Påskafton med snö, det hade jag inte väntat mig men så blev det ju helt enkelt. Den försvinner ju snart kan vi hoppas så det är ju bara att blaska på ett tag nu då.
Ja häromdagen var vi på på Specialistmödravården på US i Linköping. De tog emot mig eftersom jag har ångest inför förlossningen.
När det ber mig beskriva ångesten så får nog de inte ett svar som de tänkt sig. Nej jag är inte rädd för smärtan, nej jag är inte rädd för själva förfarandet, nej jag är inte rädd för att förlora kontrollen….
-Vad är du rädd för då?
Jo jag är rädd för att inte bli tagen på allvar, rädd för att inte veta när det är ok att säga till om saker, rädd för att inte veta när man får vara gnällig och pipplig utan att ses som en tönt. Rädd för att vara pipplig, larvig och gnällig helt enkelt. Det låter säkert helt sjukt larvigt för er andra men för mig är det ett STORT problem. Eftersom förlossningen är något jag inte varit med om innan har jag inga referenser och vet därför inte vad jag ska förhålla mig till.
Ett exempel bryter man benet och får gips, ja då var det bekräftat, du hade ont! Höll blindtarmen på att brista, ja då gjorde det ont! Jag har svårt att veta när ont är mycket ont utan att ha referenser, eller NÄR HAR JAG RÄTT ATT SÄGA TILL?? Helt sjukt hör jag själv när jag säger det men mitt liv har varit så att jag inte alltid blivit tagen på allvar och att jag ofta blivit anklagad för att vara pipplig att jag tappat referenserna.
Det är jag rädd för och det behöver jag jobba med, givetvis inte bara inför förlossningen utan alltid. Jag har ju rätt att säga till när jag tycker att det tex gör ont och det är ju ingen som kan veta hur ont det gör på mig. Det vet jag men ändå har jag så svårt för det.
Jag var med i Fear Factor för att BEVISA att jag inte är larvig och rädd för allt, så även Camp Molloy och jag klarade det ändå känner jag mig som en pippelmaja och skäms för att säga till och ta för mycket plats när vi inte säkert VET att det är allvar. Sjukt va? Men det är jag.
Tänk på det alla ni som uppfostrar små liv därute, det är små saker som kan sätta djupa spår.
Calle är med till 100% och det känns bra. Han verkar riktigt sugen på att vara med på förlossningen och föda tillsammans. Det känns iaf tryggt!!
Kommentera