Så på natten vaknade jag ett par gånger och kl 2 satte värkarna igång ganska regelbundet. Jag laddade ned en värktimer app för att lättare få koll.
Efter en stund blev värkarna kraftigare och det var skönt att sitta på bollen. Calle fick lov att vakna och vi jobbade tillsammans för att möta värkarna. Vid kl 5 tyckte jag att det gjorde riktigt ont och vi ringde förlossningen. De tyckte att jag skulle ta en panodil och duscha, äta lite och sedan komma in. Det kändes helt sjukt men så gjorde vi iaf.
Väl i bilen konstaterar vi att vi inte har diesel så det räcker så det blev att tanka i Åtvidaberg mitt bland värkarna. Jag fick tom sätta mig och kissa i gröngräset mellan 2 värkar.
Bilresan var inget rolig alls varenda gupp eller ojämnhet kändes helt sjukt jobbig.
Väl framme körde Calle fram bilen och jag gick in för att ta hissen upp.
Jag hade sådan tur att där inne på avdelningen jobbade Åsa. Samma tjej som jag haft på den förlossningsförberedande vattengympan jag gått på. Det kändes superskönt och hon fick mig att känna mig trygg. Tillsammans med Calle såklart.
Åsa och Lina två fantastiska barnmorkor
Vi fick ett rum och ja värkarna kom och gick och likaså gjorde timmarna. Så där en ca 5 timmar senare vid kl 13 så började det göra så ont att jag fick svårt att andas mig igenom. Mer lustgas och så ett snack med Åsa. Vi konstaterade att jag skulle ta epidural eftersom det var ett tag kvar (jag vara bara öppen 5 cm) men att jag skulle vänta 40 min om det gick. Ok svarade jag duktigt men efter 5 minuter kände jag att jag ville ha Epiduralen NU.
Ok sa Åsa och förberedde inför den och ringde narkosläkaren. OTUR för mig, samtidigt hade det givetvis hänt en olycka så ingen av dem kunde komma.
VÄRK VÄRK VÄRK VÄRK och jag kunde knappt hålla ordning på masken till lustgasen så den fick Calle sköta. Tiden gick och ingen narkosläkare. Efter en halvtimme ringde de igen, jodå han skulle komma så fort han kunde. Det tog 1 timme och 45 min av smärta innan han kom och ja det var en skräckupplevelse. Aldrig hade jag trott att något ”normalt” kunde kännas som om någon skar i mig med kniv. Filmen SAW är den enda liknelse jag kan komma på som kan jämföras med de smärtorna.
Men med Epidural blev allt annorlunda, ingen smärta utan bara tryck så det var en paus och jag kunde äta lite och prata med Calle.
Tiden gick och Wilton låg långt ned och tryckte på, för att inte värkarna skulle avta fick jag värkförstärkande dropp ända tills….
….. Linda (barnmorksan) började oroa sig för Wiltons förhöjda puls. Tester gjordes och febern togs på mig. Mycket riktigt, jag hade feber och fick alvedon intravenöst, men det hjälpte inte. Wilton var märkbart tagen. Dags att ta blodprov från hans huvud, även de visade att han inte mådde bra.
Då fick jag Bricccanyl för att värkarna skulle avstanna. Detta resulterade i att jag skakade helt okontrollerat.
Läkaren kom in och undersökte, nästan fullt öppen men efter ytterligare ett test på lille Wilton togs beslutet ca kl 19:45 att avbryta för ett urakut kejsarsnitt….
Har inte haft tid att läsa ifatt hos dig. Idag är jag hemma med en febrig liten Alma. Hon ser på Bamse och jag får tid att läsa. Vilken tuff förlossning! Jag känner igen mig i stora delar. Almas födelse slutade också i kejsarsnitt, akut men under kontroll. Efter ca 2 dygns smärtsam väntan. Jag gick också på Frejas vattengympa för Åsa. Underbar barnmorska!
Ja visst är hon! Ja då vet du hur det känns, skönt att höra att vi är flera på ett sätt. Framförallt av dig så att jag vet att det går att återhämta sig relativt snabbt för det uppfattar jag det som att du har gjort.
Krama lilla feberlisa från oss.
Intressant å läsa in förlossn! Min egen var 3 min galet men sant 😉
Åhhh lyllo dig 🙂