I tisdags blev Isabelle två veckor.
Tiden går så sjukt fort när hon nu är här, veckorna var ganska dryga när vi räknade ner inför hennes ankomst
och nu när hon väl är här går det snabbare än man hinner blinka.
Många har frågat kring förlossningen och kring hur vi har det.
Jag har varit lite ”hemlighetsfull” kring min förlossning.
Detta är mest för att förlossning inte blev som jag tänkt, Vilken blir då det kan man fundera över?
Men idag är fösta dagen jag plockade fram mina papper och försökte läsa mig igenom allt.
Från att inte hänt något på 32 timmar till att hon bara ”vips” var ute på lite kortara tid. Låter lyxigt, men usch nej inte alls!
Jag har fått tid för Aurora samtal igen lite senare framöver, för att gå igenom allt.
När vi skulle gå hem från bb, tyckte dem att vi behövde några samtal kring allt som hände och prata lite om min upplevelse av hela förloppet. Isabelle är ju här hos oss nu, så det spelar ingen roll för hennes välmående. Men i allra högsta grad för mitt.
Sen en annan fråga som jag fått mycket är om det kommer något förlossningsvideo, är så glad att ni vill se den.
Men filmen som jag utlovade blev inte alls en sådan film jag trodde det skulle bli.
Så helt ärligt så vet jag inte om det kommer någon.
Nu ska vi hämta killarna på förskolan, ha en underbar eftermiddag!
Första dygnet med henne.
Jag vet inte riktigt vad jag ska börja.
Jag tror inte man riktigt har förstått vad som hänt, ett nytt liv har kommit in i vår familj. Trots att man psykiskt förberett sig på detta så länge, så när det väl slår in.. tar det tid att få det att sjunka in.
HON ÄR HÄR
Jag får så mycket fina frågor om förlossningen, hur allt gått osv.
Jag kommer svara på allt sånt om ett tag, som jag sa igår så var det verkligen inte den förlossning som jag hade förberett mig på. Och jag kan nog känna att den inte riktigt lagt sig än.
Men kroppen är ju grym, för jag är pigg ändå och tillskillnad från Henris och Wilhelms förlossning som tog lång tid att återhämta sig. Känns det annorlunda denna gång.
Vad har vi hittat på under vårt första dygn ihop?
Sovit, ätit, sovit, sovit, sovit, ätit och kollat på film.
Hon är verkligen en lugn liten flicka som bara njuter av lugnet. Helt ärligt så gör hon inte mycket ljud ifrån sig.
Vi har ju varit oroliga för att hon var så liten, då vi fick indikationer om detta. Och jag förväntade mig att stanna ganska länge. Men när hon kom ut visade sig att måtten inte var så som de trodde i lördags, utan att hon ändå var ok stl för sina veckor och otroligt pigg, vilket gav oss väldigt mycket hopp om tidig hemfärd.
Varför vi valde att åka hem var mycket för att det var så fullbelagt på sjukhuset och jag kände mig redan så trygg med henne första timmarna på morgonen. Så vi ville hellre få ett dygn hemma själva tillsammans vi tre. Än att trängas med andra och hålla upp en plats för någon som kanske ”behövde den bättre” än vi. Vi har det privilegiet i Halmstad att ha ett sådant fin sjukhus så nära oss. 7 min tar det dit och då kände jag att de som kom från andra städer och som kanske kände att de behöva platsen mer skulle få den. Helt ärligt hade jag varit skit dålig och inte känt mig mogen för hemfärd hade jag självklart inte åkt. Fick en del frågor varför jag redan var hemma, men talesättet ”borta bra men hemma bäst” är verkligen så sant i vissa lägen!
Vi har fått ett dygn bara vi tillsammans hemma, jag, Isabelle och Johan . Killarna är tills i eftermiddag hos mina föräldrar i Småland.
Vilket var ett bra beslut. När vi fick klartecken och läkarna gav oss godkännande, fick en pigg, glad och sprallig tjej följde med oss hem.
Isabelle vägde: 2900 g och var 47 cm lång.
Hon är ingen stor tjej, men absolut inte en mini heller.
Alla kläder i stl 44 sitter ok, kanske lite stora. Men inte som om man jämför med ex Henri som var mer ”fågelunges -aktig”.
Känslan av att det är lite konstigt kommer nog sitta i ett tag, medan hon sover, vilar jag. Men nu är längtan efter killarna så stor att jag knappt kan hålla mina känslor i styrning
God morgon!
Jag har ingen aning om jag sovit något inatt.
Antar att jag har det då jag är pigg som attan. Men alltså inatt vaknar jag vid 02 av att jag är helt säker på att vattnet gått. Jag springer in på toa väcker Johan, du måste upp mitt vatten har gått.
Efter mitt toalettbesök inser jag, att jag har DRÖMT alltihop.
Går in i sängen och inser att där är inget vatten som kommit, helt torrt..
Johan som jag hade väckt visste verken ut eller in, han var så trött. Men det var verkligen så sjukt, för allt var så verklighetstroget. Jag reflekterade inte att jag inte var blöt på benen eller att sängen var torr. I mitt huvud hade mitt vatten gått och jag sprang som en iller här hemma 02.o0.. ?.
Jag hade så svårt att somna om sen.. drömmen var nog så verklig för att jag så gärna ville att det var sant.
Men gud vilken natt och vilken syn!
Detta är ett Gästinlägg från den andra sidan av en graviditet, dvs från mitt:
Johan, Hannas mans perspektiv.
Detta är alltså tredje gången vi skall genomföra denna resa, andra gången gick ju av bara farten då vi då hade en liten kille på 3 mån som skulle bli storebror. Då visste han inget av vad som hände men det är fantastiskt att se hur både Henri och Wilhelm engagerar sig i allt inför bebis ankomst. Man märker att dem förstår att det är något på gång för jag tycker till och med att de börjar bli lite mer rivalitet mellan dem, de söker uppmärksamhet hela tiden, kanske är dem oroliga att bebis skall få all uppmärksamhet längre fram. Det är klart att det kommer bli mycket med en liten till men då gäller det att alltid ge pojkarna lika mycket kärlek och tid med oss. Detta kommer vi lösa galant och pojkarna kommer har redan börjat prata om hur mycket dem vill hjälpa till med, byta blöja, mata bebisen och givetvis LEKA. Det får vi nog vänta med ett tag då jag förklarat för pojkarna att bebis och mamma kommer sova rätt mycket efter bebis kommit till oss.
Att leva med någon som är gravid hur funkar det då?
Det är helt fantastiskt att få följa den man älskar och se förvandlingen av ett liv som växer i magen. Visst det är inte alltid lätt :), många fel gör man och även om jag försöker göra så mycket jag kan så kan det i alla fall bli fel många ggr. Men det är ju inte speciellt konstigt med tanke på alla hormoner som spelar in.
Många gånger tror jag det handlar om att Hanna får betydligt mindre sömn på nätterna nu när snäckan lever om i magen.
Kan även bero på att hon haft en dålig natt med lite sömn och kanske missat ett mellanmål och då inte fått den energin som behövs för att orka med dagen.
Men som helhet tycker jag det går galant att leva med en gravid kvinna 🙂
Men ska inte sitta här och skriva en massa om hur det är för min del. Alla kvinnor som bär på en bebis har rätt att vara trött och kräva både det ena och det andra av sin partner enligt mitt tycke. Det kan inte vara lätt att helt plötsligt ändra sin livstil och gå 9 mån med att bygga ut kroppen för att sedan genomföra 10 marathon på ett och samma bräde, med högsta vinsten i pris. Visst är man orolig hela tiden för att något skall hända men man måste försöka se positivt för att klara av att stötta sin partner på bästa sätt.
Tankar kring förlossningen,
Två gånger tidigare har jag fått vara med på en sådan här resa och kan bara skriva att det är fantastiskt.
Om man ser till första förlossningen som tog åtaskilliga timmar innan Henri äntligen tittade fram, kände jag nog att jag inte var förberedd på det som skulle komma därefter. Det visade sig att Hanna skulle åka iväg för att få hjälp med att få bort moderkakan som satt fast, det skulle ta max 15 min och där satt jag med min nyfödde son och var helt i trans, efter det gått typ 90 min blev jag alldeles kall och otroligt orolig för vad som kan ha hänt. Packade i Henri i bebiskärran och iväg ut i korridoren för att ta reda på vad min fru var.
Ingen visste någonting och jag blev ännu mer orolig och visste knappt vad jag skulle ta vägen. In på rummet igen för att vänta medan dem skulle ta reda på vad Hanna var någonstans. Efter ca ytterligare 15 min kommer överläkaren in och berättar att allt gått bra och att Hanna ligger på Uppvakning, detta hade jag ingen aning om att hon skulle sövas ner, den lilla detaljen missade de att informera om och kanske tyckte de att jag borde förstått detta men med en nyfödd i famnen och helt chockad över den lille så var jag inte helt fokuserad. Det enda jag hörde var 15 min. sen skulle Hanna vara tillbaka.
Men detta i bagaget så gick den andra förlossningen mycket bättre, kanske inte tidsmässigt för Hanna men min oro var inte på samma sätt då samma sak hände den gången så förstod jag att det skulle dra ut på tiden.
Så denna gång kommer jag vara ännu mer förberedd vid förlossningen av vår lilla snäcka, denna gång kommer jag utgå från att det blir samma sak och skulle det inte bli det så är det en bonus för min del för då kan jag vara tillsammans med Hanna och bebis direkt. Inte för att jag inte tycker det är mysigt att få sitta med bebis själv utan det skulle vara ett underbart ögonblick att få dela med Hanna. Sen är det ju självklart man är orolig många ggr för den man älskar att allt ska gå bra och att hon mår bra hela tiden. Vet att jag säkert kan göra mycket mer än vad jag gör, men jag försöker att hjälpa till med det mesta för att Hanna skall slippa göra det, tex sådant som är tungt för hennes rygg såsom tvätta, städa, diska, handla & laga mat.
Nu gäller det bara att förbereda allt tills dagen kommer då snäckan ska titta fram,
eller som pojkarna förklarat att dem ska öppna mammas mage och sedan ta ut bebis för att sedan sätta tillbaka magen 🙂
Detta kommer bli kanon
Johan
Kommentera