Ja så det blev ett urakut kejsarsnitt. Jag fick byta säng, rullas iväg och sövas. Helt hemskt men ändå under kontroll för att all personal var så professionell. Jag somnade snabbt och gott och vaknade upp ”ensam” på uppvaket.
Min sista känsla var ju att det var något fel på min son så det första jag frågade var om han mådde bra och var normal. De svarade att de inget visste mer än att han var hos sin pappa och att han skrek när han kom ut. Oron var stor hos mig samtidigt som hela kroppen bara skakade och det kändes som att jacket i magen bara glappade.
Men så kom han tillslut mannen i mitt liv med den nya lilla mannen i mitt liv, lilla Wilton. Jag tyckte han såg sne ut i ansiktet och ögonen så för säkerhetsskull frågade jag om det var en kines??!! Och om han var normal, svaret var JA och så lades han på mitt bröst. Både mamma och son var ganska tagna:
Men nu är han här efter 9 månaders lååååång väntan. Härligt gumman. Du är ich förbliver min super kvinna. Ser upp till dig gumman. Det är nog dig jag skryter med mest av alla med tanke på allt du varit igenom och allt du förmår att prestera. Du är en av de starkaste kvinnor jag känner. Stora kramar till dig och männen i ditt liv.
Åååh, ett stort grattis till er!
Åh grattis till er, vad härligt att han mådde bra under omständigheterna <3
Tack!!