Njut säger en och annan. Det är svårt tycker jag. Det finns ju inget att njuta av. Jo att vår lille Wilton ligger där inne men då skulle det ju givetvis kännas bättre att ha honom hör ute.
Att bli tyngre och tröttare för var dag som går och att få anpassa sitt liv konstant för att kroppen inte orkar. Det tycker jag är pisstråkigt.
Att inte kunna njuta av att träna, inte kunna njuta av en promenad, inte kunna njuta av ett Soffhäng eller en vinkväll med min älskade eller att inte kunna åka på mc resan vare sig nu eller till midsommar. Ja det frestar på. Sömnen är inte detsamma heller för att kroppen är så trött och öm. Pust.
Nej jag vill bara att förlossningen ska komma och arbetet tillbaka påbörjas.
Sen vill jag kramas och gosas med Wilton med. Ja och så ska ju Calle ner i tid så vi kan umgås mer. Mys det ser jag fram emot.
Vi har ju sådan tur som har världens bästa farmor med som säkert kommer att vilja ha honom lite då och då så att vi kan sprätta grus några timmar.
Idag fick jag en sådan där ensam dag. Ja jag vet inte om ni kan ha det ibland men en sådan där dag när jag helt enkelt mår dåligt av att vara själv. Så jag åkte till Calle i lastbilen en sväng.
Då känns det genast bättre.
Tur att vi fick en heldag igår, det får jag leva på ett tag.
Eftersom jag är gravid med 11 v till förlossning så kunde inte min KTM få vädras i det fina vädret. Då fick jag ta med Wilton på en tur med min renegade istället. Dypölar är kul menar Calle och ja, jag håller med.
Kommentera
Även de ”små” svängarna kan ha ett rikt innehåll.
Kommentera
Calles bidrag till tidigare diskuterad bild:
Den lite mer färgstarka?
Eller den mer naturtrogna?
