VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Kommer nog ångra mig..

Imorse höll jag på att blåsa bort i vindarna. Såg ut att bli riktigt oväder, medan barnen sov jobbade jag in lite tid. Och när de vaknade bestämde vi oss för att ha filmdag. Är nog 4 veckor sedan vi hade lite ”film-väder” i Halmstad och visst är det lite mysigt med film och popcorn i soffan. Vädret gör ju halva känslan. När det blåser och regnar ute. Dock inser jag att vädret ska hålla på så här nu i några veckor…så lär nog ångra att jag säger att det är mysigt 😂  . Hade planer på Leos lekland idag, men detta var ju helt klart mysigare om ni frågar mig❤ 2019-07-02 09.09.30 1

Kommentera

Annons
I annonssamarbete med Pox Clin

Vattenkoppor eller ej?

Jag har fått så mycket frågor kring hur vattkoppor ser ut och hur barnen varit under tiden vi haft dem.
Vad finns det för symptomer innan och under. Jag ska ärligt säga att jag blir inte klokare när jag väl haft koppor på barnen. För något år sedan trodde vi att vi hade  vattkoppor på Henri. Vi åkte till Vårdcentralen och de trodde inte det var koppor. Då hade Henri haft feber innan och fått några få prickar. Det var inte vätskefyllda utan bara lite prickar. Spelade inte någon som helst roll hur jag googlade, blev aldrig tydligt där heller. Men jag avskrev aldrig att det inte var vattkoppor ska jag ärligt säga och ibland kan man ha fel.
Jag har fått många frågor kring hur man verkligen kan avgöra om det är vattkoppor eller ej.

Helt ärligt jag vet inte. Wilhelm är ingen tvekan om att det var vattkoppor. Han hade vätskefyllda
blåsor redan från start. Medans Isabelle enbart haft 3 ”tydliga” och sen resten skulle jag lika gärna kunnat tro att det var bett. Båda har varit någorlunda pigga. Isabelle lite gnällig kanske, det var värst innan för henne. Hon hade feber och vaknade på nätterna.

Wilhelm har kliat på vissa ställen men med hjälp av PoxClin var vi förberedda den har ett patenterat ämne 2QR som bildar en mekanisk barriär, som minskar risken för infektion och främjar hudens naturliga läkningsprocess.

Så helt ärligt så är det så himla individuellt.

Jag tänkte jag kan visa hur våra koppor ha sett ut på Wilhelm.

Processed with VSCO with g4 preset

2019-06-12 01.57.10 1
Henri trodde vi ut in i det sista att han hade haft det. Men vips nästan 14 dagar. Efter de andra fått det var det hans tur.
Men det finns hjälp att få och vill ni läsa mer om Pox Clin kan ni göra det här!
Flaskan är extremt dryg och vi klarade oss på en flaska på hela barnaskaran.
Så bra!

2019-06-12 01.26.47 1

Kommentera

Annons

Känslomässigt märkligt.

God morgon.
Jag är totalt SLUT. Hela kroppen säger bara nej nej nej, somna om igen. Denna helg har varit en väldigt märklig helg för både hjärtat och huvudet. Och det enda jag kan tänka nu är att det faktiskt tar ut sin rätt. Alla känslor som fick leva runt i kroppen i helgen.

I fredags var det dags att ta avsked av min moster, en kvinna som betytt så ofantligt mycket för mig. En otroligt vacker begravning och tårarna, känslorna fick verkligen komma fram. Wilhelm var med på begravningen och även han kände att kroppen bara ville gråta.
Att ha med barn är kanske något man verkligen få ta sig en funderare kring innan. Beror nog på vem som går bort! I detta fall fick killarna välja och W ville följa med för att få se kistan och blommorna. Men främst för att kunna trösta oss, sa han.

Det gick kanonbra och han var ett fantastisk stöd i kyrkan.
Efteråt var det bara att köra ner till de andra barnen i Halmstad och ladda om. PÅ kvällen somnade jag nästan vid 19.. sov helan natten och sen blev kroppen så förvirrad. Helt plötsligt skulle den ställas om till firande, vilket först var så svårt. Min farbror fyllde 60 år och hade ordnat stor fest för vänner och familj. Lite sen natt, med dans och lekar. Kan jag nu förstå varför jag också rent känslomässigt är helt urladdad. Inte just bara för att man varit på fest, utan att det har varit en energikrävande helg för just hjärtat och kroppen.

Men ibland får man bara lära sig lyssna på kroppen och vila.
Killarna stannade hos mina föräldrar inatt, Isabelle ligger och vila lite. Så efter jag jobbat lite här, ska jag försöka bara lägga mig och ta en längre vila tillsammans med henne om hon vill det sen.

Ha en fantastisk dag, kram2019-06-30 09.03.06 1

Kommentera


Annons

Vinnare av rättstart

Vi säger stort grattis till två vinnare som  vinner Ekologiska leksaker från märket Hevea i samarbetet med Rättstart. Vinnaren hör av sig till oss på: vinnare@barnrumsinspo.se
Stort grattis önskar vi: 

20190625110342

@Toveoakmountain

@Loyisen 

Hipp hipp hurra!

Kommentera


Annons

Avslöjandet av min hälsoresa

Fina ni lovade er ett inlägg och nu kommer det.
I skrivandets stund inser jag att drygt 5 månaderna bara har passerat väldigt snabbt och jag önskade verkligen att jag hittat en ny livsstil på vägen, men jag trodde nog aldrig att den kunde ge mig så här mycket.

Först varför startade vi den här resan?

Det finns olika sätt att vrida på denna historien och jag har på något sätt kommit till insikt under de här senaste veckorna varför jag ville göra denna resa.
Johan har varit med mig hela tiden, peppat och kämpat på. Men jag kommer prata ur mitt perspektiv nu.

  1. Resan var för min skull i början. Dels för att min kropp fick ta otroligt mycket stryk efter mina 3 graviditeten.
    Jag är så stolt att jag fått bära mina 3 barn och hade önskat att jag kunde burit upp min kropp med stolthet trots vikt. Men tyvärr gick inte det då min rygg och nacke var helt förstörd av den vikt jag levde med och då kan man inte njuta av kroppen som burit de viktigaste man har.
  2. Jag insåg att den resan jag  gjort efter  killarna, inte skulle räcka utan att jag behövde lära mig att hitta tillbaka till en styrka som jag tappat.
    Men också för att min kropp skulle ligga i en ”riskfri” zon av en massa sjukdomar.
    BMI säger absolut inte allt och det har jag lärt mig på resan. Men jag ville ge kroppen en chans att faktiskt ligga i en någorlunda zon för att inte riskera vissa sjukdomar. Jag kan ju få dem ändå, men jag ville ändå ge kroppen en chans att leva ”normalt”.
  3. Jag ville kunna röra mig igen och springa med mina barn. Inte känna mig stoppad av att kroppen sa nej och energin var för låg.

Hur har vi gått tillväga?

För er som har läst tidigare inlägg vet, men ska försöka göra det kortfattat.
Jag anlitade en online PT, på rekommendation av en vän. Jag såg hennes resultat och tänkte att han kanske kan hjälpa mig. Vi tog kontakt med honom i Januari och vi startade sista veckan i Januari. Han har gjort matschema och träningsschema åt oss. Jag får så många frågor kring hur det gått till och om jag kan visa matlistor eller exempel på vad vi äter osv. Alla upplägg ser så olika ut (kan jag tänka mig) och det han bedriver är hans jobb. Så jag har inga möjligheter att dela något jag fått av honom. Men jag kan sammanfatta lite vad vi ”fått äta” och ”inte”.

Vi har ätit mycket fisk, fågel och kött blandat med massa goda grönsaker.
Vi har ibland ätit ris, potatis och ibland något bröd.
Mycket ägg i olika variationer, kvarg mm.
En sockerfri, mjölkfri kost.
Naturliga råvaror gärna ekologiskt.
Ingen pasta.

Varannan vecka har vi haft invägning och mätning av vissa dela på kroppen.
Vi har också fått ny ”matsedel” varannan vecka, kan kännas enformigt. Men funkade för oss.

Hur känns det nu? kommer jag kunna leva efter detta?

Helt ärligt så tror jag och vet att det är många i min omgivning som inte förstod hur min kropp var byggd de senaste åren.
Varje gång jag visat mina jämförelsebilder med ex mina föräldrar eller vänner. Så blir de lika paff varje gång.
Helt ärligt till och med jag själv, insåg inte vad min kropp fick ta stryk.

För er som inte känner mig eller aldrig träffat mig kan det nog bli ännu mer svårt att förstå.
För jag insåg när jag scrollade tillbaka på instagram. Att det var sällan jag la ut en bild på mig själv. och var det så, stod jag i en viss riktig eller fotade på ett visst sätt så man såg inte riktigt hur stor jag var.

Varför jag fotade så? helt ärligt med facit i hand så hade jag nog svårt att ta in sanningen om att jag helt enkelt var för tung för min läng, alltså att jag inte själv ville se hur det var och valde aldrig de bilderna som man såg min mage på. Sen har jag alltid burit plufsiga kläder, så det har liksom inte synts då.
och tittar jag på bilder idag, de som är här nere, kan ni se mina ögon. Ledsamheten som jag inte trodde fanns där.

Även fast min resa inte riktigt är slut så satte jag ett mål till att ha fått en ny livsstil tills sommaren kom och ett visst datum som är imorgon.
Livsstilen kommer jag fortsätta med, att träna för att må bra. Att känna att jag bli starkare och gladare när jag är ute.
Sen så kommer jag försöka lösa sommaren med den kunskap jag fått under 5 månader. Om vad man kan hitta dolt socker, vad jag kan äta mycket av vs mindre av osv.

Men främst är jag bara så glad att jag kan springa och röra mig med mina barn på ett sätt jag inte klarade innan.
Att se killarnas miner när vi jagar dem och busa med dem. Men att visa dem att röra på sig är något kul!

För att läsa lite mitt första inlägg om vad jag ville kan ni läsa HÄR

Resultat:

Midjemått: – 33 cm, alltså det är såååååå sjukt 33 cm? jag vet typ inte hur det är möjligt. 
Rumpan har också tappat en del och är – 22 cm. 
Vikt.. under min resa har jag tappat
-17 kg. 
Alltså vikten var inte allt för mig. Men visst inser jag att det är något otroligt som skett och det är nästan i skrivandets stund som jag förstår vad som hänt mig.
Det är svårt rent psykiskt att ta in vilken stor förändring resan gjort för oss. Tillsammans har vi än så länge tappat – 33 kg. 
Jag har länge bollat i mitt huvud om den där första bilden i trosor och sport-BH ska läggas ut.
Men det kan vara en del i min process att faktiskt förstå och för er att först vad jag menade med att min kropp tog stryk.
För det ser man på bilderna i vänster sida. Man ser en ledsen, trött, nedstämd och extremt framåtlutande Hanna.
Tack för ni tog er tid och läsa och har ni inte det.. bara spanat bilderna 😜så är det med ok.

Är jag klar?
Både jag och nej. Jag kommer fortsätta röra på mig och hitta mer styrka i kroppen för den har tyvärr inte blivit samma resultat med.
Ska till läkaren för en koll av Diastas om två veckor. Så nej jag är inte klar, men jag är sååååå grymt stolt över vad jag gjort!

 20190627_232627 Bild 1: 14/1-2019 Bild 2: 27/6-201920190627_232555

Kommentera (15)

För att få de senaste uppdateringarna