VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Känslomässigt märkligt.

God morgon.
Jag är totalt SLUT. Hela kroppen säger bara nej nej nej, somna om igen. Denna helg har varit en väldigt märklig helg för både hjärtat och huvudet. Och det enda jag kan tänka nu är att det faktiskt tar ut sin rätt. Alla känslor som fick leva runt i kroppen i helgen.

I fredags var det dags att ta avsked av min moster, en kvinna som betytt så ofantligt mycket för mig. En otroligt vacker begravning och tårarna, känslorna fick verkligen komma fram. Wilhelm var med på begravningen och även han kände att kroppen bara ville gråta.
Att ha med barn är kanske något man verkligen få ta sig en funderare kring innan. Beror nog på vem som går bort! I detta fall fick killarna välja och W ville följa med för att få se kistan och blommorna. Men främst för att kunna trösta oss, sa han.

Det gick kanonbra och han var ett fantastisk stöd i kyrkan.
Efteråt var det bara att köra ner till de andra barnen i Halmstad och ladda om. PÅ kvällen somnade jag nästan vid 19.. sov helan natten och sen blev kroppen så förvirrad. Helt plötsligt skulle den ställas om till firande, vilket först var så svårt. Min farbror fyllde 60 år och hade ordnat stor fest för vänner och familj. Lite sen natt, med dans och lekar. Kan jag nu förstå varför jag också rent känslomässigt är helt urladdad. Inte just bara för att man varit på fest, utan att det har varit en energikrävande helg för just hjärtat och kroppen.

Men ibland får man bara lära sig lyssna på kroppen och vila.
Killarna stannade hos mina föräldrar inatt, Isabelle ligger och vila lite. Så efter jag jobbat lite här, ska jag försöka bara lägga mig och ta en längre vila tillsammans med henne om hon vill det sen.

Ha en fantastisk dag, kram2019-06-30 09.03.06 1

Kommentera


Annons

Vinnare av rättstart

Vi säger stort grattis till två vinnare som  vinner Ekologiska leksaker från märket Hevea i samarbetet med Rättstart. Vinnaren hör av sig till oss på: vinnare@barnrumsinspo.se
Stort grattis önskar vi: 

20190625110342

@Toveoakmountain

@Loyisen 

Hipp hipp hurra!

Kommentera


Annons

Avslöjandet av min hälsoresa

Fina ni lovade er ett inlägg och nu kommer det.
I skrivandets stund inser jag att drygt 5 månaderna bara har passerat väldigt snabbt och jag önskade verkligen att jag hittat en ny livsstil på vägen, men jag trodde nog aldrig att den kunde ge mig så här mycket.

Först varför startade vi den här resan?

Det finns olika sätt att vrida på denna historien och jag har på något sätt kommit till insikt under de här senaste veckorna varför jag ville göra denna resa.
Johan har varit med mig hela tiden, peppat och kämpat på. Men jag kommer prata ur mitt perspektiv nu.

  1. Resan var för min skull i början. Dels för att min kropp fick ta otroligt mycket stryk efter mina 3 graviditeten.
    Jag är så stolt att jag fått bära mina 3 barn och hade önskat att jag kunde burit upp min kropp med stolthet trots vikt. Men tyvärr gick inte det då min rygg och nacke var helt förstörd av den vikt jag levde med och då kan man inte njuta av kroppen som burit de viktigaste man har.
  2. Jag insåg att den resan jag  gjort efter  killarna, inte skulle räcka utan att jag behövde lära mig att hitta tillbaka till en styrka som jag tappat.
    Men också för att min kropp skulle ligga i en ”riskfri” zon av en massa sjukdomar.
    BMI säger absolut inte allt och det har jag lärt mig på resan. Men jag ville ge kroppen en chans att faktiskt ligga i en någorlunda zon för att inte riskera vissa sjukdomar. Jag kan ju få dem ändå, men jag ville ändå ge kroppen en chans att leva ”normalt”.
  3. Jag ville kunna röra mig igen och springa med mina barn. Inte känna mig stoppad av att kroppen sa nej och energin var för låg.

Hur har vi gått tillväga?

För er som har läst tidigare inlägg vet, men ska försöka göra det kortfattat.
Jag anlitade en online PT, på rekommendation av en vän. Jag såg hennes resultat och tänkte att han kanske kan hjälpa mig. Vi tog kontakt med honom i Januari och vi startade sista veckan i Januari. Han har gjort matschema och träningsschema åt oss. Jag får så många frågor kring hur det gått till och om jag kan visa matlistor eller exempel på vad vi äter osv. Alla upplägg ser så olika ut (kan jag tänka mig) och det han bedriver är hans jobb. Så jag har inga möjligheter att dela något jag fått av honom. Men jag kan sammanfatta lite vad vi ”fått äta” och ”inte”.

Vi har ätit mycket fisk, fågel och kött blandat med massa goda grönsaker.
Vi har ibland ätit ris, potatis och ibland något bröd.
Mycket ägg i olika variationer, kvarg mm.
En sockerfri, mjölkfri kost.
Naturliga råvaror gärna ekologiskt.
Ingen pasta.

Varannan vecka har vi haft invägning och mätning av vissa dela på kroppen.
Vi har också fått ny ”matsedel” varannan vecka, kan kännas enformigt. Men funkade för oss.

Hur känns det nu? kommer jag kunna leva efter detta?

Helt ärligt så tror jag och vet att det är många i min omgivning som inte förstod hur min kropp var byggd de senaste åren.
Varje gång jag visat mina jämförelsebilder med ex mina föräldrar eller vänner. Så blir de lika paff varje gång.
Helt ärligt till och med jag själv, insåg inte vad min kropp fick ta stryk.

För er som inte känner mig eller aldrig träffat mig kan det nog bli ännu mer svårt att förstå.
För jag insåg när jag scrollade tillbaka på instagram. Att det var sällan jag la ut en bild på mig själv. och var det så, stod jag i en viss riktig eller fotade på ett visst sätt så man såg inte riktigt hur stor jag var.

Varför jag fotade så? helt ärligt med facit i hand så hade jag nog svårt att ta in sanningen om att jag helt enkelt var för tung för min läng, alltså att jag inte själv ville se hur det var och valde aldrig de bilderna som man såg min mage på. Sen har jag alltid burit plufsiga kläder, så det har liksom inte synts då.
och tittar jag på bilder idag, de som är här nere, kan ni se mina ögon. Ledsamheten som jag inte trodde fanns där.

Även fast min resa inte riktigt är slut så satte jag ett mål till att ha fått en ny livsstil tills sommaren kom och ett visst datum som är imorgon.
Livsstilen kommer jag fortsätta med, att träna för att må bra. Att känna att jag bli starkare och gladare när jag är ute.
Sen så kommer jag försöka lösa sommaren med den kunskap jag fått under 5 månader. Om vad man kan hitta dolt socker, vad jag kan äta mycket av vs mindre av osv.

Men främst är jag bara så glad att jag kan springa och röra mig med mina barn på ett sätt jag inte klarade innan.
Att se killarnas miner när vi jagar dem och busa med dem. Men att visa dem att röra på sig är något kul!

För att läsa lite mitt första inlägg om vad jag ville kan ni läsa HÄR

Resultat:

Midjemått: – 33 cm, alltså det är såååååå sjukt 33 cm? jag vet typ inte hur det är möjligt. 
Rumpan har också tappat en del och är – 22 cm. 
Vikt.. under min resa har jag tappat
-17 kg. 
Alltså vikten var inte allt för mig. Men visst inser jag att det är något otroligt som skett och det är nästan i skrivandets stund som jag förstår vad som hänt mig.
Det är svårt rent psykiskt att ta in vilken stor förändring resan gjort för oss. Tillsammans har vi än så länge tappat – 33 kg. 
Jag har länge bollat i mitt huvud om den där första bilden i trosor och sport-BH ska läggas ut.
Men det kan vara en del i min process att faktiskt förstå och för er att först vad jag menade med att min kropp tog stryk.
För det ser man på bilderna i vänster sida. Man ser en ledsen, trött, nedstämd och extremt framåtlutande Hanna.
Tack för ni tog er tid och läsa och har ni inte det.. bara spanat bilderna 😜så är det med ok.

Är jag klar?
Både jag och nej. Jag kommer fortsätta röra på mig och hitta mer styrka i kroppen för den har tyvärr inte blivit samma resultat med.
Ska till läkaren för en koll av Diastas om två veckor. Så nej jag är inte klar, men jag är sååååå grymt stolt över vad jag gjort!

 20190627_232627 Bild 1: 14/1-2019 Bild 2: 27/6-201920190627_232555

Kommentera (16)

Annons

Genustänk?

Hade en frågestund en stund här under gårdagen och kände att det var en fråga jag ville lyfta extra mycket. Den löd så här: Screenshot_20190626-140614_Instagram

Alltså jag tänker att så här: Jag tänker nog många kanske reflekterat över det, men vågar inte fråga. Jag är i grund och botten pedagog. Och genus för mig handlar inte bara om kläder. Kanske är det minsta det handlar om. För mig handlar genus om sättet vi behandlar barnen på. Hur vi säger saker till barnen oavsett kön och gränserna vi sätter för dem oavsett vem man prata med. Jag har alltid varit noga med att låta killarna vara precis så som deras personlighet har utformat dem att vara.

Men det tråkiga är att vi lever i ett samhälle där barn inte får vara barn. Utan att stämpeln sätts direkt när de ex leker och vad de väljer att leka med.  Ha en pojke klänning så är han automatiskt lite mer flickig enligt normen. Skulle Isabelle ha Hulken kläder varje dag. Så blir hon nog automatiskt pojkflicka..

Men för mig är det inte alla så.

Jag och Johan  har uppfostrat alla våra 3 barn lika, vi har alltid satt samma gräns, har samma krav ( självklart beroende på ålder) och älskat dem exakt lika mycket oavsett kön.

Vare sig de leker med Elsa eller om de leker med blixten så skulle vi aldrig stoppa dem att leka med det eller dem de vill. För visst finns det föräldrar som inte låtit sina barn leka den lek de vill enbart för den är för ”killig eller tjejig”för just det kön de är.  True storie.

Men i vilket fall. Sen är det som sagt vad vi gör det till. Jag kan hålla med om att isbaelle har mer klänningar och rosa kläder. Men det är bara vi vuxna som kan ändra denna stämpel på just ex barnkläder.

Alla barn är olika och så länge man talar, ha samma krav och ger dem samma lärdom oavsett kön. Tror jag att vi kan skapa fantastiska människor. Vare sig de ha rosa eller blå kläder på sig ❤❤❤

Sen kanske jag har mer  rosa på bellis och blå på Henri och Wilhelm. Men de äger kläder i  alla regnnågensfärger. Så det handlar nog om utbud och vad jag gillar i butik.   Det är inte något jag tänker ska handla om mina tankar och känslor för dem kring genustänk.  Tänket kring just genus för mig handlar inte om färgen på kläder,kalas osv. Det handlar om hur vi låter dem utforma sin personlighet ❤

Kram

Kommentera

Annons

Erfarenheter av Diastas?

Ah, jag visste nästan att det skulle komma till det. Igår var jag åter igen hos min kiropraktor och trots all träning för musklerna (så gott jag kan) så går inte min delning ihop. Jag har trott att ryggproblemen mest berott på min övervikt och det är säkert en av anledningarna. Men när det inte blir bättre och min kiropraktor säger till mig att det var dags att söka vård, så blir det allvar.
För har jag otur kan detta bli värre med åren och kan göra så jag inte kan återgå till det normala.

Jag vill inte vakna med huvudvärk, ryggont mer.
Hur stor min Diastas är vet jag inte. Men på torsdag ska jag kontakta min läkare och förhoppningsvis kan jag få tid och se vad detta kan bära av. Jag vill ju bara springa och röra på mig. Men min kiropraktor sa, ingen löpning fören du haft kontakt med läkare. Har ni några erfarenheter kring Diastas? Jag vet knappt innebörden av det.
Kram

IMG_1502

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna