VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Resan till Jordanien

En morgon när jag vaknade kände jag bara, VI MÅSTE RESA , innan jag rullar fram, vilket känns som att det är ganska snart… Så jag tittade igenom alla sista minuten och såg att Apollo hade resor till Jordanien, ja varför inte, ellerhur? Messade Calle och frågade om han ville dit och han sa ja så det var ju bara att boka.

Så det var därför det var lite tyst en vecka, vi var på kärleks semester. Ja en sådan där riktig som andra gör, utan äventyr, motorcyklar och fyrhjulingar. Detta trots att jag lovat mig själv att efter vår fantastiska Estlands resa ALDRIG mer åka på charter.

Nåväl, man behöver ju faktiskt bara bo på hotellet sedan kan man ju göra en hel del själv.

Så efter att ha fixat ett provisoriskt pass och parkerat bilen i -17 grader bar det iväg…

Calle och jag påväg till Petra, ja och lille Wilton med 😉

Jag som känner att jag är tung men bara tycker att det är lite extra fett fick mig en tankeställare redan på planet, jodå jag är gravid och det både känns och syns.

Det var spännande att se Jordanien, vi fick inte en jättevarm vecka men en mycket bra vecka, allt var ganska dyrt vilket störde en del men nu har vi sett det och det känns bra.

Fösta kvällen åt vi på resturang Floka mitt emot hotellet, gott och bra men notan landade på ca 55 Dinarer ( dinariska dollar motsvararande €)

Calle på Resturang Flocka Aquaba JordanienFörsta dagen vandrade vi runt i Aquaba och ja det känns ju att det är troende muslimer i detta land så att någon bikini kan man inte gå ned med på den allmänna stranden, jag ville knappt ha linne, det kändes lixom inte rätt.

Calle promenerar på längs kusten i Aquaba Jordanien

Jodå Jenniefer the mama var med också...

Aquaba viken Jordanien och den allmänna stranden

Rakt över viken ligger Israel och Eilat

Calle poserar framför den Jordanska kungafamiljen

Den jättestora flaggan i hamnen, revolutionens flagga

Utflykt till Petra

Dag 2 bar det av till Petra

Klippstaden Petra är ett under av skönhet. Men dess ursprung är höljt i dunkel. Klart är att stadens storhetstid var kort, och att den civilisation som skapade den lämnade få spår efter sig.

Text: Magnus Västerbro

Staden Petras läge är inte direkt idea­liskt. För att komma till dess portar måste man först färdas mil efter mil genom den jordanska öknen. Det går att ta sig in i staden på olika sätt, men de flesta nutida turister väljer den spektakulära vägen genom Wadi as-Sik – en smal och kilometerlång ravin, där man är omgiven av klippor som sträcker sig åttio meter rakt upp mot himlen.

Berggrunden i området är makalös i sig, rosaskimrande om dagen och gyllenglänsande om kvällen – något som gett Petra smeknamnet ”den rosenröda staden”. Men det är inte förrän besökaren nått slutet av ravinen Wadi as-Sik som Petra träder fram i all sin glans.

Det första besökaren ser är en fantastisk fasad, huggen direkt ur berget. Det är den så kallade Skattkammaren, al-Khaznah, som är 40 meter hög och gjord i grekisk, korintisk stil. Trots sitt namn har den antagligen inte hyst några skatter. Mer troligt är att den har varit en kungagrav från det första århundradet efter Kristus. Ingen vet med säkerhet, Petra är en stad som fortfarande ruvar på många gåtor.

Väl inne i staden löper en stenlagd gata genom området, där mängder av fasader i olika arkitektoniska stilar är uthuggna direkt ur de porösa klippväggarna. Längre in i staden finns också en väldig amfiteater som skvallrar om att Petras invånare satte stort värde på kultur.

Fästningen var svår att inta

Petra byggdes av nabatéerna, ett arabiskt folk som bosatte sig på platsen under de första århundradena före Kristus. De utvecklade ett sinnrikt system som gjorde att de kunde samla upp det regnvatten som med oregelbundna intervaller faller i området.

Tack vare stadens svårtillgängliga läge, och det faktum att invånarna blev självförsörjande på vatten, kom Petra i praktiken att fungera som en mycket svårintaglig fästning. Det gjorde att nabatéerna kunde erbjuda de karavaner som passerade staden färskt dricksvatten och skydd mot rövare, mot betalning förstås.

Hur länge staden har funnits är inte helt klarlagt. Nabatéerna hade ett skriftspråk, men trots det finns det underligt nog inga skriftliga källor bevarade från Petra. Klart är i alla fall att människor har bott i dalen, där staden ligger, ända sedan stenåldern.

På nabatéernas tid blev Petra, eller Rekem som staden ursprungligen kan ha kallats (”Petra” är grekiska för klippa), ett centrum för handeln i regionen. Siden, kryddor och andra värdefulla varor från Kina, Indien och södra Arabien passerade på väg till Egypten, Syrien, Grekland och Rom.

Under Petras storhetstid, kring tiden för Kristi födelse, kan så många som 20 000 personer har bott i staden. Men år 106 e Kr blev Petra en del av den romerske kejsaren Trajanus imperium. Efter det att romarna tagit över kontrollen av staden minskade dess betydelse. Allt mer av handeln styrdes över till Palmyra, i dagens Syrien, och Petra blev mer och mer isolerad.

En förödande jordbävning drabbade Petra på 300-talet, och när muslimska araber erövrade området plundrades staden grundligt. En mindre bosättning fanns kvar åtminstone fram till 1100-talet, då det första kristna korståget nådde området. Kung Balduin I av Jerusalem installerade sig i Petra en tid.

Staden »försvann»

Därefter försvann Petra ur västvärldens synfält. Staden räknades som ”försvunnen”, ända tills den schweiziske forskningsresanden Johann Ludwig Burckhardt kom dit 1812. Då var staden strängt bevakad av lokalbefolkningen, som såg den som en helig plats – här sades den bibliske profeten Aron (som även räknas som en profet inom islam, under namnet Harun) vara begravd. När Burckhardt kom till Petra 1812 släpptes han till en början inte in i staden. Men han gav sig inte, utan klädde ut sig till pilgrim och påstod att han hade kommit hela vägen från Indien för att få be vid profetens grav. Vakterna gav med sig, och Burckhardt blev den första västerlänning på många hundra år som fick passera genom Wadi as-Sik, och till sist uppleva Petras magi.

Hemma igen författade han en reseskildring där han beskrev Petra som ”världens åttonde underverk”. Därefter har stadens rykte bara fortsatt att växa. 1985 togs Petra upp på Unescos världsarvslista och de senaste åren har Jordanien satsat stora resurser på att göra staden tillgängligare som resmål. I dag kommer flera hundratusen besökare årligen till den mytomspunna platsen.

På vägen till Petra

Vandring i Petra

Petra jordaninen, jodå Wilton är svår att dölja :)Här mellan klipporna red Indiana Jones...

 

Eller det var nog mer här han red vår kära INDY

Petra var mäktigt

KÄRLEK

Ni kan inte ana hur vi avslutade dagen i Petra

Jodå jag svingade mig upp lätt likt Indiana Jones på en åsna

Calle med sedan bar det av på en resa vi aldrig kunnat ana....

Så glada och ovetandes om det kommande äventyret

Över ber och dalar var det misnt sagt på vissa ställen kunde vi inte ens rida

Det gällde att hålla sig i

CAlle tog täten och araben i bakledet rullade en joint

Det kändes inte bara ostadigt en gång...Vi lyckades dock komma fram igen

Mer om resan i nästa inlägg.

Till Wilton:
Ja jag var rädd när jag satt på åsnan men det gick ju bra och ett par dagar efter den resan sparkade du ordentligt för första gången så det antar jag att du med tyckte.

Puss


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna