Du…jag var såhär nära döden dö…

• Inlägg av: bissensmamma
• Datum: 30 december, 2011
• Kategori: Okategoriserade
• Se alla 6 kommentarer

Jo det var ju det att jag sa en gång att jag skulle berätta om min blindtarm så det tänkte jag att kan göra nu. Vilken dag kan vara bättre för det än dagen före nyårsafton?

På den tiden bodde jag i Turkiet och hade känt hur det sved i magen ett par nätter men inte funderat mer på det. Denna morgon när jag gick upp så sved det lite mer bestående så jag som haft problem med magen innan tänkte att det antagligen var dags att ta en Lanzo, så det gjorde jag.
Efter en stund kom Ellinor på frukost och sedan skulle vi kolla på film. Det blev inte frukost för min del för det där plötsliga magsåret verkade mycket envist. Ja ja det är väl bara att ligga i soffan ett tag så går det väl över tänkte jag och satte på ett avsnitt av LOST. Vi var ju totala LOST fantaster så en heldag med avsnitt efter avsnitt av LOST var inget varken jag eller Ellinor var intresserade av att byta bort.

Jag älskar fortfarande LOST

Konstigt nog så så verkade inte magvärken ge efter alls, snarare tvärtom det bara blev värre och värre. Känslan av att ha en ballong i magen som någon blåste luft i helt atiden infann sig och tankarna på att det ”bara” var ett magsår lämnade jag därhän. Men vad faan, jag har ju ingen ballong i magen, vad är det som spänner så??? Det tryckte upp mot bröstkorgen och värkte överallt. Jag vred och vred på mig för att hitta ett läge som inte gjorde ont men lyckades INTE hur jag än gjorde. Nej det var dags för ”doktor” Jenniefer att ställa en diagnos….

Fundering:
– Vad kan det vara som gör så ont i magen och hur ont är max ont som man säger att man har när man har en inflammerad blindtarm? Hmmm, jo men vänta om man har en inflammerad blindtarm så kan man inte dra upp höger knä har jag hört så det måste prövas.
Sagt och gjort höger knä drogs upp och ner ett tiotal gånger och jag visade stolt Ellinor att blindtarmen är det ju INTE för jag kan ju göra såhär, TITTA DÅ!!! Ja ja sa Ellinor jag vet inte men ja jag ser att du kan. Bra konstaterar jag och då har jag nog inte SÅ ont iallafall, SKÖNT!
Vi återgick till att kolla på filmen när jag plötsligt började må illa. Faan du sa jag till Ellinor, jag får nog spy nu, på den tiden tillhörde det ju INTE de dagliga sysslorna som det gör nu.
Ut till toaletten och där blev jag kvar, mellan attackerna kom ”doktor” Jenniefer på att SJÄLVKLART är jag magförgiftad och måste magpumpas. Det är ju glasklart annars skulle jag ju inte kräkas, ellerhur?!! För att man kräks av smärta, va? Nej det måste ju göra massor ondare, eller?
Tillslut inser jag att jag måste till sjukhuset och går och ber om skjuts, nej det är ingen fara får jag till svar, du har ont i magen för att du är barfota. Något man i 2000-talets Turkiet helt seriöst tror på men just då orkade jag bara inte, det gjorde lite för ont;

– Håll käften med massa jävla turk trams, det är 20 grader i luften och jag är helt säker på att man inte får såhär ont i magen av att gå barfota då, det skulle ju liksom innebära att alla i Sverige utan golvvärme skulle ligga halvdöda en stor del av året. Kör mig till sjukan NU!!!
Väl ute i bilen kunde jag inte sitta längre utan fick ligga i baksätet, det gick bara inte att sitta längre. Färden till sjukhuset som egentligen var ganska kort kändes helt plötsligt som världens längsta, är vi aldrig framme var det enda jag kunde tänka…
Väl framme på Can Hastanesi kom lärkarna stormande mot mig och satte mig i en rullstol direkt, Jag inser ju nu i efterhand att jag måste ha sett ut som sju svåra år. Inte en enda minut behövde jag vänta innan de slängde upp mig på en brits vände på steken och tryckte in morfin i skinkan. Det hjälpte inte ett skit kändes det som men det kanske det gjorde, de var bara det att det gjorde väldigt väldigt ont så att det inte märktes.
Läkaren kom in och tryckte och släppte på magen och bad mig så och studsa med hälarna, det gjorde så ont att jag ville dö och läkaren säger:
-Appandis. Alla i rummet ser mycket bekymrade ut och jag försöker fråga vad appendis är eftersom jag inte fattar ett smack. Läkaren som inte kan engelska börjar springa och någon förklarar att när man springer och får håll, den är det. Det gjorde mig ju inte ett dugg klokare så jag bad om en bild.

Läkaren kom in och pekade och jag som inte orkade fundera på något annat språk än svenska utbrast:
-Blindtarmen, nähä du det är det inte!!! För som ni kommer ihåg hade ju jag gjort det otroligt och säkra knätestet och det var enligt mig just då säkrare än varenda turkisk läkare i hela världen.
– EVET BLINDTARM sa läkaren för tydligen heter det det på tyska och det kan de ju…. Jag bara glodde på läkaren, funderade på hur många turkar som lurar turister och sa:
– Det tror jag inte ett skit på, ta hit en annan läkare och om han säger samma sak, ja då kanske jag kan tro dig.
Sagt och gjort nästa läkare kommer in och tar in mig på ultraljud och praktiskt taget visar min blindtarm och säger någonting i stil med:
– Titta hur stor den är, den brister snart om vi inte opererar.
Det bara gick runt i huvudet, faan va lustigt, är det blindtarmen iallafall, vad kommer det att kosta???

Jag hade ingen försäkring på den tiden och visste att jag skulle bli tvungen att betala själv. Så jag frågade läkaren:
-2000€, svarade han. Det enda jag kunde tänka på var hur mycket man ska pruta i Turkiet varpå jag svarade:
– Det är alldeles för mycket!!! Jag bor här och har uppehållstillstånd, mig lurar du INTE!!!
Läkaren tittade på mig med stora ögon och nästan log:
– Den brister inom 40 min vad har du för val?? Men ok jag kan väl säga 1500€ då om du hämtar den blå boken (dvs uppehållstillståndet).
Det skakade jag hand på och jag skickade efter en att åka och hämta den blå boken, när den väl kom in så bara skrek läkaren att NUUUUUUU måste jag skynda mig.
På med grönkläder, upp på brits, in i opretaionssalen och inom loppet av 3 minuter var jag sövd. Det var som sagt var allvar denna gång, han lurades INTE, blindtarmen var nära att brista.

Helt plötsligt vaknar jag till och känner att det INTE går att andas, det kändes som att en elefant satt på bröstkorgen och jag bara skrek rakt ut:
-KAn någon jävel fråga läkarhelveten varför han försöker döda mig??? Fattar ni inte att han dödar mig?? Alla bara tittade lite sådär medlidande förstående på mig och jag somnade igen. Tydligen hade jag vaknat lite tidigt så all morfin och bedövning var kvar och det gjorde att det kändes som att jag inte kunde andas. Det var en ren och skär skräckupplevelse kan jag säga.

Senare vaknar jag till inne på mitt rum och tittar mig omkring. Fräscht och snyggt som bara den var det. På nattduksbordet stod det vatten och en stor genomskinlig kopp med…..ett slemmigt finger i. Det tog väl ca 10 sek innan jag fattade att det var min blindtarm. Herregud tänkte jag, jag måste ju ha skrämt upp läkaren så pass mycket om hur mycket de luras att han känt sig tvungen att bevisa att han verkligen tagit ut min blindtarm.

Efter en timme kom han in, han pekade på burken och jag nickade att jag förstod. Men det var inte riktigt det han menade förstod jag, han for ut ur rummet och kom tillbaka efter fem minuter och sa på knacklig engelska:
-Can I please take? Biggest I have seen.
Då förstod jag, han ville ha min blindtarm, men vad fasen jag som hade tänkt sätta upp den på bokhyllan hemma, eller???
-Varsågod sa jag med ett stort leende på läpparna, ta den bara JAG ska inte ha den.

Där har ni den, historien om min blindtarm och hur jag lyckades pruta 5000 riksdaler när jag var såhär nära dööööden.

Nu känns det helt plötsligt som att jag måste spy, tur att jag hann skriva klart. Vi ses!
Tjipp!