtis BB kändes det som att vi kunde åka hem. Visst var jag handikappad men å andra sidan fick jag bara panodil och det kunde jag lika gärna äta hemma.
Känslan av att inte ha blivit rörligare var otroligt frustrerande, plötsligt var jag ju stelare än innan graviditeten.
Ett kejsarsnitt är inte kul och man ska inte glömma att det är en stor operation. Trots det kom personalen in 12 timmar efter snittet och uppmanade mig till att gå lite. Jag ville duscha så Calle hjälpte mig och jag höll ärligt talat på att svimma.
Stånk och stön och mycket besvär så upplevde jag det första veckan efter snittet. Ja och efter de berömda 2-3 dagarna kom min baby blues och jag skrattade och tjöt om vartannat.
Väl hemma var det dags att gå till BVC och där visade det sig att Wilton inte äter som han ska. Det är ju svårt att veta när man ammar, han tuttar och tuttar men är lite trött så han får inte i sig tillräckligt. Dessutom var han gul så vi fick åka till US för att testa Billirubin, gulsot.
Kommentera