VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

När man är styvmamma är man en sån där…..

glo på

…en sån där som alla andra mammor glor på när man lämnar styvbarnen på dagis eller i skolan. Jag säger alla andra mammor för papporna hälsar glatt, eller tittar rakt ner i backen.


När man är styvmamma eller bonusmamma som vi säger när vi är på bra humör så är men en sån där familjeförstörare. Ja en sådan där kvinna som förtrollat en annan kvinnas man och nu dessutom försöker ta över barnen. JA så ÄR det!! Till deras stora fasa verkar barnen dessutom tycka om denna kvinna och numera kallar de henne tom ”mamma”. VE OCH FASA!!!! Inte nog med att hon kunde förhäxa mannen i fråga, hon gör visst detsamma med barnen med.

– Ja och hur svårt är det när man är ung och rask och inte har fött några barna själv, fnyser de när de pratar med varandra. Jag hade också massor energi innan jag fick barn, ellerhur? Så tittar de instämmande på varandra.

JA och sådär håller det på. Inte har de en tanke på att det förmodligen hade att göra med hur det var i familjen innan jag kom in? I mitt fall var de redan skilda så jag var inte ens i närheten av att krossa en kärnfamilj. Däremot bär jag ansvaret för att bygga upp en ny familj, där barnen får chansen att träffa sin pappa lika mycket som sin mamma. Det gick inte innan jag kom in i bilden. Calles arbetstider gjorde det helt enkelt omöjligt.

Min kärlek

Nu har inte jag och barnens mamma några problem alls, vi ses över en lunch ibland och messar och pratar om barnen ofta. Det förvånar säkert många. Jag tycker att det är skönt att det fungerar och jag tror jag talar för henne med. Visst var det konstigt i början både för henne, mig, barnen och givetvis även för Calle. Skönt att det är bättre nu iaf.

I början pratade alla med mig om att det tar tid för barnen att vänja sig och man måste visa hänsyn och tänk vad svårt för barnen mm mm. DET förstår jag. Men är det någon som funderar på hur det är för en styvmamma att komma in? Jag hade levt för mitt jobb och skapat mitt liv för mig och min hund. HELT PLÖTSLIGT utan förvarning och utan att vara gravid och längta och förbereda sig, hade jag delat ansvar för 2 barn varannan vecka. TJOHEEEJ, undra om det var en omställning för mig!!

Gullungarna!

Som tur är älskar jag barn och Calles barn är verkligen helt underbara. Äntligen fick jag vara delaktig i en familj och det kändes bra, otroligt bra. Men så kom den där ”gamla häxan avundsjuka” fram ibland och spelade mig ett spratt. Jag började då fundera på att jag inte kan bestämma hur länge de får vara min familj, det har ju med vårt förhållande att göra och om Calle villl att det ska ta slut, ja då tar det ju slut med barnen med. Sedan kom hon igen häxan och viskade:
-Du är inte nummer ett, det är det barnen som är.
Ja då hade jag psykbryt över det tills jag insåg att kärlek är oändligt och räcker till hur många som helst. Det är ju inte så att man har 100 kärlekshjärtan som man delar ut och ger man någon 20 så är det bara 80 kvar. Nej för vi kan ju älska många och hur mycket som helst. Tyvärr har det nog inte sett ut så i min familj så jag reagerade på allt gammalt jag har i min ryggsäck.

I allt det här har Calle lyssnat, förstått och varit HELT fantastisk så just nu känns vi otroligt starka som ska vi kalla det ”russinfamilj” eftersom vi inte kan vara en kärnfamilj.

Häromdagen var det julavslutning och jag var med barnen i kyrkan då Calle jobbade natt. Numera är avslutningen på kvällen för att föräldrar ska vara med, ve och fasa. Jag trodde det var över för mig att sitta i kyrkan och lyssna på tal och en tant som läser julevangeliet. Kl 17-18 hade de satt som tid. Undra om barnen är trötta då och egentligen bara vill hem???

När vi satt där så satt det en mormor med sina barnbarn bakom oss, jag känner igen henne och dessutom går ett av hennes barnbarn på samma dagis som lilltjejen. Jag tittar på henne eftersom jag känner igen henne och flickorna pratade med varandra. Vad tror ni kärringen säger då? JO HÖR HÄR:

Jaha du känner ingen här ser jag, så vem är du? Säger hon högt och tydligt så alla de närmsta raderna bara vänder sig om…. Jag fann mig inte för inte kunde jag väl ändå ha hört rätt, jag väntade en stund men det kom inget nytt så jo, jag hade nog hört rätt i alla fall:
– Nej jag är låtsasmamma så jag är ju inte så med i gemet här, sa jag med lite ironi i rösten. Men vi har träffats innan, lade jag till och där tänkte jag säga på festen men då var ju du så full så det kommer väl inte du ihåg, men det kom liksom inte fram, SATAN!

Men seriöst kärring, hur faan tänkte du? Nu är jag trygg med barnen men det kunde ju lika gärna varit så att jag var osäker och tyckte att det där besöket i kyrkan var jobbigt. Men det är klart jag är ju en sån där……så då får man väl trycka till lite. Men ni kan vara lugna, jag har hittat min plats med min man, jag är inte intresserad av någon annan, inte en endaste av alla lama tråkiga karlar. Jag är så nöjd med det jag har att det nästan är löjligt! Dock är inte jag den enda kvinnan på jorden så rå om huset hemma så behöver man ju inte vara rädd för att något ska hända. För tro det eller ej, EN BRA RELATION ÄR DET INGEN SOM LÄMNAR!!

Kärlek!

Till Bissen:
Tycker att det känns lite konstigt just nu, tycker att magen borde blivit lite större och det känns som att allt bara stannat upp. Det är säkert bara inbillning, det blir ju lätt att jag tänker mycket när jag väntar och längtar så mycket.
PUSS

Ps jag är medveten om att det jag skriver INTE gäller alla så att nu inte fel personer tar illa vid sig. DS


Kommentarer


  1. Lena 22 december, 2011 on 11:43 Svara

    Fy fasen va bra skrivet Jennifer!! You go låtsasmamma:)

    • bissensmamma 22 december, 2011 on 11:55 Svara

      Tack Lena!!! I miss you!!!

  2. Lina 22 december, 2011 on 12:40 Svara

    Vad bra skrivet 😉 kul å läsa :) god jul!!!

    • bissensmamma 22 december, 2011 on 12:42 Svara

      Tack! God Jul till dig med!! :)

  3. Fiffi 22 december, 2011 on 02:28 Svara

    Superbra skrivet gumman!!
    Nej, det är verkligen ingen piece of cake att vara bonusmamma, att förväntas att man skall älska sin partners barn från första stund etc är inte en självklarhet för alla. Var inte för mig iaf.
    Och angående det där med att – Du vet att han har barn och du är du alltid nr 2, hur j-a många ggr har jag inte fått höra det!!!!! Det är EXAKT som du skriver, kärlek är OÄNDLIG och sen är dessutom kärlek till sitt/sina barn en sak och en helt annan till sin partner. Kan man jämföra kärlek, svar NICKLAS ERIK JOHAN!! NEJ alltså! ;O)
    Saknar dig! Puss <3

    • bissensmamma 22 december, 2011 on 05:58 Svara

      Japp så är det. saknar dig med. Kommer du ner nyår? Kram

  4. MADELEINE 25 april, 2012 on 05:00 Svara

    Men fy fan vilken underbar blogg jag sprang på nu då…sjukt bra skrivet och dina ord sätter nog fingret rätt på många igenkända situationer hos folk som läser..;)
    Livet som bonusmamma var för min del otroligt mysigt. Man fick vara en hel familj och komma barnen nära. Det kändes otroligt starkt och äkta på den tiden vi var en hel familj…..men visst e det väl gudomligt härligt att träffat sitt livs kärlek iaf..;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna